Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sy

Klänningen som ”alla” syr

Av Posted on Inga taggar 0

Nu i sommar har jag sett på Facebook, särskilt i en grupp där alla återbrukar tyger, att så många syr klänningar efter samma mönster. Det är ett ganska enkelt mönster med rund ringning, och det finns med och utan korta ärmar och i två längder.

När jag träffade Maria (Garnomera) i juli hade hon en så jättefin sommarklänning på sig. Man ser lite av den här (och här det någon som känner igen bilden så beror det nog på att jag berättade om vår stickträff för ett par veckor sedan!):

Hon hade sytt den själv — av ett begagnat påslakan!

Det mönstret hade hon tillverkat själv, men jag har inte så mycket erfarenhet att jag tror mig om att göra så, så nu har jag letat upp Allers-mönstret och beställt det. Det verkar finnas kvar i lager fastän det är ett par år gammalt:

Lyckas jag göra något som går att använda så lovar jag att visa det!

En annan skjortklänning

Av Posted on Inga taggar 0

Minns ni Ullas fina klänningar av kasserade herrskjortor?

Många har liknande idéer, och det kan man ju förstå — tyget i herrskjortor är ofta så fint. Här är en annan modell!

Tipset om den hittade jag i gruppen Handarbeta för välgörenhet på Facebook, och den som har gjort den är en kreativ sömmerska och mamma som heter Sarah och som har bloggen Life is Beautiful.

Såhär gör man:

Visst känns det som om man måste prova?

Finns det inga storvuxna skjortbärande män i ens närhet så kan man ju fråga på närmaste second hand-inlämning om sorterarna där kan tänka sig att lägga undan några stora skjortor som inte kommer att skickas ut i butiken!

Klänningen Ulla

Det är inte klokt vad en del saker drar ut på tiden — sedan jag började arbeta som lärare (i februari förra året) har jag tappat mycket av stickfarten och helt tappat farten med att skriva ut beskrivningarna till de saker som jag experimentstickar och blir nöjd med. Och det gör väl inget egentligen, världen klarar sig absolut utan mina stickbeskrivningar, men om man har anlitat barn som fotomodeller för att kunna visa plaggen blir det ju så tydligt hur tiden går!

Här är Lydia och Leiah hemma hos Ulla i mars förra året. Fem och två var de då.

Här är Salome ett par veckor tidigare. Hon fyller fem om drygt en månad!

Nu är beskrivningen, som fick namnet Klänningen Ulla, publicerad på Järbo Garns blogg. Men, fasa för en stickbeskrivningstillverkare som mig: en bit hade ramlat bort när jag redigerade den! Och Kalle som har hand om bloggen har semester. Så nu lägger jag ut hela beskrivningen här också, så att ni som vill sätta igång kan göra det.

***

Klänningen Ulla

Här kommer en modell som jag har velat prova länge – och när jag väl gjorde det blev det i samarbete med Ulla i Gamla Uppsala. Hon syr massor av fantastiska kläder till sina barnbarn, många av dem av kasserade herrskjortor, och när jag frågade om hon ville vara med och göra verklighet av en idé sa hon ja direkt. Två av de små klänningarna som jag har gjort tidigare har fått flicknamn. Så nu har den här klänningen hennes namn: Klänningen Ulla.

Den allra första inspirationen kommer från en amerikansk stick- och virkblogg som har ändrat karaktär de senaste åren men som förr innehöll ganska många gratisbeskrivningar. The Purl Bee heter den, och den hör ihop med en känd garn- och tygaffär i New York. På The Purl Bee såg jag en bomullsklänning med ett virkat fyrkantigt ok och en sydd kjoldel.

Den andra inspirationen, om man kan säga så, kommer sig av det faktum att det oftast är svårt att ta vettigt betalt för handstickade plagg här i Sverige – samtidigt som många gärna betalar ganska mycket för kläder annars. Jag har funderat ganska mycket på, och frågat ganska många om, vad man skulle kunna göra för att matcha grupper och enskilda som vill handarbeta till förmån för bra ändamål med de människor som skulle kunna tänka sig att köpa handgjorda plagg, gärna barnplagg.

Den här klänningen har alltså ett stickat ok som är identiskt med det som är början på Två trådändars lilla väst och Två trådändars lilla slipover men som avslutas direkt efter holkärmarna. På det syr man en kjoldel i något tyg som man tycker passar.

Stickar man oket i bomullsgarn passar det förstås bra att sy kjolen i bomullstyg. De båda gröna klänningarna här har bomullskjolar (jag tror att tyget kommer från Panduro). Jag tycker att de skulle kunna vara fina som brudnäbbsplagg på ett sommarbröllop, till exempel. Särskilt om någon i brudparet stickar! Men den första klänningen som Ulla och jag gjorde fick en enfärgad kjoldel i ett sidenliknande tyg. Det blev en festklänning som jag tycker passar året runt!

Klänningarna med grönt ok är stickade i Järbos bomullsgarn Reko, som är gjort av återvunna bomullsfibrer från trikåindustrin – inte bomull som har varit kläder och liksom utvunnits igen utan spillmaterial från klädtillverkning. Det är inte så hårt spunnet, så man får vara lite extra noga med att få med sig alla trådar hela tiden. Vill man vara extra miljövänlig matchar man det såklart med återbrukat tyg i kjoldelen!

Den blå klänningen var den första prototypen, och det oket stickade jag i garn från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag.

Skarven mellan garnnystan gör jag annars gärna med ryska skarvar, men det fungerar inte så bra med ett glest spunnet bomullsgarn. Bättre att fästa i efterhand, tycker jag. Det finns en del fästmetoder som lämpar sig extra bra för bomull.

Oket är inspirerat av Tant Koftas grundbeskrivning till kofta med fyrkantig ringning. Hennes teknik lärde jag mig på en liten kurs under Stickstämman på Ransberg en gång, och här är den i min förenklade version som en del av er känner igen från andra modeller som jag har gjort.

Holkärmarna är samma som på Baraettendanystanvästen, Två trådändars lilla väst, Två trådändars lilla slipover och Två trådändars lilla västklänning. De är lite släkt med Treochenhalvtimmesvästen också – samma enkla idé.

Det är enkelt att göra klänningen större eller mindre, eller anpassa den till tunnare garn (gröve skulle jag inte rekommendera) genom att justera antalet maskor i halsringningen och antalet okökningar, kanske också längden på livstycket. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Visst är bilderna av de färdiga klänningarna oroligt vackra? De togs hemma hos Ulla under ett par dagar i mars förra året. Flickorna i grönt och blommigt heter Lydia och Leiah och var fem respektive två år gamla då. Salome i den blå klänningen var tre och ett halvt år men ungefär lika stor som Lydia. Magnus Aronson, som har arbetat tillsammans med mig med många böcker, kom in i Ullas finrum och såg genast att soffhörnet var den vackraste platsen att fotografera dem på.

Garn: Järbo Reko

Tyg: valfritt vävt tyg, inte alltför tjockt eftersom det ska rynkas – på 140–150 centimeters bredd räcker det med kjolens längd + sömsmån + 6 centimeter (till linning)

Storlekar: Den mindre storleken passade till Leia som var två år. Den större passade till Lydia som var fem år.

Stickor: rundsticka nummer 4 med mjuk kabel

Dessutom: nål att fästa garnändar med, knappar, synål, sytråd

Klänningen börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger den en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull. Oket har en resårkant nertill, och i det sys kjoldelen fast.

Lägg upp 59 (70) m (detta är klänningens halsringning).

V 1: 10 (12) rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) rm (andra framstycket).

De jämna varven är klänningens rätsida.

Varv 2: sticka 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm. Nu ska det vara 67 (78) m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) rm.

Varv 10: 14 (16) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Varv 31 (37) (från avigsidan): sticka kantmaskorna r, sticka första framstyckets m a, sticka raglanmaskan a, sticka rm fram till nästa raglanmaska, sedan am fram till och med nästa raglanmaska, rm fram till den fjärde raglanmaskan och am fram till de sista 5 m som stickas r.

Varv 32 (38): som tidigare räta v.

Varv 33 (39): som v 27.

Varv 34 (40): som tidigare räta v.

Varv 35 (41), ärmvarvet: sticka kantmaskorna och sedan am fram till första raglanm, maska av axelpartiets maskor med rm, sticka nästa raglanmaska a och sticka fram till och med nästa raglanmaska med am, maska av andra ärmpartiets maskor med rm, sticka andra framstycket med am och kantmaskorna r.

Ta loss de yttersta 5 m i vardera kanten och lägg dem omlott med knapphålskanten överst – slipoverns rätsida ska vara utåt, och om det behövs kan du dra ut en ögla av rundstickans kabel någonstans så att det går bra att forma stickningen till en cirkel. Trä upp kantmaskorna på vänster sticka så att det blir varannan från vänster kant och varannan från höger. Sticka dem två och två, en från vardera sidan, med am och fortsätt sedan med rätstickning över framstycke-ryggstycke-hela framstycket – nu sitter de ihop, och det är bara att flytta kabelns ögla när det behövs genom att dra ut den på ett annat ställe och vrida den till ett kryss så att den inte töjer ut några maskor.

Sticka sedan resårstickning (1 r, 1 a) i 8–10 v med start i ena sidan. Maska av i resårsticknng.

Fäst alla garnändar och sy i knappar. Förstärk knapphålen med små langettstygn om du vill – dela i så fall garnet i två trådar så att det inte blir för tjockt.

Mät oket tvärs över och klipp till en linning och en kjol.

Linningen ska vara lika lång som okets omkrets plus sömsmån, och bredden kan vara sex – sju centimeter.

Kjolens bredd ska vara 1½-2 gånger okets omkrets + sömsmån. Höjden blir den längd du vill att kjolen ska ha + sömsmån.

Sy kjoldelen till en ”tub”. Fålla nederkanten. Sy två rynktrådar i överkanten och rynka kjolen så att den har samma vidd som oket.

Sy linningen till en ring. Lägg den räta mot räta med kjolen och sy en söm runt om. Vik upp den, pressa med strykjärn, vik in en centimeter och vik den sedan dubbel så att det går att sy fast den för hand på kjolens insida också.

Sy fast den i klänningens ok för hand och med små stygn i samma färg som garnet – en söm i linningens överkant från avigsidan och en i okets nederkant från rätsidan. Linningen ska inte synas från rätsidan.

(Vill du kan du istället för att sy en linning rynka fast kjoldelen i en bit linningsresår som är lika lång som okets omkrets. Då blir klänningen mindre stum i okets nederkant.)

Så att de minsta också får riktiga kläder

Foto: Gugge Zelander (bild lånad från Hemmets Journal)

Många av oss som hjälpstickar är med och gör startpaket till nyfödda i Östeuropa, Asien och Afrika.

En del arbetar för Välkomstverket och andra svenska initiativ som går ut på att när barn föds på sjukhus i Sverige och föräldrarna inte har haft möjlighet att förbereda deras ankomst ska det finnas startpaket som personalen kan dela ut. Välkomstverket arbetar i Stockholm, och jag vet att kläder och filtar tas emot på förlossningsavdelningarna i Örebro och Malmö, bland annat. Det är oftast några av barnmorskorna eller sjuksköterskorna som har hand om förrådet.

Man kan också lämna spädbarnskläder till många diakoner — i vissa församlingar arbetar diakonerna mycket med barnfamiljer som har ekonomiska bekymmer. Det är bara att ringa runt till Svenska kyrkans församlingar där man bor, fråga efter den som leder det diakonala arbetet och sedan fråga vad det finns för behov.

Och så finns det ju ett initiativ till: kläder för prematurbarn!

Prematurbarn är så små att nyföddstorlekarna från klädaffärer blir som sjöar att simma i. Därför finns det en ganska stor och mycket entusiastisk grupp proffsiga amatörsömmerskor som arbetar ideellt med att sy det som behövs.

Hemmets Journal har just intervjuat Sabine Nilsson, som själv födde tvillingar alldeles för tidigt och som fick lagom stora kläder till sina pojkar av en människa som hon inte kände. Nu är hon ideell hemmasömmerska och insamlingsansvarig för prematurkläder till lasarettet i Malmö. Läs intervjun här och bli imponerad och inspirerad!

Långsammare slit och inget släng

Ibland kan det faktiskt hända att reklam på sociala medier sätter en på bra spår.

Eon gjorde reklam för den här intervjun på Facebook:

Sarah Nakiito arbetar mycket med tygtryck och designar kläder av handtryckta tyger med inspiration från flera afrikanska länder. Bild lånad från eon.se

Det är textil- och kläddesignern Sarah Nakiito, med rötter i Uganda, som berättar om hur hon började utforska textiltraditioner i sina föräldrars hemland för att kunna ge sitt barn rötter.

När jag såg bilden av henne utanför hennes hus insåg jag att hon bor granne med min kusin och med flera av mina vänner och bekanta!

Jag skulle ha velat fråga henne mycket mer än vad intervjun innehåller — mer om växtfärgning och om snitt och om miljövänliga material. Men det är ju ett tecken på att det hela var intressant, eller hur?

Här finns intervjun.

Minst sagt händig

Många av er känner säkert redan till Campbell, den tasmaniske pojken som har blivit specialist på att sy mjuka djur — men bara för den händelse någon har missat honom: här är han!

Campbell Remess, världsberömd mjukdjursskräddare i Tasmanien. Bild lånad från Huffington Post.

Han är ett av nio syskon, och hans mamma har fått berätta många, många gånger om hur det hela började: Campbell var nio år och hade hört om barn som låg inlagda på sjukhus med allvarliga sjukdomar som skulle ta lång tid att behandla, och han ville ge dem någon present.

”Det förstår du att vi inte har råd med”, berättar hans mamma att hon sa.

”Då gör jag dem själv”, sa Campbell och satte igång.

En om dagen planerade han att göra. 365 på ett år, räknade han ut.

Och det är ungefär det han har gjort.

Filmerna om honom har spridits jorden runt i sociala medier.

Här är den allra första (som förbluffande få verkar ha sett), från när Campbell var nio år och satte igång:

Här har ett reportageteam varit hemma hos Campbell och hans familj och följt med honom när han delar ut sina mjuka djur. En del scener är verkligen iscensatta, men visst är det fantastiskt att höra honom och hans mamma berätta? Reportaget gjordes för ungefär ett år sedan:

Här är ett enminutsreportage där Campbell berättar ensam. Numera är det inte bara barn på sjukhus i Tasmanien som får djuren — en del har skickats långa vägar till andra länder också:

Och här visar Campbell hur han syr en björn som ska auktioneras ut:

Tasmaniens senator presenterar Campbells arbete för sina kolleger:

Projektet (som fortfarande heter Project 365 by Campbell) har vuxit enormt mycket i takt med att fler och fler journalister i olika delar av världen har uppmärksammat Campbell, och det finns många artiklar att läsa utöver alla filmer att titta på (många av dem är förstås mycket lika). Här är projektets egen webbplats.

Lycka till i fortsättningen också, fantastiske Campbell! Hoppas att du får fortsätta att dela med dig och att inspirera andra till att dela med sig!