Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Panzisjukhuset i Kongo

Hurra för Denis Mukwege!

Grattis, Nobelkommittén i Norge, till årets val av pristagare!

Nadia Murad och Denis Mukwege — bättre kan det knappt bli!

Denis Mukwege med patienter på Panzisjukhuset i DR Kongo. Bild lånad från PMU

Ni som har läst den här bloggen och dess föregångare har följt Denis Mukwege och arbetet på Panzisjukhuset i Bukavu-provinsen i DR Kongo i ganska många år nu. Jag har tjatat på er om att sprida det ni har fått veta också. Konflikterna i Kongo har ju bara fortsatt och fortsatt, och vi har eldat på dem med vårt till synes omättliga behov av elektronik.

Men kanske kommer världen äntligen att lyssna ordentligt på honom nu?

Om ni har några vänner och bekanta som inte har hört så mycket tidigare, så titta på den här filmen tillsammans!

En gång när Denis Mukwege var här i Skandinavien hann han med ett besök hos Skavlan och berättade för honom varför han inte vill ha fler priser:

Det viktigaste är istället det här:

Men nu får han Alfred Nobels fredspris i alla fall. Och prispengarna kommer alldeles säkert att göra hur mycket nytta som helst — men det är förstås fortfarande så att den stora förändringen bara kan bli verklighet om resten av världen tar sitt ansvar för konflikten.

Berätta det för alla ni känner!

Nu ska jag läsa om Nadia Murad.

Massor om kvinnors hälsa

Det nya numret av tidningen som jag är redaktör för, Lunds Missionssällskaps tidskrift Uppdrag Mission, har kvinnors hälsa som tema!

Såhär ser den ut:

Det är Anneli Dennersten som har valt bilden och gjort omslaget.

En intervju som jag tror intresserar många hjälpstickningsvänner är den med Annika Ekholm FrödingHuman Bridge — hon berättar om babypaketen och om hur de räddar många mammors liv.

Läs tidningen här!

Och vill du ha ett pappersexemplar, så hör av dig till mig!

Fortfarande lika viktigt

Av Posted on Inga taggar 0

Nu är det många som arbetar med kläder till de nyfödda på Panzisjukhuset i Kongo igen. Karin Wiktorsson, som har hand om en sändning, ber om till exempel blöjbyxor att komplettera startpaketen med.

Det är lätt att tro att vi fixar det som behövs, och sedan är ”allt” bra — men ett land som har plågats av konflikter så länge som Kongo kommer antagligen att behöva mycket tid och mycket stöd för att komma igen.

Här är en hälsning som jag hittade häromdagen och som antagligen är lika aktuell nu som för tre månader sedan:

Du som vill göra något mer eller annat än att arbeta med kläder till de nyfödda kan till exempel sprida informationsfilmerna om Panzisjukhuset och intervjuerna med Denis Mukwege bland dina vänner, skriva till politiker att frågan om Kongos framtid är viktig (be gärna några vänner att skriva under brevet tillsammans med dig), be någon från Läkarmissionen eller PMU att komma och besöka ditt stickcafé eller någon annan grupp där du är med, fråga personalen i elektronikbutikerna om konfliktmineraler, föreslå din bokcirkel att ni läser någon av de biografier som har skrivits om Denis Mukwege, påminna vänner som säger att det är dags för ny telefon om att Fairphone finns, be FN-föreningen där du bor att ordna en temadag om DR Kongo … Det finns mycket som var och en av oss kan göra eller hur?

Filmen om Denis Mukwege

Av Posted on Inga taggar 2

Denis Mukwege bland några av de kvinnor som har fått vård på Panzisjukhuset. Bild lånad från PMU

Här kommer något av det viktigaste som går att skriva på en blogg.

Den senaste filmen om Denis Mukwege, Panzisjukhuset och inbördeskriget i Kongo går att se på UR Play nu.

Se den!

Här:

Mukwege — att läka kvinnor i Kongo

***

Vill du göra något?

Berätta om den för andra!

Och berätta också om sambandet mellan vår elektronik (mest mobiltelefonerna) och inbördeskriget — Magda Gads artikel i tidningen Vi kan vara en bra början.

Läs mer om Panzisjukhuset.

På PMU:s webbplats kan man välja Panzisjukhuset som ändamål när man skickar pengar. Där finns också en specialsida om DR Kongo.

På Läkarmissionens webbplats finns det flera gåvobevis som innebär pengar till Panzisjukhuset: en akut förlossning, stöd till Panzisjukhuset, en vanlig förlossning. Det går förstås också bra att märka en vanlig insättning med Panzisjukhuset.

Sprid gärna länken till det här inlägget till vänner — så att de också kan göra något!

***

Och så ser jag på Panzi Foundations webbplats att det är en Netflix-film på gång. Denis Mukwege har verkligen försökt få resten av världen att se vad det är som händer i Bukavo-provinsen. Det verkar som om fler och fler ser!

Denis Mukwege årets person i Afrika

Det här kan man inte sådär utan vidare kalla en glad nyhet, men i alla fall:

Africanews har räknat ihop läsarrösterna och utser doktor Denis Mukwege till årets person i Afrika!

Bild lånad från Africanews.

Det man egentligen skulle önska vore att det arbete som hans sjukhus har blivit så uppmärksammat för inte behövdes längre — att det kunde bli ett vanligt sjukhus med förlossningar, spädbarnsvård och gynekologi som specialiteter.

Alltså: att vård av kvinnor som har skador efter våldtäkter inte skulle utgöra ungefär hälften av sjukhusets arbete.

Men eftersom den vården behövs minst lika mycket nu som när sjukhuset grundades 1999 är det ju oerhört angeläget att arbetet uppmärksammas. Och det är ett hoppfullt tecken att Africanews läsare (och inte bara välvilliga européer och amerikaner, till exempel) tycker att Denis Mukwege är en viktig person, eller hur?

För ett par år sedan skrev journalisten Magda Gad om Panzisjukhuset i Läkartidningen, och det reportaget blev oerhört spritt och läst. Jag tror att det resulterade i ganska stora gåvor från svenskar till sjukhuset, och det var ju hur bra som helst. Om alla som läste det reportaget dessutom hade läst det som Magda Gad och hennes fotograf Niclas Hammarström berättade i tidningen Vi om mineralindustrin — då tror jag att effekten hade blivit ännu större. En av orsakerna till att Kongo-Kinshasa är så oroligt (och med ”så oroligt” menar jag egentligen ”alldeles livsfarligt för kvinnor och barn, och för många män också”) är att en del av det material som behövs till mobiltelefoner bara finns där. Förutsättningen för vår vardagsbekvämlighet (och, i många fall, ren lyxkonsumtion, visst är det så?) är alltså att andra människor lever i rädsla för gruppvåldtäkter och annat våld varje dag.

Och jag har hört många säga att det inte går att göra något åt det, men det är inte riktigt sant. Det mesta som vi kan göra är små saker — och det är ju just små saker vi kan göra.

1. Använda den mobiltelefon vi har just nu tills det verkligen absolut inte går att använda den längre. Försöka få den lagad om den går sönder. Vara lite mer varsam med den kanske?

2 a. Stötta arbetet på Panzisjukhuset genom att skicka pengar till PMU eller Läkarmissionen. Kanske göra en insamling som vänner kan vara med på? PMU har också tygkassar och smycken med texten ”To Congo with Love” — för den som tycker att bära omkring på budskap kan de vara ett bra sätt att berätta för andra om vad som händer!

2 b. För hjälpstickare: Human Bridge (som arbetar tillsammans med Erikshjälpen och Läkarmissionen) skickar en del av sina startpaket för nyfödda till Panzisjukhuset. Koftor, mössor, sockor och filtar kan man sticka och virka, och resten av innehållet kan man ordna till exempel med hjälp av vänner som tycker att det är roligt att leta efter fynd på second hand och reor.

3. Om det verkligen absolut krävs en ny mobiltelefon — köpa en Fairphone som inte innehåller några konfliktmineraler och som inte är tillverkad i så kallade sweatshops.

Och just idag: berätta om Denis Mukweges utmärkelse för någon i närheten!

Två böcker för doktor Denis-beundrare

Min familj (tre generationer) håller på med att tömma min farfars lägenhet som ska säljas. Han och min farmor har inte samlat på något, men de har läst massor av böcker. Och eftersom min farfar började arbeta i Afrika på 1960-talet har han fantastiska Afrika-hyllor.

Där hittade jag de här båda böckerna (ja, det är jag som har gett dem till honom …):

dsc_21951

Birger Thureson har skrivit den som kom först, De glömda kvinnornas röst. Den gavs ut av biståndsorganisationen PMU och förlaget där jag arbetade då och handlar om arbetet på Panzisjukhuset i Kongo.

Några år senare kom Berthil Åkerlunds biografi på Weyler förlag.

Det finns massor att läsa om Denis Mukwege och hans arbete på olika webbplatser, och många filmer att se, men många av oss tycker ju fortfarande om att läsa böcker, eller hur?

Så nu gör jag en liten tävling med de här båda också. Du som vill vinna någon av dem (har du redan en, så skriv vilken — då är du med i dragningen för den andra), skriv i kommentarfältet eller, om du inte har Facebook eller inte vill synas, skicka ett meddelande till mig på adressen annabraw[snabel-a]gmail.com.

Första gången jag var med och arbetade för Panzisjukhuset var när Birger Thuresons bok skulle ges ut. Då var jag inte så inblandad men läste en del och petade lite i baksidestext också. Andra gången var när förlaget där jag arbetade, Dagen och PMU samarbetade i kampanjen Värma liten och samlade in handstickade och handvirkade mössor till de nyfödda på Panzisjukhuset. Då fick jag göra desto mer. PMU och Dagen hade gissat på ungefär 1000 mössor. Det blev mer än 10 000! Och det föds ju fortfarande barn där — så om du vill får du gärna lämna din favoritmodell till spädbarnsmössa som tips i ditt tävlingssvar.

På onsdag kväll drar jag två vinnare som får varsin bok.

Här är en film som Human Rights First har gjort för att berätta om arbetet på Panzisjukhuset och om varför det är så viktgt:

(Det här är inte någon gilla-och-dela-tävling, men vill du berätta för dina vänner om Denis Mukwege så varsågod, använd gärna den här tävlingen för att göra det!)