Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Panzisjukhuset i Kongo

Fem mössor till

Mössan till vänster är en restgarnsmössa som jag har ångrat många gånger att jag satte igång. Jag fick tag i ett nystan som bestod av massor av bitar i olika längder, och jag orkade inte göra ryska skarvar just då utan tänkte bara att jag fäster senare. O vad det har tagit tid att fästa … Men fem mininystan och ett par riktigt korta snuttar är förvandlade till något användbart nu!

De fyra andra mössorna har min väninna Agnes stickat. Min mamma och jag hälsade på hos henne i söndags. Hon har huset fullt av barn och har bland annat tillverkat stora mängder flädersaft i sommar (jag fick en flaska med mig — så god!), så jag vet inte när hon har hunnit sticka. En mössa var hopsydd men hade trådar kvar att fästa, två var rektanglar och en stickade hon klart medan vi var där. Nu har jag gjort det sista på allihop.

En sak som jag provade nu och som fungerar både om man maskar av och fäster ihop kanterna samtidigt (jag gör det helst med virknål) och om man syr: de första tre–fyra–fem centimetrarna kan man göra från rätsidan, och sedan kan man vända på arbetet och göra resten från avigsidan. Då blir den uppvikta kanten ”rätt”. Inte svårt alls!

Samarbetsprojekt

Nu kommer det många bilder av riktigt många mössor, och jag har bett tre fotografer och stickare om lov att visa deras idag.

Fram till den 31 juli kan man skicka mössor till Läkarmissionens insamling!

(Läkarmissionen brukar inte samla in plagg annars, det här är alltså en insamling som har ett slutdatum, men efter det datumet kan man skicka mössor till Human Bridge som alltid tar emot och som också levererar till bland annat Panzisjukhuset i DR Kongo.)

Gunilla och en av hennes arbetskamrater och arbetskamratens mamma och mostrar har stickat ihop till den här gruppbilden.

Monica har stickat både enfärgat och randigt.

Ing-Christin och hennes mamma som är 92 år har samarbetat: mamma stickar gärna men ser inte tillräckligt bra för att sy ihop mössorna, så Ing-Christin har fått stickade rektanglar och tagit hand om monteringen.

Flera har skrivit att de skulle vilja se mössberget hos Läkarmissionen eller att de skulle vilja veta hur många mössor det har blivit. ”Minst tusen”, skrev någon. Jag tror faktiskt att det är flera tusen nu! Men vi får vänta och se.

Mina mössor till Panzisjukhuset (och en från Ulla)

Några mössor har åkt iväg till Läkarmissionen från mig också!

De flesta av dem stickade jag i våras, och de flesta av dem blev liggande ett tag för att trådarna skulle bli fästa …

Insamlingen tog ju väldig fart så snabbt, så jag visste att det jag skulle hinna med inte skulle göra någon större skillnad, men jag ville göra ett par för att kunna visa i ett lokal-TV-program hur modellen är konstruerad, och sedan skulle jag bara sticka slut på resten av den garnkvaliteten, och sedan skulle jag bara sticka slut på några andra nystan också.

Fyra av de här mössorna är stickade i ett merinogarn. Jag hade en del rester från när jag stickade den här discoklänningen:

… och så hade jag lite svart att fylla på med. Det är alltså helt planerat att mössorna ska vara asymmetriskt randade, fast improviserat också.

Den helrosa är stickad i ett vanligt (men banderollöst) babygarn i acryl, och den blå är stickad i ett garn som jag bara hade ett testnystan av. Det är en blandning av seacell och bomull, och som ni ser blir resultatet en struktur som inte drar ihop sig lika mycket som när man använder merino eller syntet. Den mest pastelliga är gjord av en blandning av olika mininystan i babyakryl.

I min sändning hamnade en mössa till …

… för jag skickade garn och beskrivning som en liten present till Ulla i Uppsala för några månader sedan, och då skickade hon sin första mössa till mig och skrev att hon hoppades att jag ville förmedla den vidare.

Åtta små huvuden i DR Kongo slipper förhoppningsvis hypotermi med de här mössorna. Om småsyskon eller grannbarn får ärva kan det bli fler. Det är stort att tänka på eller hur?

Läkarmissionens insamling avslutas i slutet av den här månaden, så om du sätter igång nu hinner du säkert ändå bidra med minst en mössa!

Mössrekord

Det här har verkligen blivit en Easy Peasy Beanie-sommar på många håll! En del av våren också såklart — uppropet från Läkarmissionen kom ju ganska tidigt, i mitten av april.

Ingegärd har stickat den och en ribbstickad modell i massor av olika färger.

Gruppen Svartlå stickar och skickar, med flera medlemmar som har varit tvungna att hålla sig isolerade de senaste månaderna, har samlat ihop 88 mössor, blandade modeller här också.

Och Marita har stickat 47 stycken helt på egen hand!

Det här är naturligtvis ingen tävling, men varje mössa kan rädda ett liv eller flera. Ni är fantastiska, allihop!

Fram till slutet av juli kan man posta mösspaket till Läkarmissionen i Stockholm — adressen är den här:

Läkarmissionen
Eva Nordenstam von Delwig
Siktgatan 8
162 88 Vällingby

Hur man stickar ränder på en Easy Peasy Beanie

Det är ganska många som tycker att Easy Peasy Beanie lätt blir en mani. Redan förra året var min mamma igång — hon stickade till Bibelsällskapets insamling till Guatemala:

Och när man har stickat några stycken vill man kanske börja variera sig lite grann. Det mest naturliga är förstås att börja tänka på ränder. Men hur gör man ränder på en modell som bygger på en trevarvsrapport?

Ett tips är att göra som Gunbritt — hon varvar enfärgade och flerfärgade restgarner med en färg som hon har lite mer av. Här blir det nästan en melerad effekt av två varv per färg.

Men hon har också provat att sticka sex varv i varje färg, alltså två rapporter. Då döljer sig de tre varv som har rätsidan utåt mellan ”korvarna” som har avigsidan utåt, och tills mössan tas på syns en ”korv” i varje färg.

Fast redan när man viker upp en kant syns ränderna och stickningens struktur på ett annat sätt.

Marita (som varvar ett flerfärgat garn och ett enfärgat här ovanför) skriver:

Jag gör 6 varv av vardera färg så att det blir varannan färg av ”korvarna”.
Då blir det dessutom garnbyte på samma sida av arbetet hela tiden. Jag klipper inte av garnet utan låter det löpa med längs sidan för att slippa fästa en massa ändar. Denna sida låter jag sedan bli toppen på mössan, alltså den sida där arbetet dras ihop.

Anita har också stickat med en grundfärg och flera olika randfärger. Grundfärgen löper med i kanten hela tiden, och om man med accentfärgerna börjar och klipper med lagom lång garnände …

… kan det bli en liten tofs på mössan! En som är ovanligt barnsäker eftersom alla trådarna kommer från mössan.

Jag tror att Anita är en av dem som har bestämt sig för att grundfärgen får två varv och att accentfärgerna får fyra för att färgbytena blir snyggare då. Du får säga till om du använder ett annat trick, Anita!

Marta, som har stickat den rosarandiga mössan här ovanför, skriver:

Jag lägger upp med bottenfärgen. Sedan stickar jag
v 1 rät med bottenfärgen
v 2 avigt med bottenfärgen
v 3 rät med ”yttre färgen”
v 4 rät med — ” —
v 5 avigt med — ” —
v 6 rät med — ” —
Börja om med varv 1 — och så vidare.

Börja om med varv 1 — och så vidare.

Tack alla ni som har delat med er av era tips!

Vad jag har hört — i andra hand — fortsätter Läkarmissionens insamling till slutet av juli, så det finns fortfarande en hel rad veckor att använda till att utveckla modellen ännu mer!