Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Lyssningstips

Lyssna på henne

Av Posted on Inga taggar 0

På Facebook har jag en sida som heter Listen to her. Där lägger jag ut musik av kvinnliga tonsättare och berättar om dem, och ibland tipsar jag också om artiklar som man kan läsa, konserter som man kan gå på (eller lyssna till på sociala medier), radioprogram och annat. Facebooks sätt att fungera har ändrats flera gånger sedan jag registrerade den, och nu vet jag att jag borde ha startat en grupp istället … men den interaktion som ändå blir, mest i brevlådan där, är i alla fall underbar, och jag är glad att ha någonstans att göra av all fantastisk musik som jag hittar.

Här är en till som jag tycker att alla ska lyssna på, fast hon är inte tonsättare utan författare. Chimamanda Ngozi Adichie heter hon, och första gången jag hörde om henne var för kanske tretton år sedan när en dansk gymnasist sa till mig att jag måste läsa hennes första roman. Det har jag fortfarande kvar att göra, och nu har hon skrivit fler.

Allt som hon säger i det här korta föredraget är så intressant, men lyssna särskilt till det avsnitt som börjar tio minuter in i inspelningen. Jag tror att hon har alldeles rätt, och jag undrar vad som skulle hända om fler lyssnade till henne, tog det hon säger på allvar och försökte göra något åt det.

Lite torrt och alldeles underbart

Av Posted on Inga taggar 0

Det är inte så roligt att flytta, tycker jag, men efter ett par dagar med lådpackning kom jag på att vissa delar av arbetet — hyfsat nära datorns högtalare — blev betydligt roligare med litteraturföreläsningar. Särskilt sådana om favoritförfattare. Här är två favoriter om Jane Austens romaner. Inte de mest producerade (det finns verkligen litteraturvetare som har blivit flinka Youtubers!) men till innehållet så väldigt intressanta. Varsågoda!

Den här är gammal (från 2013) och börjar med klagomål om att det inte hörs. Gulligt!

Och den här är lite nyare och ganska monoton i tonen men så innehållsrik.

När jag har läst romanerna (och jag har läst dem många gånger) har jag sällan funderat på alla de här detaljerna ens som frågor, så jag kan verkligen vittna om att man inte behöver massor av förkunskaper för att njuta av dem. Men nu kommer jag nog att minnas ett och annat när jag läser igen, och bli ännu mer fascinerad över vilken genialisk och mångbottnad författare hon är.

Bonus, lite pratigare men också intressant:

Och med unga nordamerikaner som målgrupp men med en del relevanta poänger:

Ha så roligt — jag kan tänka mig att det här kan vara ett bra sällskap också för den som förvandlar härvor till nystan, reder ut ett trassel eller sorterar strumpor!

Tillsammans trots mycket

Av Posted on Inga taggar 0

Min fina väninna Mary i Korea har lagt många arbetstimmar på att sätta ihop en kör och en instrumentalensemble och få oss att musicera tillsammans fastän vi inte kan ses. Titta!

Flera av de andra känner jag. Några tror jag inte att jag har träffat eller ens sett på håll. Och nu gör vi något tillsammans ändå. Fint!

Sorgligt men roligt

Av Posted on Inga taggar 0

I höstas fick jag en ny kollega, Anna. Vi arbetar inte i samma lokaler och har setts väldigt lite, men för någon månad sedan frågade hon om jag visste någon som skulle vilja sjunga Giovanni Battista Pergolesis Stabat mater med henne på långfredagen.

Det är ett verk som jag har varit med och spelat men aldrig tidigare sjungit — och nu blev det två gånger! Först sjöng vi tre satser i gudstjänsten i Heliga Korsets kyrka i Kalmar, och sedan sjöng vi sju satser i långfredagsandakten i Ljungby kyrka i Ljungbyholm söder om Kalmar. I Heliga Korset var det Helene Ingvarsdotter och Pär Hammarlund som spelade, och i Ljungby var det Kim Eriksen.

Varje gång vi har setts för att repetera har vi konstaterat att vi inte borde säga att det är SÅ ROLIGT att sjunga det här verket, för det är ju så gränslöst sorgligt … men när vi var klara igår var vi ändå tvungna att säga tack till varandra för att det hade varit SÅ ROLIGT.

Jag klarar knappt att titta på inspelningen, för jag tycker att jag gör så konstiga miner, men musiken är verkligen vacker. Så du som vill får gärna lyssna!

Vi börjar sjunga ungefär 21 minuter in i filmen. Innan dess är det en andakt, och så berättar prästen Jakob lite om verket.

Ingen oro

Av Posted on Inga taggar 0

Min fina väninna Mary i Korea fortsätter satsa massor av tid på videoredigering och bjuder in mig och gitarristen Sebastien i Belgien till samarbetsprojekt. För mig tar det ganska mycket tid bara att sätta upp dator och telefon på ett sätt som fungerar och att få en tagning som jag kan skicka iväg (jag raderar många …), så om redigeringen också skulle ligga på mig skulle det inte bli något alls. Här spelar jag fel ett par gånger, men det var så bråttom med allt som skulle avslutas och flyttas på min arbetsplats, så jag skickade iväg filen ändå.

”Känn ingen oro” heter sången på svenska.

Mary spelar ocarina och ett instrument som är en vidareutveckling av ocarinan och som heter figulino — det är alltså inte någon tvärflöjt!

Tack Mary och Sebastien!

Sju plus en

Av Posted on Inga taggar 0

Nu blir det tre musikinlägg på rad … men Marie bebådelsedag är ju en musikhelg, och i torsdags var jag med och spelade in en barockkantat i en kyrka här i Kalmar. Det är en av Dietrich Buxtehudes adventskantater, men den har en text som passar den här dagen.

Vi är sju i ensemblen, och så är det Agneta som spelar in också — egentligen skulle det ha varit med en fagott med, men då hade vi ju varit fler än åtta, och visserligen är inte det här någon allmän sammankomst, men det är ju bra att följa rekommendationerna ändå. Att Dietrich Buxtehude skrev en hel del musik för tre sångare och en liten instrumentalistgrupp gör att han passar extra bra i år. Och det har varit väldigt roligt att få vara med i det här sammanhanget när så mycket annat har varit inställt. Tack Mika och Agneta!