Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Kriget i Syrien

”Det goda i världen är inte en självklarhet …”

I somras var jag på en festival där vi samlade in pengar till de palestinska flyktingar som under de senaste åren har blivit tvungna att lämna Syrien och som nu finns i Libanon. Petter Jakobsson från Diakonia var med och berättade om hur de har det och om varför det är så viktigt med stöd till just dem. Jag frågade om han kunde berätta lite mer, och nu har han gjort det. Tack, Petter!

Petter Jakobsson, Diakonia. Foto: Martina Holmberg

Petter Jakobsson, Diakonia. Foto: Martina Holmberg

Hej Petter! Hur använder Diakonia de pengar som samlas in till de palestinier som har flytt från Syrien och hamnat i Libanon? 

Diakonia har inget SIDA-stöd i Libanon. Därför används pengarna direkt i samarbete med våra partnerorganisationer där.

Abaad är en av våra samarbetsorganisationer. De stöttar kvinnor på flykt, i första hand med stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Detta är ett jätteproblem under de pressade förhållanden som människor lever under. De har också en ambulerande buss som kan söka upp kvinnor i flyktingläger.

Naijdeh är en annan, och de är specifikt inriktade på palestinska syrier och arbetar med psykosociala insatser för traumatiserade barn och unga.

De pengar som vi samlar in kommer att användas bland annat till yrkesutbildningar för unga så att de kan bli till exempel sekreterare och frisörer. Ett annat slags utbildning som pengarna används till är mammagrupper för gravida. De blir också direkt ekonomiskt stöd till bränsle och annat för palestinska flyktingar.

Om man vill berätta om de palestinska flyktingarna i Libanon för någon som aldrig har hört om dem, vad tycker du att man kan säga då? 

Jag lånar ord av min kollega Sven Jansson:

Efter att jag har mött människor i de överfulla flyktinglägren vänds mitt perspektiv rätt. Det är här det är kris. Det är här det går mer än en flykting på fyra libaneser. Det är här som systemen är överbelastade. Det är här det är kollaps i samhällsinstitutionerna i en redan ostadig politisk situation. Det är här man har en parlamentarisk kris. Men också  krig, blod och våld både i ”ryggsäcken” och på näthinnan.

Det är här människor behöver andrum. Vi ska inte andas på bekostnad av de mest utsatta! 

När vi tar från biståndet för att betala svenskt flyktingmottagande låter vi de fattigaste, mest marginaliserade betala notan dubbelt upp. Det är en skam att de fattiga i världen och människor på flykt ska betala för flyktingkrisen i världen!

Att hjälpa i närområdet är bra. Men hur länge då? Detta är ”akutvård” och inte mer.  Här är det fullt nu! Situationen är farlig som en krutdurk. Att permanenta detta drar isär samhället.. Människor på flykt här är desperata och nöjer sig med en skamlön om de överhuvudtaget får tag i ett svartjobb, vilket sänker lönerna för libaneserna också. Och på grund av bostadsbristen ökar hyrorna samtidigt. Ekvationen går inte ihop! Stoppa kriget!

Och till sist ett understatement: Nej, biståndskronorna ramlar inte ner i svarta hål. Jag har sett effekten i upprättade människor, i ögon där pupillerna glöder igen, i barn som börjat leka igen.

En av anledningarna till insamlingen på festivalen i somras var att de palestinska flyktingarna från Syrien inte får hjälp av UNHCR. Varför är det så? 

Palestinska flyktingar administreras av UNWRA vars pengar är i stort sett slut. Det är helt enkelt olika FN-organ som har mandat att bistå olika grupper.

Ni satsar mycket på att få Diakonias vänner att berätta för fler — vad finns det för resurser för den som vill göra det? 

Vi har ett paket med berättelser om en syrisk flyktingfamilj i Libanon. Med hjälp av ett enkelt material kan berätta deras berättelse för några vänner. Här finns det!

På Diakonias hemsida finns ett antal berättelser om olika människor mina kollegor mött inom ramen för våra samarbetsorganisationers arbete. Dela de berättelserna med varandra!

Vad kan vi göra nu, och om vi vill stötta de här människorna mer långsiktigt?

Om man vill stödja Diakonias arbete, inte bara i Libanon utan i många länder, kan man bli månadsgivare.

Men lika viktigt är att engagera sig till exempel genom sin lokala församling. Se till att minst en gång i månaden ha ett internationellt inslag i gudstjänster och andra samlingar. Lyft aktuella händelser och situationer i församlingens förbön. Använd till exempel de porträtt av människor som finns på Diakonias hemsida som ”hedersgäster” i samlingar. Berätta om deras liv!

Just nu känns det viktigare än någonsin att komma ihåg att världen är full av hjältar som riskerar sina liv varje dag för att göra livet lite mer uthärdligt och värdigt. Det goda i världen är inte en självklarhet utan ett resultat av tusentals människors ständiga kamp.

Raggsockor för Syrien har levererat kläder och mat igen

Nu är det ett tag sedan jag skrev om Anne Collén och hennes arbete med Raggsockor för Syrien, och det kan verkligen vara dags: hon har kommit tillbaka efter en ny resa! Också den här gången hade hon med sig en grupp volontärer och arbetade intensivt tillsammans med sina vänner på plats i Jordanien för att dela ut mat och kläder till de syriska flyktingfamiljer som vännerna har lokaliserat och som inte kan klara sig på egen hand just nu. Byn Zaatari fick besök, såklart, och flera andra platser också. Här berättar hon själv om dagarna, och jag har redigerat ihop flera dagsrapporter och en längre rapport för att ni ska få läsa så mycket som möjligt.

***

Det här var på ett sätt en tuffare resa än de tidigare, och det har tagit längre tid att återhämta sig. En stor frustration för oss var att containern inte kom fram i tid. Jordanien har bytt parlament, och det innebär nya regler och nya sätt att administrera saker och ting. Det gjorde att vi blev tvungna att vara ännu mer flexibla än vanligt, vara påhittigare än vanligt och ha större tålamod än vanligt.

raggsockor-for-syrien-1

Anne med gruppen under en kaffepaus (utan ordning på namnen, men Anne själv sitter i mitten): Linus Nilsson, AnnChatrin Grundal, Joel Wramneby, Victoria Helgoson, Annika Södergren, Ali Okab, Kotaiba Alabdullah, Charlie Anderson och Esther Collén.

raggsockor-for-syrien-14

Vi har varit med om mycket, roligt och ledsamt och spännande.

Barn som springer fram och kramas och vill leka.

Det har regnat och blåst sand över oss. 

Bilfärd från tält till tält med 44 matlådor (av säkerhetsskäl fick vi inte kliva ur bilarna, men vi möttes av varma leenden och tacksamma blickar).

raggsockor-for-syrien-13

Som ni ser har vi fixat klisterlappar med vår logotyp (acting4change) och Zataari kommun. Det höjer vår status i byn, och vi får erkännande för vårt arbete. Det är ett otroligt spännande samarbete. Vi har varit hemma hos folk och fått te och kaffe i massor, och en familj bjöd oss på världens godaste falafel och hummus. Det visar på den oerhörda generositeten och gästfriheten i kulturen.

raggsockor-for-syrien-7

Andra dagen i Zataari hade vi barnen i fokus. Två av oss, Joel Wramneby och Victoria Helgoson, är clowner, och vi ordnade ansiktsmålning och lek och dans. Barnen var så glada. Många varma kramar hanns med.

Kotaiba Alabdullah och jag besökte borgmästaren i byn och pratade om framtiden. Spännande!

Vi besökte hem både i tält och nybyggt litet hus. 

raggsockor-for-syrien-15

Tredje dagen i rad upp till Zataari. Det är inte längre än 60 kilometer men tar dryga en och en halv timme att köra. Vi fotograferade barnen i skolan, bjöd på fika och levererade skolböckerna som vi hade fått från Fridnässkolan. Vi lämnade en massa sorterade klädpåsar till rektorn på skolan. Därifrån ska de delas ut till de barn som behöver. Vi lämnade också två matlådor som ska levereras av den som äger marken skolan står på. Och fyra matlådor lämnade vi till vice borgmästaren som ska fördela dem bland fattiga jordanier i byn.

Vi gjorde också hembesök i Amman, men där kunde vi inte fotografera. Där hade vi med oss matlådor, kaffe och te. 

Vi väntade på att containern skulle komma loss från hamnen, men tyvärr gjorde den inte det medan vi var kvar. Vi kunde alltså inte dela ut något av det som finns i den. Som tur är hade vi över 400 kilo med oss i bagaget — och 80 matlådor som vi köpte på plats. Så vi har haft att göra ändå. När containern kommer fram kommer våra vänner att dokumentera allt, och vi kommer att få se att alla grejer kommer dit de ska. Naturligtvis är vi besvikna över att det inte blev som vi tänkte men så är det ibland.

raggsockor-for-syrien-12

På lördagen åkte vi till en liten by utanför Jordaniens näst största stad Irbid. Det är en ganska fattig by som har tagit emot syriska flyktingar. Det var fantastiskt att se att fast människorna där inte har så mycket själva så delar de med sig till dem som har det ännu sämre.

Vi var den första hjälporganisation som kom till byn och delade ut humanitär hjälp. Vi hade en lista med familjer som behövde hjälp, och var och en av dem fick en matlåda och stickade kläder. Det kändes stort, och det känns gott att organisationen som tar emot containern finns i den här byn, så att byn får ta del av innehållet. Det var lite överväldigande att se de stora behoven. Men det blir fler gånger.

Det är en mycket traditionell by, så vi kunde inte röra oss fritt, inte komma in i så många hem och definitivt inte ta några bilder.

Vi avslutade dagen med en jordansk picknick i bergen. Solnedgång och kaffe kokat på brasa. Det blev en fin avslutning på vår resa och det hårda arbete som hela gruppen har utfört.

Vi hade ett ett par ledord inför resan: ”flexibilitet” och ”det blir inte alltid som man har tänkt sig”. Det fick vi verkligen erfara. Men det blev ändå sååååå bra. Dessa barn i i Abu Sultan School! De ville bli kramade och burna, de ville leka och busa, de ville få sina ansikten målade men också skicka hälsningar till Sverige. Vi var där tre gånger. Rektorn och lärarna var så tacksamma.

raggsockor-for-syrien-5

Vi kunde dela ut sammanlagt ungefär 80 matlådor i Zaatari– till syriska familjer i tält och nybyggda baracker, men också till fattiga jordanska familjer. Några härliga hembesök fick vi vara med om.

Det flyger många tankar genom mitt huvud nu när vi har kommit hem. Hur ser framtiden ut? Hur ska vi arbeta mer långsiktigt i Zataari och i Rahaba?

Vi kommer snart att göra det möjligt för dig som vill vara med och stötta Abu Sultan School mer regelbundet. Idén är att ”stötta ett barns skolgång i Zataari”. De tre lärare som finns på skolan har inte fått lön sedan i våras. Tack vare Linus Nilsson och alla andra som har bidragit håller de nu på att rusta upp skolan invändigt och utvändigt. Men resurser behövs till löner.  Vi återkommer om det så snart formaliteterna är på plats.

En annan rolig grej är att Kotaiba Alabdullah har tillsammans med andra vänner i Jordanien startat Acting for Change Jordan. Det är ett fint partnerskap vi har.

Tack till alla er som på olika sätt har stöttat denna resa. Utan er hade det inte varit möjligt! Så fort containern är på plats och urlastad kommer vi att få bilder och rapporter och uppdateringar. Så var inte oroliga. Grejerna kommer till de människor som behöver dem.

Stor kram från en glad och tacksam Anne

***

Fotnot: Acting for Change har sin webbplats här, och vill man läsa särskilt om Raggsockor för Syrien kan man göra det här!

Kläder till Aleppo

Tio kilo stickade kläder och filtar är MYCKET — så här kommer ytterligare några bilder av det som rymdes i de båda lådor som jag skickade till Israa Abdali när hon och hennes vänner packade den första containern till Aleppo i oktober.

Som en del av er redan vet går det bra att fortsätta skicka bidrag (stickade plagg och filtar, nya kläder, mjuka leksaker …) ett tag till nu, eftersom Israa har bestämt sig för att lasta minst en container till. Adressen kommer här:

Israa Abdali
Tingsvägen 31
19160 Sollentuna

För att Israa (och hennes medhjälpare kanske?) ska kunna arbeta så effektivt som möjligt är det bra med SMS-avisering. Använd det här numret: 073-5677227.

Såhär såg en av lådorna ut innan jag fyllde på med fabrikstillverkade supervärmestrumpor och tejpade igen den:

dsc_2158

Man skulle egentligen vilja skicka varje sak för sig, inlindad i silkepapper och med fina klistermärken och band, som lyxfirmor gör med lyxpresenter — för så fina är de! När man ser dem såhär kan man bli varm i hjärtat men också lite överväldigad av alla färg- och mönsterblandningar. Det är inte alltid jag lyckas påminna mig om allt arbete och all kärlek i varje plagg när det är många på en gång. Men det här är mer effektivt och mer miljövänligt. Förstås.

dsc_2154

En liten mössa till någon som just har börjat andas luft.

dsc_2153

Och en större till någon som också behöver värme.

dsc_2157

En av alla fantastiskt fina filtar. Vill man åstadkomma något liknande kan man leta upp ett självmönstrande garn och använda beskrivningen till Diagonala restgarnsfilten men sticka med enkelt garn och tunna stickor.

dsc_2156

Ett par strumpor till någon som är mycket liten.

dsc_2155

Och en rätstickad sicksackmössa. Vill du göra något liknande kan du använda till exempel den här beskrivningen.

Allt det stickade kommer från hjälpstickningsdagen som Bilda ordnade i Höör i september. Tack tack tack, alla ni som hade med er plagg och filtar och lämnade dem där! Det blev en underbar bieffekt av inbjudan.

dsc_2173

De här tio mössorna sydde och stämplade vi, några vuxna och några barn, under Bokens dag i Haga i Örebro. De kom inte med i de stora paketen till Israa utan åkte för sig själva lite senare.

Det var allt från den här sändningen — och det ska bli roligt att rapportera om fler!

Julkort som sprider extra mycket värme och glädje

Av Posted on Inga taggar 0
  • sara-fredestad-4

    Sara Fredestad och jag har träffats på bokmässor lite här och var och då och då i ungefär femton år. En gång kom hon körande med bilen full av barn när jag var inbjuden till en kyrka i Ängelholm för att berätta om böcker. Vi hann prata lite extra den dagen, för fikat var ovanligt fint och gott och sysselsatte barnen en stund!

    För några veckor sedan skrev Sara på Facebook och på sin blogg om hur hon och hennes familj samlar in pengar till Caritas arbete för att hjälpa människor som är på flykt i och från Syrien. Jag frågade om hon kunde tänka sig att bli intervjuad, och här kommer hennes svar på mina frågor. Tack, Sara! Hoppas att många föräldrar och lärare och församlingspedagoger (och barn!) blir inspirerade av det du berättar!

    sara-fredestad-3

    Sara med son.

    Hej Sara! Dina julkort är lite särskilda i år — vad är det ni gör i din familj?

    Vi gör egna julkort och använder bilder från julkort vi fått tidigare år. Julkorten säljer barnen för att samla pengar till flyktingar från krigets Syrien.

    Hur kom du på idén?

    När man har barn så hamnar barnens önskningar ofta i fokus, och det är väl helt i sin ordning. Men jag funderar ofta på hur man kan hjälpa barnen att tänka på andra också. Hur hjälper man dem att bli generösa och medkännande? Sedan tycker de om att pyssla och göra saker tillsammans hela familjen. Och då passar det ju att göra julkort.

    Vem är det som ska få pengarna ni får in, och hur?

    Vi tänker skänka pengarna till den katolska biståndorganisationen Caritas och deras arbete i Irak och Syrien.

    Vem är det som köper? Hur säljer ni?

    Släktingar och vänner är givna kunder. Men barnen är frimodiga och säljer gärna i kyrkan eller till grannar också. Förra året gjorde vi något liknande och jag lovade barnen att dubbla summan de tjänade in. Om jag kommer ihåg rätt så fick jag bidra med drygt 600 kronor.

    Vad hoppas du på för resultat?

    Jag hoppas att flera familjer vill göra detta. Så mycket gott kan komma ut av det! Man gör något tillsammans som är enkelt och inte kostar många kronor — särskilt inte om man använder gamla julkort och grejer man har liggande i lådorna. Och man hjälper barnen att tänka på andras behov, och de behöver inte känna sig så maktlösa inför all ondska i världen. Förhoppningsvis kan pengarna förbättra några flyktingfamiljers tillvaro i juletid.

    sara-fredestad-2

    Vilket är ditt bästa julkortspysseltips?

    Att städa barnens skrivbordslådor! Då hittar i alla fall jag massor av material som jag samlar på en stor bricka. Färgat papper, klistermärken, dekorationstjep, paljetter, glitterlim, bokmärken, mönstersaxar … Och så kan man sitta tillsammans vid pysselbordet på kvällen. Varför inte sätta på en bra skiva eller låta någon läsa högt under tiden?

    Har dina barn gett dig några nya idéer när ni har pysslat tillsammans?

    Jag vet inte … Jag blir mest imponerad av hur ihärdiga de kan vara … och så tycker jag att jag kommer dem närmare. Man pratar bra när man har något för händerna.

    Och för den som är lite rädd för att det ska bli rörigt och stökigt när alla pysslar: hur planerar man och dukar man bäst för ett sådant här arbetspass?

    Jag lägger en stor masonitskiva på bordet, så gör det inget om det blir kladdigt, och man kan skära med papperskniv. Sedan samlar jag materialet på ett par brickor som jag kan ställa undan när vi är färdiga.

    sara-fredestad-1

    Vad är det som är så underbart med att skicka julkort?

    Tiden går så fort under året, och ofta hinner man inte med att höra av sig. Att då åtminstone en gång om året ta sig den tiden är viktigt. Därför tycker jag att julkorten till lite mer avlägsna släktingar, vänner från förr och bekanta från olika sammanhang är allra viktigast. Helst vill jag få med en liten personlig hälsning också, när jag nu ändå är igång och skickar kort.

    Och med att få?

    I dessa mejl- och sms-tider känns det som ett privilegium att få ett fysiskt julkort. Allra gladast blir man för en personlig rad. Jag gillar också att få familjebilder, och se hur vännernas barn växer – eller kanske en ny bebis!

    ***

    Sara använder en hashtag när hon visar familjens julkort på Instagram: #ettjulkortforsyrien. Om du bestämmer dig för att göra kort och vill visa dem, använd den gärna du också!

Fortsätt att sticka och skicka till Syrien

Nu har Helen Soderberg som arbetar tillsammans med Israa Abdali bekräftat att det blir en sändning till i höst. Så det går bra att fortsätta sticka (och virka, och sy) och samla och skicka bidrag till Israa!

Adressen igen:

Israa Abdali
Tingsvägen 31
19160 Sollentuna

För att Israa (och hennes medhjälpare kanske?) ska kunna arbeta så effektivt som möjligt är det bra med SMS-avisering. Använd det här numret: 073-5677227.

Vi firar denna nya möjlighet med att titta på lite mer av det som åkte iväg efter hjälpstickningsdagen i Höör!

dsc_2144

En sicksackhjälm igen. Så bra! Jag tipsar om samma beskrivningar som tidigare: Formelhjälmen och Formelhjälmen utan sömmar — med hjälp av dem kan man sticka hjälmen i vilket barnvänligt garn som helst.

dsc_2145

En vuxentunika stickad i tunt garn. Så många timmars arbete! Hoppas att den hamnar hos någon som verkligen behöver den OCH som har lite inblick i textilhantverksvärlden och förstår hur fin och välgjord den är.

dsc_2146

Ett set med sicksackhjälm, raglantröja och sockor till någon liten.

dsc_2147

Och så ett set med sicksackhjälm, raglankofta och sockor till en annan liten. Kanske en framtida bästa vän.

dsc_2148

Här är det någon som har kombinerat Femtimmarskoftan med en ganska avancerad flätstickad hätta. Visst passar det bra?

dsc_2149

Och ett annat slags set: resårstickad mössa, sockor och vantar i ett flerfärgat garn.

dsc_2150

Sådana här virkade fågelhjälmar såg jag massor av för ett par år sedan. En extra anledning att le behövs alldeles säkert i Aleppo också!

dsc_2151

Tröja med raglanknäppning.

dsc_2152

Ett par mjuka sockor till någon som kanske inte ens har börjat gå än.

Det var allt för idag.

De senaste dagarna har jag sett (igen) att det är många som tycker att det är dyrt att skicka saker. Det tycker jag också, men jag har några tips som kan göra att man sparar ganska mycket pengar ibland. Ska försöka sätta ihop dem nästa vecka.

Mössor som tillsammansprojekt

Idag måste jag åka tåg ganska länge — ett tillfälle att ta tag i saken och berätta om den mössworkshop som ägde rum i Örebro för drygt en vecka sedan!

Inger Öhrn som tog initiativet till Bokens dag i Haga hade till min glädje fastnat för den här boken:

framsida-fyra-fotter-tva-sandaler

Hagakyrkans barnkör sjöng, och Inger hälsade välkommen och berättade om dagen och boken.

img_7944

När vi förberedde dagen sa Inger att hon ville att vi skulle ordna en timslång workshop för barn i alla åldrar med utgångspunkt i berättelsen om Lina och Feroza.

Vad gör man då?

Jag hade precis läst om Israa Abdalis containersändning till Aleppo, och jag hade tänkt på mössor. Lina och Feroza kommer från Afghanistan, bor i ett flyktingläger precis vid gränsen mellan Afghanistan och Pakistan och går klädda i slöja, men eftersom Israa Abdali kunde ordna en hjälpsändning till Syrien nu och eftersom det blir kallt där på vintrarna var det mest naturligt med mössor.

Tillvägagångssättet letade jag upp bland annat här — och så provade jag och modifierade det lite grann för att det skulle passa när man syr av kasserade T-shirts.

Här är den första mössan, sydd på Olles och Karins maskin hemma hos Ingrid och Mikael (nallen lånade vi av en flicka som min mösskollega Eva kände):

img_7935

Att tillverka mössor av T-shirts visade sig vara ett riktigt bra tillsammansprojekt med arbetsmoment som går att fördela på deltagare i många åldrar. Vi blev en ganska liten grupp, och inget av de barn som var med ville sy på maskin, men här är det som behöver göras:

  • välja material (och fundera på om något tryck ska synas)
  • stryka (behövs inte alltid)
  • vända ut och in
  • rita av mönstret (vi gjorde två mössor av varje T-shirt, och de delade en långsida — tips: rita med tuschpenna och gör linjen med glesa prickar istället för att dra med pennan)
  • sy (vi sydde alltså två mössor i taget, och vi sydde lite innanför linjen)
  • klippa (favorituppgift för alla barnen — eftersom vi hade sytt innanför linjen kunde de klippa precis utmed den)
  • klippa snitt upptill och nertill och sy det ena snittet
  • vända (också favorituppgift)
  • sy det andra snittet
  • forma mössan genom att peta in ena halvan i andra
  • vika upp kant om det är en längre mössa (vi gjorde dem så långa som möjligt)
  • stämpla med textilfärg om mössan behöver dekoration (nästan det roligaste)
  • stryka stämplade mössor för att fixera färgen (det gjorde jag efteråt)

img_7951

Vi hade bara en färg, för jag hittade inte mitt förråd i flyttlådorna … men Eva hade lånat med sig flera stämplar från sin arbetsplats.

img_7953

En bra sak med att ha T-shirts som material är att en eller några kan fungera som förkläden ifall det behövs. Flickan i Budbäraren-tröja hade sin vita finklänning under, men det var ju inte alls något problem.

Tack Eva för de här bilderna!

Jag kunde inte låta bli att fotografera högen innan jag postade den till Israa:

dsc_2176

Tio mössor blev det den dagen. Sedan dess har jag inte kunnat låta bli att sy av tre tröjor till.

Så snart jag lyckas arbeta med bloggen vid ett bra bord och i dagsljus ska jag försöka göra en bildbeskrivning, för det här sättet att sy mössor fungerar verkligen bra, och om man utgår från det material man har kan man förenkla det hela ganska mycket. Hurra!