Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Kriget i Syrien

Maria i Vollsjö och barnen i irakiska Kurdistan

För några veckor sedan dök Maria Lundgren i Vollsjö upp i gruppen Handarbeta för välgörenhet och berättade att hon gärna tog emot bidrag till hjälpsändningar som går till irakiska Kurdistan. Jag frågade om hon ville berätta mer i en intervju, och hon sa ja. Här kommer den!

***

Vad är International Volunteers Organization, och vad är det för insamling du arbetar med?

Jag heter Maria Lundgren och är grundare och styrelseordförande i vårt kurdiska NGO (ett begrepp som används mycket i internationella biståndssammanhang — det betyder non-governmental organization, alltså icke-statlig organisation, och många NGO:er är biståndsorganisationer — Annas anm) International Volunteers Organization, IVO.

Vi arbetar med tre stora projekt i Kurdistan-regionen i Irak där kriget härjar för fullt.

Vårt arbete på IDP Camp, ett yezidi-läger med ungefär 16 500 invånare söder om Duhok, mot Mosul till, innehåller flera delar. Dels vill vi ge det stöd som behövs, dels vill vi öppna ett aktivitetscenter för barnen och dels behövs det en vårdklinik för lägrets invånare.

Utanför lägren hjälper vi människor på två platser, och det är 1000–1500 människor på varje plats. Vi hjälper också till uppe i Sinjar-bergen och i Mosul.

Det är ett enormt behov av kläder, hygienartiklar, förnödenheter, färsk mat och rent vatten. I lägret bor det föräldralösa barn, befriade sexslavar och nödställda familjer. Vi tar emot förpackningar med första förband, hostmediciner, febernedsättande, vitaminer, vätskeersättning och annat. Vi samlar in varma kläder och filtar, och kläder som vi delar ut inne i lägret måste vara nya, men begagnade leksaker och sjukvårdsutrustning i bra skick är tillåtet.

Vi samlar också pengar till rent vatten, värmeelement, färsk mat och frukt — och framför allt bidrag för att bekosta transporterna. Och så undervisar vi i mänskliga rättigheter och i något som kallas The Road to Happiness och som bland annat handlar om hygien. Vi är det som kallas certified supervisors and instructors i de ämnena och har lett kurser för ungefär 60 000 personer i samarbete med en annan organisation.

På grund av säkerhetsriskerna publicerar vi aldrig namnet på lägret eller på de andra platserna där vi arbetar. Det förekommer mycket avundsjuka och brottslighet just nu, och när de som inget har ser att det kommer hjälp kan det tyvärr bli problem. Alla som är med på bilderna vi visar har sagt ja till att vi använder bilderna när vi berättar om arbetet.

Hur hörde du talas om de här lägren för första gången?

Vi hörde om lägren när vi var på plats i Kurdistan. Jag och min man Christian åker ner till Kurdistan regelbundet. Vi var där fyra gånger under förra året, och dessförinnan var Christian där i nästan åtta månader som volontär.

Vilka är det som bor i lägren?

Det är interna flyktingar, alltså från Irak, och flyktingar från närliggande länder — Syrien, Iran och Turkiet. Det finns kristna, muslimska och yezidiska flyktingar i lägren.

Vilka är ni som stöttar dem härifrån Sverige?

Det är jag och min man som driver IVO, och vi får stöd från ett antal människor som hjälper oss med donationer och gåvor.

Tillsammans med oss arbetar Chris Mack som project managerErivan Mahdi  som själv är en yeziditjej och som har representerat IVO på FN:s konferens för minoriteter i Genéve och Amira Ismail som är med i styrelsen och som är svensk-kurdisk.

   

Vi vill gärna få hjälp av fler som vill arbeta med oss härifrån Sverige eftersom vi reser mycket och det behövs många som berättar om IVO och vårt arbete. Och så behöver vi hjälp med organisation av sändningar och med arbetet med att samla ihop både det som ska skickas och pengar till frakterna och det som behöver köpas i Irak.

Hur går det till när ni ordnar en sändning?

Vi samlar in så mycket som möjligt fram avgångsdatumet. Sedan packas donationerna och skickas till Kurdistan. Vi har hittills delat ut kläder, färsk mat, frukt och första förband. Och 500 nallar!

Hur delas allting ut?

Alla lägrets invånare samlas på lägrets utbildningscenter, avdelning för avdelning, och får ta emot det som de behöver och som vi kan ge dem ur sändningen. Det är strikt kontroll så att det ska räcka till alla.

Vad behövs mest?

Barn som är under ett år och som bor i lägren får i vanliga fall en matsked mjölkersättning per dag, och inga av lägrets invånare får färsk mat. De har ingen värme, och tälten de bor i är inte längre vattentäta eller vindtäta. De sover på tunna madrasser direkt på marken eller golvet.

Det som behövs allra mest är filtar, varma kläder, hygienartiklar, mediciner, färsk mat, rent vatten och mjölkersättning!

Det verkar vara viktigt med skillnaden mellan begagnade och nya kläder — kan du berätta varför?

I etablerade läger som administreras av regeringen får enbart nya kläder delas ut. Det är en strikt regel som under inga omständigheter får brytas, och anledningen är hälsa och hygien. Alla besök i regeringsadministrerade läger kräver tillstånd från myndigheterna.

Konstellationer utanför lägren räknas inte som läger utan som små samhällen. De får ingen hjälp och inget stöd från regeringen eller från de stora hjälporganisationerna. Invånarna där räknas som privatpersoner, och de kan ta emot second hand-kläder på egen risk. Begagnade kläder får bara föras in i landet och delas ut om vi följer de regler som finns.

All införsel kräver importtillstånd, eller intyg på att sändningen är en gåva till en kurdisk hjälporganisation, om inte allt ska fastna i tullen.

Att följa lagar och regler i Kurdistan är extremt viktigt om man vill kunna hjälpa på ett långsiktigt sätt, och därför har vi jobbat mycket med detta under våra resor.

Kan man stötta insamlingen på fler sätt än genom att skicka kläder?

Man kan stötta oss genom att ge ekonomiska bidrag så vi kan skicka sändningar oftare, köpa förnödenheter på plats och hjälpa till med långsiktiga lösningar. Det finns inga duschar i lägret, så vi hoppas kunna hjälpa med det till sommaren.

Vi tar ju också emot hygienartiklar som tandborstar, tandkräm, tvål och blöjor och bindor, och det behövs mediciner som hostmedicin, febernedsättande, vätskeersättning, koleralösning, vitaminer och första förband. Dessutom kan vi förmedla utrustning till vårdkliniker, till exempel stetoskop. Men ekonomiska bidrag är oerhört viktiga för att vi ska kunna transportera allting.

Och ni får gärna hjälpa oss genom att sprida våra Facebook-inlägg så att fler blir medvetna om att vi finns!

När går nästa sändning?

Nästa sändning från Sverige ska enligt planen gå i början på mars — under förutsättning att vi fått ihop pengar som täcker transporten. Annars går den så snart vi har det.

Det går också en sändning från England med kläder — och 10 000 nallar! Det är Chris Mack som organiserar den.

Vad tycker du att man ska säga om man har bekanta som säger ”det är ingen mening med att försöka göra något” eller ”det finns etablerade hjälporganisationer som tar hand om allt det där”?

Vi är en av få NGO:er som har tillstånd att hjälpa till i lägren och bland de flyktingar som inte bor i de etablerade lägren. Menar man att de stora organisationerna klarar allt bör man öppna sina ögon och lyssna på dem som är på plats och kan rapportera om fakta när det gäller deras insatser!

All hjälp är av största vikt och gör en enorm skillnad både på plats och för Europa och västvärlden!

Varför?

Ingen vill ju lämna sitt land, och om man kan få akut hjälp och långsiktig hjälp så är det lättare att stanna kvar, slippa fly och därmed riskera sitt liv ytterligare.

De människor som lever som flyktingar har ju flytt undan kriget för att söka trygghet. Låt oss hjälpa dem så gott vi kan till ett drägligt eller åtminstone acceptabelt liv i deras hemland!

***

Tack Maria!

Du som vill skicka eller lämna något till insamlingen kan ta kontakt med Maria och Christian på telefon 076-701 87 11 eller skriva till ivcom2016[snabel-a]gmail.com! Sjöbo (i Skåne alltså) kommer att vara platsen framöver.

”Det goda i världen är inte en självklarhet …”

I somras var jag på en festival där vi samlade in pengar till de palestinska flyktingar som under de senaste åren har blivit tvungna att lämna Syrien och som nu finns i Libanon. Petter Jakobsson från Diakonia var med och berättade om hur de har det och om varför det är så viktigt med stöd till just dem. Jag frågade om han kunde berätta lite mer, och nu har han gjort det. Tack, Petter!

Petter Jakobsson, Diakonia. Foto: Martina Holmberg

Petter Jakobsson, Diakonia. Foto: Martina Holmberg

Hej Petter! Hur använder Diakonia de pengar som samlas in till de palestinier som har flytt från Syrien och hamnat i Libanon? 

Diakonia har inget SIDA-stöd i Libanon. Därför används pengarna direkt i samarbete med våra partnerorganisationer där.

Abaad är en av våra samarbetsorganisationer. De stöttar kvinnor på flykt, i första hand med stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Detta är ett jätteproblem under de pressade förhållanden som människor lever under. De har också en ambulerande buss som kan söka upp kvinnor i flyktingläger.

Naijdeh är en annan, och de är specifikt inriktade på palestinska syrier och arbetar med psykosociala insatser för traumatiserade barn och unga.

De pengar som vi samlar in kommer att användas bland annat till yrkesutbildningar för unga så att de kan bli till exempel sekreterare och frisörer. Ett annat slags utbildning som pengarna används till är mammagrupper för gravida. De blir också direkt ekonomiskt stöd till bränsle och annat för palestinska flyktingar.

Om man vill berätta om de palestinska flyktingarna i Libanon för någon som aldrig har hört om dem, vad tycker du att man kan säga då? 

Jag lånar ord av min kollega Sven Jansson:

Efter att jag har mött människor i de överfulla flyktinglägren vänds mitt perspektiv rätt. Det är här det är kris. Det är här det går mer än en flykting på fyra libaneser. Det är här som systemen är överbelastade. Det är här det är kollaps i samhällsinstitutionerna i en redan ostadig politisk situation. Det är här man har en parlamentarisk kris. Men också  krig, blod och våld både i ”ryggsäcken” och på näthinnan.

Det är här människor behöver andrum. Vi ska inte andas på bekostnad av de mest utsatta! 

När vi tar från biståndet för att betala svenskt flyktingmottagande låter vi de fattigaste, mest marginaliserade betala notan dubbelt upp. Det är en skam att de fattiga i världen och människor på flykt ska betala för flyktingkrisen i världen!

Att hjälpa i närområdet är bra. Men hur länge då? Detta är ”akutvård” och inte mer.  Här är det fullt nu! Situationen är farlig som en krutdurk. Att permanenta detta drar isär samhället.. Människor på flykt här är desperata och nöjer sig med en skamlön om de överhuvudtaget får tag i ett svartjobb, vilket sänker lönerna för libaneserna också. Och på grund av bostadsbristen ökar hyrorna samtidigt. Ekvationen går inte ihop! Stoppa kriget!

Och till sist ett understatement: Nej, biståndskronorna ramlar inte ner i svarta hål. Jag har sett effekten i upprättade människor, i ögon där pupillerna glöder igen, i barn som börjat leka igen.

En av anledningarna till insamlingen på festivalen i somras var att de palestinska flyktingarna från Syrien inte får hjälp av UNHCR. Varför är det så? 

Palestinska flyktingar administreras av UNWRA vars pengar är i stort sett slut. Det är helt enkelt olika FN-organ som har mandat att bistå olika grupper.

Ni satsar mycket på att få Diakonias vänner att berätta för fler — vad finns det för resurser för den som vill göra det? 

Vi har ett paket med berättelser om en syrisk flyktingfamilj i Libanon. Med hjälp av ett enkelt material kan berätta deras berättelse för några vänner. Här finns det!

På Diakonias hemsida finns ett antal berättelser om olika människor mina kollegor mött inom ramen för våra samarbetsorganisationers arbete. Dela de berättelserna med varandra!

Vad kan vi göra nu, och om vi vill stötta de här människorna mer långsiktigt?

Om man vill stödja Diakonias arbete, inte bara i Libanon utan i många länder, kan man bli månadsgivare.

Men lika viktigt är att engagera sig till exempel genom sin lokala församling. Se till att minst en gång i månaden ha ett internationellt inslag i gudstjänster och andra samlingar. Lyft aktuella händelser och situationer i församlingens förbön. Använd till exempel de porträtt av människor som finns på Diakonias hemsida som ”hedersgäster” i samlingar. Berätta om deras liv!

Just nu känns det viktigare än någonsin att komma ihåg att världen är full av hjältar som riskerar sina liv varje dag för att göra livet lite mer uthärdligt och värdigt. Det goda i världen är inte en självklarhet utan ett resultat av tusentals människors ständiga kamp.

Raggsockor för Syrien har levererat kläder och mat igen

Nu är det ett tag sedan jag skrev om Anne Collén och hennes arbete med Raggsockor för Syrien, och det kan verkligen vara dags: hon har kommit tillbaka efter en ny resa! Också den här gången hade hon med sig en grupp volontärer och arbetade intensivt tillsammans med sina vänner på plats i Jordanien för att dela ut mat och kläder till de syriska flyktingfamiljer som vännerna har lokaliserat och som inte kan klara sig på egen hand just nu. Byn Zaatari fick besök, såklart, och flera andra platser också. Här berättar hon själv om dagarna, och jag har redigerat ihop flera dagsrapporter och en längre rapport för att ni ska få läsa så mycket som möjligt.

***

Det här var på ett sätt en tuffare resa än de tidigare, och det har tagit längre tid att återhämta sig. En stor frustration för oss var att containern inte kom fram i tid. Jordanien har bytt parlament, och det innebär nya regler och nya sätt att administrera saker och ting. Det gjorde att vi blev tvungna att vara ännu mer flexibla än vanligt, vara påhittigare än vanligt och ha större tålamod än vanligt.

raggsockor-for-syrien-1

Anne med gruppen under en kaffepaus (utan ordning på namnen, men Anne själv sitter i mitten): Linus Nilsson, AnnChatrin Grundal, Joel Wramneby, Victoria Helgoson, Annika Södergren, Ali Okab, Kotaiba Alabdullah, Charlie Anderson och Esther Collén.

raggsockor-for-syrien-14

Vi har varit med om mycket, roligt och ledsamt och spännande.

Barn som springer fram och kramas och vill leka.

Det har regnat och blåst sand över oss. 

Bilfärd från tält till tält med 44 matlådor (av säkerhetsskäl fick vi inte kliva ur bilarna, men vi möttes av varma leenden och tacksamma blickar).

raggsockor-for-syrien-13

Som ni ser har vi fixat klisterlappar med vår logotyp (acting4change) och Zataari kommun. Det höjer vår status i byn, och vi får erkännande för vårt arbete. Det är ett otroligt spännande samarbete. Vi har varit hemma hos folk och fått te och kaffe i massor, och en familj bjöd oss på världens godaste falafel och hummus. Det visar på den oerhörda generositeten och gästfriheten i kulturen.

raggsockor-for-syrien-7

Andra dagen i Zataari hade vi barnen i fokus. Två av oss, Joel Wramneby och Victoria Helgoson, är clowner, och vi ordnade ansiktsmålning och lek och dans. Barnen var så glada. Många varma kramar hanns med.

Kotaiba Alabdullah och jag besökte borgmästaren i byn och pratade om framtiden. Spännande!

Vi besökte hem både i tält och nybyggt litet hus. 

raggsockor-for-syrien-15

Tredje dagen i rad upp till Zataari. Det är inte längre än 60 kilometer men tar dryga en och en halv timme att köra. Vi fotograferade barnen i skolan, bjöd på fika och levererade skolböckerna som vi hade fått från Fridnässkolan. Vi lämnade en massa sorterade klädpåsar till rektorn på skolan. Därifrån ska de delas ut till de barn som behöver. Vi lämnade också två matlådor som ska levereras av den som äger marken skolan står på. Och fyra matlådor lämnade vi till vice borgmästaren som ska fördela dem bland fattiga jordanier i byn.

Vi gjorde också hembesök i Amman, men där kunde vi inte fotografera. Där hade vi med oss matlådor, kaffe och te. 

Vi väntade på att containern skulle komma loss från hamnen, men tyvärr gjorde den inte det medan vi var kvar. Vi kunde alltså inte dela ut något av det som finns i den. Som tur är hade vi över 400 kilo med oss i bagaget — och 80 matlådor som vi köpte på plats. Så vi har haft att göra ändå. När containern kommer fram kommer våra vänner att dokumentera allt, och vi kommer att få se att alla grejer kommer dit de ska. Naturligtvis är vi besvikna över att det inte blev som vi tänkte men så är det ibland.

raggsockor-for-syrien-12

På lördagen åkte vi till en liten by utanför Jordaniens näst största stad Irbid. Det är en ganska fattig by som har tagit emot syriska flyktingar. Det var fantastiskt att se att fast människorna där inte har så mycket själva så delar de med sig till dem som har det ännu sämre.

Vi var den första hjälporganisation som kom till byn och delade ut humanitär hjälp. Vi hade en lista med familjer som behövde hjälp, och var och en av dem fick en matlåda och stickade kläder. Det kändes stort, och det känns gott att organisationen som tar emot containern finns i den här byn, så att byn får ta del av innehållet. Det var lite överväldigande att se de stora behoven. Men det blir fler gånger.

Det är en mycket traditionell by, så vi kunde inte röra oss fritt, inte komma in i så många hem och definitivt inte ta några bilder.

Vi avslutade dagen med en jordansk picknick i bergen. Solnedgång och kaffe kokat på brasa. Det blev en fin avslutning på vår resa och det hårda arbete som hela gruppen har utfört.

Vi hade ett ett par ledord inför resan: ”flexibilitet” och ”det blir inte alltid som man har tänkt sig”. Det fick vi verkligen erfara. Men det blev ändå sååååå bra. Dessa barn i i Abu Sultan School! De ville bli kramade och burna, de ville leka och busa, de ville få sina ansikten målade men också skicka hälsningar till Sverige. Vi var där tre gånger. Rektorn och lärarna var så tacksamma.

raggsockor-for-syrien-5

Vi kunde dela ut sammanlagt ungefär 80 matlådor i Zaatari– till syriska familjer i tält och nybyggda baracker, men också till fattiga jordanska familjer. Några härliga hembesök fick vi vara med om.

Det flyger många tankar genom mitt huvud nu när vi har kommit hem. Hur ser framtiden ut? Hur ska vi arbeta mer långsiktigt i Zataari och i Rahaba?

Vi kommer snart att göra det möjligt för dig som vill vara med och stötta Abu Sultan School mer regelbundet. Idén är att ”stötta ett barns skolgång i Zataari”. De tre lärare som finns på skolan har inte fått lön sedan i våras. Tack vare Linus Nilsson och alla andra som har bidragit håller de nu på att rusta upp skolan invändigt och utvändigt. Men resurser behövs till löner.  Vi återkommer om det så snart formaliteterna är på plats.

En annan rolig grej är att Kotaiba Alabdullah har tillsammans med andra vänner i Jordanien startat Acting for Change Jordan. Det är ett fint partnerskap vi har.

Tack till alla er som på olika sätt har stöttat denna resa. Utan er hade det inte varit möjligt! Så fort containern är på plats och urlastad kommer vi att få bilder och rapporter och uppdateringar. Så var inte oroliga. Grejerna kommer till de människor som behöver dem.

Stor kram från en glad och tacksam Anne

***

Fotnot: Acting for Change har sin webbplats här, och vill man läsa särskilt om Raggsockor för Syrien kan man göra det här!

Kläder till Aleppo

Tio kilo stickade kläder och filtar är MYCKET — så här kommer ytterligare några bilder av det som rymdes i de båda lådor som jag skickade till Israa Abdali när hon och hennes vänner packade den första containern till Aleppo i oktober.

Som en del av er redan vet går det bra att fortsätta skicka bidrag (stickade plagg och filtar, nya kläder, mjuka leksaker …) ett tag till nu, eftersom Israa har bestämt sig för att lasta minst en container till. Adressen kommer här:

Israa Abdali
Tingsvägen 31
19160 Sollentuna

För att Israa (och hennes medhjälpare kanske?) ska kunna arbeta så effektivt som möjligt är det bra med SMS-avisering. Använd det här numret: 073-5677227.

Såhär såg en av lådorna ut innan jag fyllde på med fabrikstillverkade supervärmestrumpor och tejpade igen den:

dsc_2158

Man skulle egentligen vilja skicka varje sak för sig, inlindad i silkepapper och med fina klistermärken och band, som lyxfirmor gör med lyxpresenter — för så fina är de! När man ser dem såhär kan man bli varm i hjärtat men också lite överväldigad av alla färg- och mönsterblandningar. Det är inte alltid jag lyckas påminna mig om allt arbete och all kärlek i varje plagg när det är många på en gång. Men det här är mer effektivt och mer miljövänligt. Förstås.

dsc_2154

En liten mössa till någon som just har börjat andas luft.

dsc_2153

Och en större till någon som också behöver värme.

dsc_2157

En av alla fantastiskt fina filtar. Vill man åstadkomma något liknande kan man leta upp ett självmönstrande garn och använda beskrivningen till Diagonala restgarnsfilten men sticka med enkelt garn och tunna stickor.

dsc_2156

Ett par strumpor till någon som är mycket liten.

dsc_2155

Och en rätstickad sicksackmössa. Vill du göra något liknande kan du använda till exempel den här beskrivningen.

Allt det stickade kommer från hjälpstickningsdagen som Bilda ordnade i Höör i september. Tack tack tack, alla ni som hade med er plagg och filtar och lämnade dem där! Det blev en underbar bieffekt av inbjudan.

dsc_2173

De här tio mössorna sydde och stämplade vi, några vuxna och några barn, under Bokens dag i Haga i Örebro. De kom inte med i de stora paketen till Israa utan åkte för sig själva lite senare.

Det var allt från den här sändningen — och det ska bli roligt att rapportera om fler!

Julkort som sprider extra mycket värme och glädje

Av Posted on Inga taggar 0
  • sara-fredestad-4

    Sara Fredestad och jag har träffats på bokmässor lite här och var och då och då i ungefär femton år. En gång kom hon körande med bilen full av barn när jag var inbjuden till en kyrka i Ängelholm för att berätta om böcker. Vi hann prata lite extra den dagen, för fikat var ovanligt fint och gott och sysselsatte barnen en stund!

    För några veckor sedan skrev Sara på Facebook och på sin blogg om hur hon och hennes familj samlar in pengar till Caritas arbete för att hjälpa människor som är på flykt i och från Syrien. Jag frågade om hon kunde tänka sig att bli intervjuad, och här kommer hennes svar på mina frågor. Tack, Sara! Hoppas att många föräldrar och lärare och församlingspedagoger (och barn!) blir inspirerade av det du berättar!

    sara-fredestad-3

    Sara med son.

    Hej Sara! Dina julkort är lite särskilda i år — vad är det ni gör i din familj?

    Vi gör egna julkort och använder bilder från julkort vi fått tidigare år. Julkorten säljer barnen för att samla pengar till flyktingar från krigets Syrien.

    Hur kom du på idén?

    När man har barn så hamnar barnens önskningar ofta i fokus, och det är väl helt i sin ordning. Men jag funderar ofta på hur man kan hjälpa barnen att tänka på andra också. Hur hjälper man dem att bli generösa och medkännande? Sedan tycker de om att pyssla och göra saker tillsammans hela familjen. Och då passar det ju att göra julkort.

    Vem är det som ska få pengarna ni får in, och hur?

    Vi tänker skänka pengarna till den katolska biståndorganisationen Caritas och deras arbete i Irak och Syrien.

    Vem är det som köper? Hur säljer ni?

    Släktingar och vänner är givna kunder. Men barnen är frimodiga och säljer gärna i kyrkan eller till grannar också. Förra året gjorde vi något liknande och jag lovade barnen att dubbla summan de tjänade in. Om jag kommer ihåg rätt så fick jag bidra med drygt 600 kronor.

    Vad hoppas du på för resultat?

    Jag hoppas att flera familjer vill göra detta. Så mycket gott kan komma ut av det! Man gör något tillsammans som är enkelt och inte kostar många kronor — särskilt inte om man använder gamla julkort och grejer man har liggande i lådorna. Och man hjälper barnen att tänka på andras behov, och de behöver inte känna sig så maktlösa inför all ondska i världen. Förhoppningsvis kan pengarna förbättra några flyktingfamiljers tillvaro i juletid.

    sara-fredestad-2

    Vilket är ditt bästa julkortspysseltips?

    Att städa barnens skrivbordslådor! Då hittar i alla fall jag massor av material som jag samlar på en stor bricka. Färgat papper, klistermärken, dekorationstjep, paljetter, glitterlim, bokmärken, mönstersaxar … Och så kan man sitta tillsammans vid pysselbordet på kvällen. Varför inte sätta på en bra skiva eller låta någon läsa högt under tiden?

    Har dina barn gett dig några nya idéer när ni har pysslat tillsammans?

    Jag vet inte … Jag blir mest imponerad av hur ihärdiga de kan vara … och så tycker jag att jag kommer dem närmare. Man pratar bra när man har något för händerna.

    Och för den som är lite rädd för att det ska bli rörigt och stökigt när alla pysslar: hur planerar man och dukar man bäst för ett sådant här arbetspass?

    Jag lägger en stor masonitskiva på bordet, så gör det inget om det blir kladdigt, och man kan skära med papperskniv. Sedan samlar jag materialet på ett par brickor som jag kan ställa undan när vi är färdiga.

    sara-fredestad-1

    Vad är det som är så underbart med att skicka julkort?

    Tiden går så fort under året, och ofta hinner man inte med att höra av sig. Att då åtminstone en gång om året ta sig den tiden är viktigt. Därför tycker jag att julkorten till lite mer avlägsna släktingar, vänner från förr och bekanta från olika sammanhang är allra viktigast. Helst vill jag få med en liten personlig hälsning också, när jag nu ändå är igång och skickar kort.

    Och med att få?

    I dessa mejl- och sms-tider känns det som ett privilegium att få ett fysiskt julkort. Allra gladast blir man för en personlig rad. Jag gillar också att få familjebilder, och se hur vännernas barn växer – eller kanske en ny bebis!

    ***

    Sara använder en hashtag när hon visar familjens julkort på Instagram: #ettjulkortforsyrien. Om du bestämmer dig för att göra kort och vill visa dem, använd den gärna du också!

Fortsätt att sticka och skicka till Syrien

Nu har Helen Soderberg som arbetar tillsammans med Israa Abdali bekräftat att det blir en sändning till i höst. Så det går bra att fortsätta sticka (och virka, och sy) och samla och skicka bidrag till Israa!

Adressen igen:

Israa Abdali
Tingsvägen 31
19160 Sollentuna

För att Israa (och hennes medhjälpare kanske?) ska kunna arbeta så effektivt som möjligt är det bra med SMS-avisering. Använd det här numret: 073-5677227.

Vi firar denna nya möjlighet med att titta på lite mer av det som åkte iväg efter hjälpstickningsdagen i Höör!

dsc_2144

En sicksackhjälm igen. Så bra! Jag tipsar om samma beskrivningar som tidigare: Formelhjälmen och Formelhjälmen utan sömmar — med hjälp av dem kan man sticka hjälmen i vilket barnvänligt garn som helst.

dsc_2145

En vuxentunika stickad i tunt garn. Så många timmars arbete! Hoppas att den hamnar hos någon som verkligen behöver den OCH som har lite inblick i textilhantverksvärlden och förstår hur fin och välgjord den är.

dsc_2146

Ett set med sicksackhjälm, raglantröja och sockor till någon liten.

dsc_2147

Och så ett set med sicksackhjälm, raglankofta och sockor till en annan liten. Kanske en framtida bästa vän.

dsc_2148

Här är det någon som har kombinerat Femtimmarskoftan med en ganska avancerad flätstickad hätta. Visst passar det bra?

dsc_2149

Och ett annat slags set: resårstickad mössa, sockor och vantar i ett flerfärgat garn.

dsc_2150

Sådana här virkade fågelhjälmar såg jag massor av för ett par år sedan. En extra anledning att le behövs alldeles säkert i Aleppo också!

dsc_2151

Tröja med raglanknäppning.

dsc_2152

Ett par mjuka sockor till någon som kanske inte ens har börjat gå än.

Det var allt för idag.

De senaste dagarna har jag sett (igen) att det är många som tycker att det är dyrt att skicka saker. Det tycker jag också, men jag har några tips som kan göra att man sparar ganska mycket pengar ibland. Ska försöka sätta ihop dem nästa vecka.