Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Fairtrade

Till en nybliven storebror och hans lillasyster

I somras blev ett av mina gudbarn storebror. Innan han fyllde två år!

Så i god tid före tvåårsdagen frågade jag Therese om hon ville sy något till honom och något till hans lillasyster. En kortärmad tröja till honom och en klänning till hans lillasyster, till exempel.

Det roliga med att beställa kläder från en som syr själv är att man kan bestämma allt möjligt på det viset. Till exempel att en nyfödd flicka klär utmärkt i ett ljusgrönblått traktortyg! Särskilt en flicka vars mamma och pappa är uppväxta med traktorer och hö omkring sig. Det skulle ingen på de stora klädkedjorna komma på. Eller: om någon på en stor klädkedja skulle komma på den idén så skulle den nog plockas bort redan på idéstadiet och ersättas med någon prinsessa från en tecknad film. Jag trodde att samhället hade kommit längre än så i sin utveckling, men nu har jag sett för många Anna och Elsa under de senaste åren …

Här är tygerna som Therese föreslog:

De är ekologiska allihop. Och fina, eller hur?

Fyra till:

Molnen gillade jag mycket. Jordgubbarna skulle jag gärna beställa åt en väninna som inte alls är minderårig!

Men här dök traktorerna upp, och då förstod jag att allt hade blivit rätt!

Och såhär blev det alltså:

Det här är inte något annonssamarbete. Jag har betalat 230 kronor för klänningen till lillasyster och 190 kronor för den kortärmade tröjan till storebror. Det är lite mer pengar än vad jag skulle ha betalat om jag hade sprungit in på H&M och köpt något ur deras höstkollektion, men det är inte dyrt.

En liten uppmaning alltså, samma som förra gången jag berättade om att beställa barnkläder av en människa som designar och syr själv: det här är ett av flera alternativ till att använda sina förhållandevis små resurser till att bygga på några få redan stenrika företagsledares förmögenheter ytterligare. Beställ från Therese (Two Little Oaks) om du vill, hon är verkligen proffsig, eller beställ av den duktiga människa som du har närmast dig! Det blir ett slags motsvarighet till Fairtrade här hemma.

Favoritskor

Det är med skor som med kläder och leksaker och mycket annat: vi har vant oss av med att betala vad de egentligen kostar.

När vi säger ”dyrt” betyder det egentligen ofta ”jag är inte beredd att se till att den som har gjort det här arbetet åt mig får vettigt betalt”.

När vi säger ”prisvärt” betyder det ofta ”jag har inte lust att betala mer, och jag struntar i om den som har gjort arbetet har ett liv och en framtid eller inte”.

När vi säger ”lyxigt” betyder det ofta ”jag betalar för ett varumärke som jag har sett reklam för, och det jag köper är kanske och kanske inte bättre än annat, men jag bryr mig inte om människorna som arbetar med tillverkningen”.

När vi säger ”fynd” betyder det det inte så sällan ”jag har ingen aning om ifall de som har tillverkat det jag köpte har fått betalt överhuvudtaget”.

Låter det hårt?

Det är inget mot verkligheten för kläd- och sko- och elektronikindustriarbetarna i en lång rad av världens låglöneländer.

Det är inte jag som är tråkig nu, men o vad jag önskar att det vore det som var hela problemet.

Ju mer jag har hört och läst om det som finns bakom våra kläder och skor och telefoner och grejer (och jag har till och med redigerat en roman som handlade om det — det var bland annat den som fick mig att börja leta efter information), desto mindre entusiastisk har jag blivit över överflödet i nästan alla Sveriges kedjebutiker.

För snart 20 år sedan var jag på Böle skinngarveri nära Piteå och fick för första gången se vilken process det är att förvandla djurhudar till läder.

För åtta år sedan kom jag till Brasilien, till en stad där en stor europeisk skoindustri har lagt en stor läderbearbetningsanläggning eftersom Brasiliens miljölagar är lättare att följa (och att strunta i, om man är beredd att betala mutor här och där). Ingen vill arbeta där, för kemikalierna är så farliga. En del gör det ändå, för alternativet är att inte ha någon inkomst alls.

Så det finns massor att berätta, men just idag tänkte jag bara berätta att det finns skomärken som är vettiga, ganska många har det blivit de senaste åren, och att om man bara letar på rätt ställen så kan man hitta dem.

Mina nya tennisskor är från Veja.

Gummit i sulorna är naturgummi från Amazonas. 60 familjer lever på att leverera naturgummi till Veja, och tack vare att de levererar det i ett slags gjutna sjok är det lättare att förvandla det till skosulor sedan och de kan få mer betalt än förr:

Läder är en krånglig historia för den som vill ha Fairtrade-märkt. Det som Veja kan lova är att korna inte är med och förstör Amazonas, och att de som arbetar på läderfabrikerna inte utsätts för farliga kemikalier eller måste göra farliga arbetsmoment. Helt andra arbetsförhållanden än på fabriken i staden där jag var, alltså.

Skorna monteras på Vejas fabrik i Porto Alegre i Brasilien.

Sedan reser de ut över världen — till exempel till Uma Bazaar och Liebling i Malmö.

Kostar de mer än andra skor?

Det beror på vilka märken man jämför dem med. Men de pengar som jag betalar är dels den försäljningsmarginal som en liten butik i Malmö behöver för att kunna fortsätta finnas trots att stan och dess gallerior har massor av kedjebutiker, dels det som Veja behöver för att kunna fortsätta finnas och utvecklas, och dels vettiga löner till alla som har gjort skorna. Om det känns som mycket pengar så är det inte för att det är dyrt utan för att jag (liksom nästan alla andra här i Sverige) har vant mig av med att betala vad saker egentligen kostar.

Och Vejas marknadsföring är mycket begränsad och samtidigt mycket intensiv: de syns aldrig på annonspelare eller i TV-reklam, så det är jag inte med och finansierar, men många människor som köper och använder skorna berättar om dem för sina vänner.

Ja, det finns alltså mycket mycket mycket mer att berätta, till exempel om de veganska modellerna som Veja också har, och om fler bra och vettiga märken, men nu låter jag det här vara en första dos inspiration! Och så ska jag vandra ut i höstvädret med mina fina skor.

Ett roligare sätt att ordna presenter till vänner som är små

Lite grann har jag berättat om det här förut, men eftersom jag tycker att det är viktigt tar jag det igen:

De flesta av de stora klädkedjorna har visserligen ekologiska kollektioner och basplagg till barn nu, men förhållandena på textilfabrikerna har inte förbättrats så mycket. Vi borde inse att när vi betalar under hundralappen för ett barnplagg med mer än en söm, då är det alltid några som har fått mycket mindre än femtio kronor i timmen för sitt arbete som har skurit till, sytt och packat den. Både arbetsgivaren och klädkedjan vill ju ha ordentlig marginal. Och tyget kostar också.

En sak som man kan göra åt detta är att fortsätta skriva till klädkedjorna och berätta att kunder vill att textilindustrin ska behandla sina anställda på ett vettigt sätt. Hos Rena Kläder finns många tips om hur man kan göra det och mycket annat.

En annan är att handla Fairtrade-certifierade kläder. Det finns många märken nu — du som letar efter fina kläder till små barn måste se till exempel Sture & Lisa!

Ett tredje är att handla på second hand.

Ett fjärde är att sy själv och sy om.

Men idag måste jag berätta lite om ett femte. Titta här!

Ett par tvillingpojkar som jag känner fyllde tre år nu i somras. De är lite olika stora, så jag frågade deras mamma om storlek och skrev till Therese att jag ville beställa varsin T-shirt åt dem.

Therese är gift med min lillebrors gamla klasskamrat Andreas och granne med en av min lillebrors andra klasskamrater och hans familj som jag har ganska mycket kontakt med. Så kan det vara när man har vuxit upp i trakter där det inte bor så många människor! (Therese själv bodde inte där när vi var små.)

Therese har doktorerat i biologi om jag minns rätt, och hon är inte designer och sömmerska på heltid, men hon har sin firma Two Little Oaks och syr både till försäljning i olika sammanhang och på beställning.

Det kom tygförslag:

Smart med måttbandet eller hur?

Och fler:

”Andreas säger alltid att jag skickar alldeles för många förslag”, skrev Therese.

Och så skickade hon fyra till ändå:

Alla de här tygerna är ekologiska. Är det inte fantastiskt att det finns så mycket fint nu?

Vi hade pratat om några olika beställningar — ni ska få se vad det blev av de andra också — men just till tvillingpojkarnas T-shirts plockade jag ut det svarta tyget med regnbågsdroppar på och beställde en i storlek 98/104 och en i storlek 92.

Therese tog 170 kronor för den mindre och 190 för den större. Jag vet inte hur hon får ihop det med materialkostnad och arbete och marginal. Jag inser att det är ett pris som ingen manlig hantverkare skulle matcha om jag bad honom om hjälp med något motsvarande. Men jag är glad att jag fick så fina och användbara presenter till mina vänner, och att de blir något som kan lämnas vidare till deras yngre vänner sedan — inte något som ser helt förstört ut efter tio tvättar.

Det här är inte något annonssamarbete utan ett helt allvarligt menat tips: köp eller beställ av någon i närheten! Se till att pengarna hamnar hos en människa som själv arbetar och skapar, så att hon eller han kan fortsätta med det, och inte som en abstrakt summa som åker med raketfart uppåt i hierarkierna.

Jag tror att mottagaren också blir extra glad, medvetet om du berättar om klädernas ursprung och lite omedvetet annars!

Lavendel från Rumänien

Av Posted on Inga taggar 0

Nu ska jag berätta något riktigt underbart:

Sackeus har börjat importera lavendelolja från Roman i Rumänien!

Lavendelolja från Roman i Rumänien. Foto: Sackeus

Det innebär, och nu hoppar jag över många led i förklaringen, att alla som bor i Sverige och tycker om doften av lavendel kan stötta människor i en mycket fattig stad i nordöstra Rumänien, Roman, genom att köpa sin lavendelolja därifrån!

Min väninna Sara, som reste till Roman med en grupp från Göteborgs stift häromåret, har varit med och arbetat för att det ska bli möjligt. Det var inte helt enkelt, för Sackeus arbetar enbart med Fairtrade, och inget som tillverkas inom EU kan få Fairtrade-certifiering.

Lavendelodlingarna i Roman drivs av en grupp franciskanbröder och ger arbetsträning åt ungefär tio personer varje år. Ett par av dem anställs sedan. Foto: Mikael Ringlander/Sackeus

Som tur är går det ibland att kringgå regler, och det har ju blivit tydligt för de flesta av oss att det finns många människor som lever i extrem fattigdom i Rumänien, så det är klart att rättvist producerade varor därifrån borde kunna ingå i ett Fairtrade-sortiment.

I staden Roman finns det en ganska stor romsk minoritet. Under Ceaucescu-tiden var ett stort jordbruk med enorma mängder boskap igång i utkanten av staden. Senare bestämdes det att de fyra stora ladugårdarna, där korna hade hållits, skulle bli bostäder åt den romska befolkningen. Det sattes in plywoodväggar — men allt annat saknas: fönster, dörrar, vattenledningar, avlopp, elektricitet …

Svensk-rumänsk glädje: Svenska kyrkans förre ärkebiskop Anders Wejryd, Sara Ivarsson som är stiftsdiakon i Göteborgs stift och fader Lucian som är en av franciskanbröderna i Roman. Foto: privat

En grupp franciskanbröder i Roman har bestämt sig för att det inte får vara så, och de arbetar mycket med barnen i ladugårdarna men också med de vuxna. Svenska kyrkans internationella arbete och dess norska motsvarighet har bestämt sig för att stötta det arbetet.

Jag hoppas kunna berätta mer om allt det här snart — men en sak som går att göra redan nu är att uppmana alla butiker som är specialiserade på Fairtrade-varor (Rättvis handel, Fairtrade shop …), hälsokostaffärer, kosmetikabutiker, pysselbutiker och andra att ta in oljan i sortimentet. Visa dem den här sidan och den här! Sackeus choklad och kaffe finns i ICA-butiken där jag brukar handla, så det är inte krångligt alls.

Här kan du läsa mer om lavendelodlingarna i Roman!

P.S. Tips från Sara: en droppe av lavendeloljan i en kladdkaka är jättegott! D.S.

 

Systrar öppnar garnbutik

Av Posted on Inga taggar 1

I Arvika (där jag har bott i fem år!) öppnar en ny garnbutik nu i vinter. Det är två systrar, Ann-Christin Årlén och Cajs-Marie Årlén, som har kommit överens om att dela på butiksägarskapet och komplettera med varsin halvtidstjänst på lasarettet i stan — båda är sjuksköterskor. Det låter konstruktivt eller hur?

Extra roligt är att de tänker satsa på ullgarn och att en del av det är lokalproducerat. Och så att de säljer stickat från ett Fairtrade-projekt (eller åtminstone ett Fairtrade-aktigt projekt) i Nepal!

Tack Mikael för tipset om artikeln i Nya Wermlands-Tidningen!

Och lycka till, Ann-Christin och Cajs-Marie — hoppas att ni får många och entusiastiska och trogna kunder!

Ulrika startade en världsbutik

Av Posted on Inga taggar 0

I våras var jag i Enköping precis när församlingen avslutade sin fasteinsamling. Det kom siffror under mitt föredrag, och på slutet kunde en av de ansvariga lämna en rapport till alla som var där. Svenska kyrkan-action!

Självklart hade jag hoppats få träffa Garnomera-Maria — hon med Pyttipannasjalen och en massa andra populära modeller — eftersom hon arbetar i församlingen. Hon var bortrest den dagen, men Ulrika tog emot mig och försåg mig med ett visitkort med ett pyttelitet virkat hjärta fastknutet. En till garnvän!

När alla hade fikat färdigt och gått hann vi med ett besök i församlingens världsbutik, och jag blev så glad av att se hur fin den var och hur mycket roligt det fanns där, så jag bad Ulrika om en intervju. Den har blivit liggande ett tag, förlåt, men här kommer den! Tack Ulrika!

375098_10201072468193126_383741127_n

Vad är det för en butik du har?

Det är en yttepytteliten världsbutik med saker precis överallt.

(En världsbutik är en butik där alla varor är tillverkade i sammanhang där de som gör arbetet får vettigt betalt och behandlas som människor, kan man säga. Egentligen är det väldigt konstigt att det ska behövas specialbutiker för sådant. Men just av den orsaken är det extra bra att de finns. — Annas kommentar)

Hur kom det sig att ni startade den?

Vårt arbetslag hade internutbildning där det bland annat ingick att träna på att arbeta i projekt. Jag visste på en gång att jag inte ville hitta på något i utbildningssyfte utan ville ha något konkret. Vi hade sedan tidigare ett skåp med ett begränsat urval Fairtrade-varor stående i församlingshemmet, i mitt tycke lite pliktskyldigt. Jag hade gått och smakat på idén ett tag och när tillfället nu gavs tänkte jag: ”Yes! Jag bildar en liten projektgrupp och så arbetar vi med att starta en liten världsbutik.” Mitt förslag mottogs positivt av chefen, och vi var igång.

579623_4017857524091_1710366392_n

Vilka är det som kommer och handlar?

Kunderna är härligt spretiga, mycket medelålders kvinnor, pålästa ungdomar som sätter mig på prov och en och annan äldre herre som inte kan motstå den fantastiska chokladen.

Du sa en osannolik summa när du berättade hur stort ert sortiment är — vad är det ni säljer?

Enköpings Världsbutik säljer en mängd olika varor. Det skulle bli en jobbigt lång lista om jag räknade upp allt, men här är lite av det vi har på hyllorna: hattar, väskor, choklad, marmelad, te, råsocker, kryddor, leksaker, ljusstakar, änglar i massor av olika utföranden, porslin, tvättnötter, tvålar och torkad frukt.

Vad säljer ni mest av?

Choklad och kryddor säljer vi mycket av.

264211_2214896091182_3327334_n

Vilken är din favoritvara just nu? Har du någon klassisk favorit (som ni har haft sedan starten) också?

Min favoritvara, hmmm, svårt, jag älskar en afrikansk kryddblandning som ligger i ett liten oansenligt kuvert, ”Goda kortet” . Den är underbar att mortla ner och blanda med smör och ha till grillat. Jag grillar året om, så det har köpts många många små påsar.

Sedan måste jag slå ett slag för hatten. Fler borde bära hatt! Jag ler när jag möter någon med hatt, gärna en ärtig och festlig sådan, snyggt dessutom, man får en annan hållning och så är det bra skydd mot sol. Ett par hattar finns hemma, och fler lär det bli.

Klassisk favorit är nog Bakokryddan från Etiopien. Den blir kunder glada över att jag har. Bako har nog funnits ute på Fairtrademarknaden väldigt många år.

Om man inte har någon sådan butik i närheten och funderar på att starta en, har du några tips?

Gör event, bjud på dig själv, ha kvällsöppet någon gång då och då, visa på sociala medier vad butiken har att erbjuda. Gå en ambassadörsutbildning och lär dig om Fairtrade!

1459124_10202503782135080_57656666_n

Adventstips från Enköping!