Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Fairtrade-kläder

Favoritskor

Det är med skor som med kläder och leksaker och mycket annat: vi har vant oss av med att betala vad de egentligen kostar.

När vi säger ”dyrt” betyder det egentligen ofta ”jag är inte beredd att se till att den som har gjort det här arbetet åt mig får vettigt betalt”.

När vi säger ”prisvärt” betyder det ofta ”jag har inte lust att betala mer, och jag struntar i om den som har gjort arbetet har ett liv och en framtid eller inte”.

När vi säger ”lyxigt” betyder det ofta ”jag betalar för ett varumärke som jag har sett reklam för, och det jag köper är kanske och kanske inte bättre än annat, men jag bryr mig inte om människorna som arbetar med tillverkningen”.

När vi säger ”fynd” betyder det det inte så sällan ”jag har ingen aning om ifall de som har tillverkat det jag köpte har fått betalt överhuvudtaget”.

Låter det hårt?

Det är inget mot verkligheten för kläd- och sko- och elektronikindustriarbetarna i en lång rad av världens låglöneländer.

Det är inte jag som är tråkig nu, men o vad jag önskar att det vore det som var hela problemet.

Ju mer jag har hört och läst om det som finns bakom våra kläder och skor och telefoner och grejer (och jag har till och med redigerat en roman som handlade om det — det var bland annat den som fick mig att börja leta efter information), desto mindre entusiastisk har jag blivit över överflödet i nästan alla Sveriges kedjebutiker.

För snart 20 år sedan var jag på Böle skinngarveri nära Piteå och fick för första gången se vilken process det är att förvandla djurhudar till läder.

För åtta år sedan kom jag till Brasilien, till en stad där en stor europeisk skoindustri har lagt en stor läderbearbetningsanläggning eftersom Brasiliens miljölagar är lättare att följa (och att strunta i, om man är beredd att betala mutor här och där). Ingen vill arbeta där, för kemikalierna är så farliga. En del gör det ändå, för alternativet är att inte ha någon inkomst alls.

Så det finns massor att berätta, men just idag tänkte jag bara berätta att det finns skomärken som är vettiga, ganska många har det blivit de senaste åren, och att om man bara letar på rätt ställen så kan man hitta dem.

Mina nya tennisskor är från Veja.

Gummit i sulorna är naturgummi från Amazonas. 60 familjer lever på att leverera naturgummi till Veja, och tack vare att de levererar det i ett slags gjutna sjok är det lättare att förvandla det till skosulor sedan och de kan få mer betalt än förr:

Läder är en krånglig historia för den som vill ha Fairtrade-märkt. Det som Veja kan lova är att korna inte är med och förstör Amazonas, och att de som arbetar på läderfabrikerna inte utsätts för farliga kemikalier eller måste göra farliga arbetsmoment. Helt andra arbetsförhållanden än på fabriken i staden där jag var, alltså.

Skorna monteras på Vejas fabrik i Porto Alegre i Brasilien.

Sedan reser de ut över världen — till exempel till Uma Bazaar och Liebling i Malmö.

Kostar de mer än andra skor?

Det beror på vilka märken man jämför dem med. Men de pengar som jag betalar är dels den försäljningsmarginal som en liten butik i Malmö behöver för att kunna fortsätta finnas trots att stan och dess gallerior har massor av kedjebutiker, dels det som Veja behöver för att kunna fortsätta finnas och utvecklas, och dels vettiga löner till alla som har gjort skorna. Om det känns som mycket pengar så är det inte för att det är dyrt utan för att jag (liksom nästan alla andra här i Sverige) har vant mig av med att betala vad saker egentligen kostar.

Och Vejas marknadsföring är mycket begränsad och samtidigt mycket intensiv: de syns aldrig på annonspelare eller i TV-reklam, så det är jag inte med och finansierar, men många människor som köper och använder skorna berättar om dem för sina vänner.

Ja, det finns alltså mycket mycket mycket mer att berätta, till exempel om de veganska modellerna som Veja också har, och om fler bra och vettiga märken, men nu låter jag det här vara en första dos inspiration! Och så ska jag vandra ut i höstvädret med mina fina skor.

En strålande idé: Zand Amsterdams kjolar

En av de sista sommarhelgerna åkte jag och Mia från Kastrup till Schiphol. Där väntade Marjolijne på oss, och vi åkte tillsammans till Egmont, en liten stad vid havet.

Tanken med att vara där var bara att vi skulle ha massor av tid att ses — men vilken fin stad att vara i!

Och tidigt på lördagsförmiddagen, när vi gick på gågatan, sa Marjolijne:

”Där har de ju de där speciella kjolarna!”

Såhär såg det ut:

Marjolijne berättade att det är ett par ganska unga män som har uppfunnit en kjol som man kan vända på på flera sätt och att de köper second hand-tyger i Indien och låter sy kjolarna där. Med vettiga löner till de människor som syr! Märket heter Zand Amsterdam.

Det finns några olika uppfinningar, och det här är en: en linning med massor av knappar och en kjol som man sätter fast med dragkedja. Linningen är vändbar, kjolen är vändbar, tack vare alla knapparna är storleken väldigt flexibel, och så finns det en lös ficka som mer är som en handväska och som man hakar på om man vill.

En del av kjolarna är sydda med ett tyg på ena sidan och ett på andra — men många är sydda som ett slags lapptäcken med en mängd olika tyger. Marjolijne sa att alla kjolarna är olika. Jag blev fascinerad, men det finns en liten nackdel: det blir nästan omöjligt att välja en!

Fickan är alltså lös och fungerar nästan som en handväska. Faktum är att jag nog skulle ta loss den och fästa den på en axelrem istället.

När jag kom hem tog jag reda på lite mer om kjolarna och om företaget.

Här är en film där man kan se hur en av kjolmodellerna är konstruerad:

Man kan läsa ganska mycket här, men vill man beställa får man använda den här webbplatsen.

Det bästa man kan göra är förstås att gå till en favoritbutik som man har i närheten och fråga om inte kjolarna kan börja säljas där — då kan ju fler få syn på dem.

Och här kommer det som var mest hoppingivande med vårt besök i Egmont: i en klädaffär som såg ut att vara helt vanlig och som låg på en vanlig gågata fanns det minst åtta–tio Fairtrade-märken och ekologiska märken. Vi provade allt möjligt, och det fanns så många olika stilar och roliga lösningar och fina mönster. Jag beundrade LaLamour och Blutsgeschwister och flera andra märken (mer om dem senare). Du som brukar handla i någon butik där du tycker om det mesta, tipsa innehavaren om några av alla nya märken och berätta att du helst skulle vilja att de kläder du köper är producerade på ett sätt som är bra för människor och för jorden. Antagligen håller han eller hon med.

Komplettering: Hurra! Annika berättade just att kjolarna finns i Sverige — på Kjoltyget i Göteborg! Hon berättade också att man får en axelrem till fickan när man köper kjolen.