Västprojektet

Nu har min mamma och jag inte setts sedan början av december, och i julas kom jag på att det vore roligt att göra något tillsammans, faktiskt extra roligt att göra något tillsammans om vi nu inte kan sitta tillsammans och göra det.

Så jag stickade de här tre västarna som jag har visat tidigare:

De är stickade i Sara by Permin, tre nystan som Henrietta skickade till mig som en bonus när jag beställde garn från henne en gång förra året. Alla tre är utställda A-linjevarianter av Två trådändars lilla väst — den naturvita och den senapsgula har ökningar som startar direkt efter oket, och den gröna har ett litet ”bälte” innan de första ökningarna kommer.

Det tog ett tag innan jag hade fäst trådar och sytt i knappar, men sedan skickade jag dem till min mamma. De väger ungefär 50 gram vardera, och extraavgiften för skrymmande brev är ju borttagen, så det var inte så krångligt!

Min mamma fick också de snuttar som hade blivit över från garnnystanen (fast jag hade slarvat bort en).

Förra veckan fick jag en lapp om att det fanns ett paket att hämta. PostNord hade gjort sin standarddumgrej och placerat det på ett köpcenter några kilometer bort istället för på Pressbyrån ett par hundra meter från mig, men det var förstås värt en utflykt och ett par munskydd!

Här är den vita västen, som har fått gröna virkade blommor fastsydda.

Och så den gröna västen med vita blommor.

Och så den senapsgula som också har fått blommor.

Nu skulle man ju vilja ha en uppsättning trillingar att ge dem till … men jag håller på att försona mig med att dela på dem.

Och så har jag skickat den här västen till min mamma:

Och så har jag faktiskt en till färdigstickad och en nyss påbörjad. Det finns nämligen precis hur många variationsmöjligheter som helst.

Vore det värt att skriva beskrivning till någon eller flera av de här modellerna? Vad tycker ni?