Nu kan jag rapportera lite om experimentet med en ny sorts raglanränder!
Det började med att jag såg två nystan Elise på Panduro när jag egentligen bara skulle köpa en akvarellpensel.
Eller med att jag hade sett någon kofta med vridna raglanränder någonstans kanske …
Och så skulle jag åka till Erikshjälpens butik på Cypressvägen i Malmö, och det tar en stund, så jag satte igång.
Jag la upp 67 maskor och lät raglanranden bli tre maskor bred på alla tre ställena. Kanske kunde jag ha struntat i slätstickningen på de första varven — eller? För att göra aningen annorlunda stickade jag åtta räta varv i början istället för bara sex som det är på alla Två trådändars-modellerna.
Fläteffekten är enkel att få till: på vart sjätte varv stickar jag raglanmaskorna tre tillsammans utan att lyfta av dem från vänster sticka, gör ett omslag, stickar samma tre tillsammans igen och lyfter av dem.
Från början visste jag inte om det skulle bli en kofta eller en tröja eller en väst, men det blev en klänning. Ett par varv efter att jag hade satt ihop sprunder gjorde jag en rand med de hopstickade maskorna, och på det femte varvet efter en till. Kanske hade det blivit finare med ett avigvarv före och ett efter så att randen hade blivit lite mer avgränsad? Jag räknade ut hur jag skulle få den att stämma med mitt fram, alltså sprundet, och jag gjorde den bara på klänningens framsida.
Ökningarna i kjoldelen är ett omslag före och ett efter sidomaskan i vardera sidan på vart åttonde varv, alltså fyra nya maskor.
Hade jag haft mer garn hade jag gärna gjort klänningen längre och provat med en uppvikt kant istället för en rätstickad. Men att ta ihop lite när den rätstickade börjar gör i alla fall att den inte krånglar. På det sista räta varvet före kanten stickar jag ihop maska nummer 10 och 11 hela vägen runt. Sedan stickar jag fram och tillbaka i rätstickning och syr ihop det pyttelilla sprundet med garnsnutten efter avmaskningen.
Kommer det en beskrivning? Ja, jag hoppas kunna skriva en snart …