Igår kväll sågs jag och min väninna Katarina på Stockholms Central. Jag vet inte hur många gånger jag har stämt träff med andra där — ett tag hade jag och en av mina bröder en nästan stående supertidig-frukost-träff när jag kom med nattåget klockan sex och skulle åka vidare vid sju.
Nu undrar jag om stationen någonsin kommer att bli sig lik.
Och jag skulle mer än allt annat vilja ta bort det som har tvingat så många att fly och ta sig ända hit på omöjliga vägar — men jag skulle så gärna vilja behålla den anda som är där nu. Katarina och jag frågade vid ett av volontärborden vad som behövdes. "Just nu bara massor av vatten utan kolsyra, i små flaskor, och bananer", sa en av volontärerna. Så vi gick och köpte så mycket som vi klarade att bära. En bit bort stod advokater med "lawyer" skrivet för hand på rosa signalvästar tillsammans med de språk var och en talade. Utanför var det massor av folk och kanske lite rörigt men väldigt vänlig stämning.
Mikael har hört av sig och sagt att det saknades en väldigt bra organisation i förra veckans lista, och Erik har berättat om ytterligare en, så här kommer en kompletterad version. Fortsätt gärna att komplettera den, och sprid den om någon säger "men vad ska man göra" eller "vore det inte bättre att de får hjälp i sina hemländer" eller så.
***
CAPNI, som stöds av svenska EFS, arbetar bland flyktingarna i norra Irak. En av satsningarna är att skapa "child friendly spaces" för barnen i flyktinglägren så att de kan få vara barn en stund åtminstone.
I Syrien arbetar UNICEF, som berättar såhär:
Situationen för de syriska barnen är akut. Konflikten har pågått i över fyra år och det finns inga tecken på att den kommer att upphöra.
UNICEF finns på plats och genomför omfattande insatser. Men pengar saknas för att nå alla barn med det livsviktiga arbetet.
I Syrien arbetar också Röda korset i form av Röda halvmånen.
I Afghanistan (också därifrån kommer många flyktingar) arbetar Svenska Afghanistankommittén sedan många år och med både samhällsbyggande projekt och nödinsatser.
I Irak, ett annat land som många människor flyr från, arbetar bland annat Läkare utan gränser. De berättar bland annat såhär:
I takt med att våldet i Irak har ökat det senaste året har tre miljoner människor tvingats på flykt och saknar tillgång till humanitär hjälp. Befolkningen i Irak betalar ett högt pris, eftersom de humanitära insatserna är otillräckliga.
Det humanitära läget i Irak är värre än på flera decennier. Tusentals flyktingar, framför allt i centrala Irak, får ingen humanitär hjälp överhuvudtaget, säger Fabio Forgione, Läkare Utan Gränsers landansvarige i Irak.
Nästan tre miljoner människor har flytt från de konfliktdrabbade områdena i de centrala och norra delarna av Irak, i synnerhet i provinserna Anbar, Ninewa, Salah al-Din, Kirkuk och Diyala. Tusentals familjer har tvingats fly åtskilliga gånger och förlorat allt de äger. Många bor i överfulla skyddsrum, tält, ofärdiga byggnader och skolor där levnadsvillförhållandena är extremt dåliga.
Erikshjälpen finns också där genom en partnerorganisation.
Storleverans hos CAPNI i Irak. Stödet kommer bland annat från flera kristna organisationer i Tyskland.
I Libanon (ja, vi tar det i repris), där det finns enorma flyktingläger och dessutom många människor i rörelse, finns bland andra Erikshjälpen och Läkarmissionen genom en partnerorganisation. I Bekaa-dalens stora flyktingläger behövs det vatten, mat, kläder, tält, filtar och mycket annat.
I Libanon arbetar också Diakonia:
– Flyktingarna lever i överfulla läger, berättar Diakonias landchef Rodolph Gebrael. Det råder brist på det mesta. Många av flyktingarna lider av depressioner och posttraumatisk stress efter de fruktansvärda händelser de varit med om. Oron över nuet och framtiden överskuggar allt.
Från ett av flyktinglägren i Libanon. "Att erbjuda aktiviteter för barnen i flyktinglägren är viktigt. Att träffa andra, få leka och prata av sig skingrar sorgen och oron för en stund", står det på Diakonias webbplats.
***
Diakonia arbetar tillsammans med bland annat organisationen Najdeh som ger psykosocialt stöd till flyktingarna. De senaste tolv månaderna har de arbetat intensivt. De ordnar aktiviteter för kvinnor och barn och Najdehs socialarbetare har besökt över 1200 hushåll för att ge stöd och berätta om vilka möjligheter och rättigheter som flyktingarna har.
Den senaste tiden har allt fler av familjerna kontaktats av människosmugglare. Najdehs personal informerar flyktingarna om farorna med att anlita en smugglare för att ta sig över Medelhavet. Samtidigt jobbar de för att förhållandena i flyktinglägren i Libanon ska bli bättre.
I Turkiet, som är fullt av flyktingar nu — det har blivit ett slags stängd port mot Europa för många av dem, de får inte utresevisum, och det är därför som de försöker ta sig till Grekland över havet — arbetar UNHCR (om jag förstår saken rätt har de gjort stora insatser där i över ett år redan). UNHCR och UNICEF finns också i Jordanien, där många flyktingar har samlats.
Kvinna till kvinna stöder har partnerorganisationer som arbetar bland flyktingarna i Jordanien, Libanon och Irak och berättar:
Kvinnor och flickor är extra utsatta och blir efter flykten ofta kvar i lägren i Libanon, Jordanien och Irak utan skydd och försörjning.
Till alla de här organisationerna är det enklast att ge sitt stöd genom att sätta in pengar. Och pengar kan ju samlas in på kreativa sätt — kanske vill arbetskamrater eller grannar köpa en riktigt dyr handstickad mössa var i år, till exempel?
Human Bridge tar emot kläder och startpaket som vanligt och skickar just nu en sändning till flyktingarna i Ungern:
Human Bridge planerar just nu för en sändning med material ur vårt beredskapslager till de syriska flyktingar som befinner sig i Ungern. I början av kommande vecka packas en trailer med bland annat filtar, kuddar, madrasser, kläder och rullstolar. Sändningen förmedlas via organisationen Hungarian Baptist Aid och sker i samverkan mellan Human Bridge och Erikshjälpen.
Och till Syrien och Irak — dit har det redan gått flera sändningar sedan krisen blev uppenbar:
Human Bridges insatser för syriska och irakiska flyktingar innebär att vi gör regelbundna sändningar med kläder, skor, husgeråd och sjukvårdsmaterial till flyktingläger i norra Irak och i Syrien. I Irak samarbetar vi med landets största hjälporganisation Barzani Charity Foundation som har ett väl upparbetat system för att hjälpa dessa utsatta människor. Till Syrien har vi gjort leveranser med kläder genom UNHCR och sjukvårdsmaterial genom Alwaed Association.
I Somalia har EFS arbetat i många år. Lite om läget där:
Hoppet om en framtid i fred och demokrati börjar växa i det krigshärjade Somalia. Sedan augusti 2012 har landet en president och en regering, för första gången sedan den tidigare presidenten Siad Barre avsattes 1991. Men de politiska ljusningarna innebär inte att svälten har släppt sitt dödsgrepp över Afrikas Horn. Fortfarande kommer rapporter om hur barn och vuxna, men också kreatur dör av svält. Tusentals människor är på flykt undan svält och konflikter.
De som drabbas är människor i områden där EFS arbetat i snart 120 år. In till Somalias huvudstad Mogadishu kommer varje dag nya människor till flyktinglägren i hopp om att finna räddningen. En av de frivilligorganisationer som arbetar med att erbjuda en tillfällig fristad med rent vatten och mat är Shado, Somali Humanitarian Aid and Development Organization.
EFS långa historia i området förpliktar till att göra allt vi överhuvudtaget kan för att lindra nöden. Genom samarbete med Shado har vi en möjlighet att nå fram till de läger för internflyktingar som finns inne i Mogadishu.
EFS samarbetar också med CAPNI, Christian Aid Programme, som förser människor i flyktingläger i norra Irak med så mycket som möjligt av det de saknar och som dessutom har mobila läkarmottagningar och ordnar "child friendly spaces" för barnen i flyktinglägren. Jag hittar inte så mycket att läsa på svenska, men man kan alltså följa CAPNI:s arbete direkt på Facebook, och skriver man Irak när man skickar en gåva till EFS så hamnar den där.
***
Som sagt, det här är inte på något vis någon heltäckande lista, men kanske en början åtminstone.