Roligt att se 2

Ylvas version av Salomes kofta.
Ylvas version av Salomes kofta. Foto: Ylva Johansson

Det kommer fler bilder!

Såhär skrev Ylva:

”Min första Salomes kofta är nu färdigstickad och väntar på att jag ska välja knappar. Den är stickad med stickor 3 i ett tunt ullgarn (Catrine Crepe från Marks) som jag fann i de kassar med restgarner min moster gav mig när hon hörde att jag hjälpstickar. Ärmarna har 44 varv slätstickning före den rätstickade kanten.”

Alldeles färdig. Foto: Ylva Johansson
Alldeles färdig. Foto: Ylva Johansson

Lite senare kom färdig-bilden med knappar valda och isydda. Alla de färgglada försvann — istället satte Ylva dit små vita blomknappar.

Fin bård i nederkanten, eller hur? Och så rätstickade varv från avigsidan på oket så att det blev lite mönster där också.

Jag vet inte om Ylva blev först med att avsluta Salomes kofta, men hon var i alla fall den första som skickade bilder. Nu hoppas jag att det här innebär att beskrivningen är begriplig och att det inte är några fatala fel i den, för jag han inte skicka ut den på provstickning innan jag publicerade den. Är det någon av er som har upptäkt något konstigt, så hör av er genast!

Elins modell till vänster, Marias till höger. Foto: Inger Rosell
Elins modell till vänster, Marias till höger. Foto: Inger Rosell

Inger har stickat två mössor ur Sticka & skicka: först ett exemplar av Elins enkla mössa, lite utvecklad med virkad kant, som ni ser, och sedan ett exemplar av Enochenhalvtimmesmössan som Maria konstruerade som sällskap till Treochenhalvtimmesvästen.

Elins är verkligen mycket enkel: ett rektangulärt stycke som ma syr ihop till ett rör innan man snörper ihop ena långsidan och viker upp den andra en bit. Klart!

Marias är lite mer ingenjörsaktig: en lång rätstickad remsa sluts till en ring, och sedan plockar man upp maskor utmed ena kanten, stickar och stickar och minskar och stickar och minskar.

De här båda modellerna har det gemensamt att de tar vara på att rätstickning är väldigt elastisk i ”höjdled”. Så det blir mössor som sitter bra, och det är enkelt att anpassa beskrivningarna och sticka i alla tänkbara storlekar.

Ok från en modell, ärmar från en annan (nederdelen hade de redan gemensam). Foto: Åsa Jansson
Ok från en modell, ärmar från en annan (nederdelen hade de redan gemensam). Foto: Åsa Jansson

Åsa har gjort det klassiska: satt ihop två beskrivningar till en ny! Hon stickade oket till Den oregelbundet hålmönstrade treochenhalvtimmesvästen och fortsatte sedan med Femtimmarskoftans ärmar. Du hann först, Åsa — den kombinationen hade jag också tänkt prova!

Och jag säger det igen: det är så roligt att se vad det blir av beskrivningarna. Ett jättestort tack till er som visar och delar med er!

 

 

 

1 reaktion på ”Roligt att se 2”

  1. Carol Thuresson

    Ja man bara häpnar över uppfinningsrikedomen.. Ge en kvinna ett mönster och vips finns mängder av varianter! Snacka om Garnglädje! 😀

    Svar till Carol:
    Just precis så! Och vill man sticka precis som det står så går det också bra. Lite som i Döda poeters sällskap där alla får i uppgift att gå på sitt eget vis och en står still. 🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.