Det här är en av orsakerna till att jag ville börja skriva igen: att det finns så mycket kvar att berätta om!
Det är Maja på Husmorsskolan som har hittat (eller var det fått?) det här mycket speciella lilla mönsterhäftet — ett slags föregångare till dagens hjälpstickningsböcker.
Efter andra världskriget var det ju ganska svårt i Sverige men helt obegripligt svårt en bit ut i Europa. En god vän som är engelsman och född på 1950-talet har berättat för mig att ransoneringskupongerna var mycket närvarande under hans uppväxt, alltså flera år efter att kriget tog slut. Svenska syföreningar arbetade på högvarv och skickade bland annat silltunnor ner till Tyskland! Ni som har läst Helen Hanffs underbara Brev till en bokhandel vet ju också att det fanns kataloger där man kunde beställa mat som skickades till vänner eller släkt i Europa.
Det häfte som Maja har hittat är ambitiöst upplagt med olika set som man kan sticka till nyfödda och lite större barn. Många av modellerna utnyttjar någon lite udda och smart lösning.
"En ny vinter stundar och tusentals barn i Europa behöva hjälp. Varma, mjuka plagg är ett bra skydd mot kylan (…). Låt nu stickorna gå i juntor och syföreningar!" står det i förordet.
Det är en garnfirma i Stockholm som har gett ut häftet. Om någon av er som läser det här vet mer om den eller om dem som arbetade med det, så berätta!
Självklart skulle det vara underbart att kunna säga: det där behövs inte längre.
Men värme och omtanke behövs, och praktisk värme och omtanke i form av kläder behövs. Både i Europa och på många andra håll i världen. Vi fortsätter, eller hur?