Rapport från släppfesten

I tisdags klockan sju hade vi fest för Sticka & skicka på Skeppsgatan 9 i Malmö — i Egmont-huset där Hemmets Journal har sin redaktion, alltså.

Allt var perfekt. Massor av glada människor, fint fika (jag smakade inte på kanelbullarna, men kardemummabullarna var fantastiska), ett restgarnsbord som fylldes snabbt, intressanta presentationer (mer om dem senare). Det var bara det att jag hade glömt min kamera! Jag hade ett möte precis före festen och tyckte att jag var så rationell som bara tog med mig almanacka, penna och virkning. Ha.

Tur att Tina Andersson från Erikshjälpen hade med sig sin. Tack för de här bilderna, Tina!

Joakim och Carolina från Hemmets Journals webredaktion, Hemmets Journals handarbetsredaktör Katarina och Anne som arbetar med HJ Shop hälsade välkommen och bad alla att skriva sina namn på lottlappar för att vara med i utlottningen av tio guldkassar senare på kvällen.

Doktor Karin, som var i Mpongwe i Zambia och arbetade som volontär för Skandinaviska Läkarbanken i sex veckor i början av året, berättade om hur hon hade fått en gigantisk extraväska hemskickad innan hon skulle åka och om hur hon och hennes kollega och handledare doktor Britt hade delat ut kläder på sjukhuset och på så kallad ”outreach”, sjukhusets hälsoinformation i samhällen runt Mpongwe. Utan några som helst överdrifter kan man nog säga att Karins bilder och det hon berättade var kvällens höjdpunkt — tänk att få se så tydligt att hjälpen verkligen kommer fram och blir till sådan glädje!

Inger, som är förlagschef på Libris, visade boken och tackade alla som har hjälpt till. Jag gjorde en racergenomgång av lite hjälpstickningshistoria och exempel på underbara saker som olika grupper håller på med nu. 

Tina, som arbetar på Erikshjälpens givarservice, berättade om hur Erikshjälpen startade med att blödarsjuke Erik låg mycket på sjukhus och bestämde sig för att muntra upp andra sjuka barn med brev och presenter. De första adresserna till helt okända sjuka barn fick han från Sveriges Radios superpopulära program Barnens Brevlåda. Arbetet började alltså med en enda person och med svenska barn — och nu finns Erikshjälpen i flera världsdelar!

Några minuter då och då kunde alla prata med varandra, och det gjorde vi. Många nya bekantskaper! Jag träffade Pysselkiisen Sandra i verkligheten för första gången, till exempel, och Liselott som hade stickat femton Femtimmarskoftor till insamlingen (eller var det sjutton?), och Ylva som har hjälpt till med provstickning till boken.

Eftersom jag har hört från flera att det skulle ha varit så roligt att vara med men att Malmö ligger illa till (det håller jag förstås inte alls med om!) har jag ett litet erbjudande. Skriv (i kommentarfältet eller till anna.braw[at]libris.se) och berätta vad du har för adress och vilken sorts garn du är i störst behov av just nu, så packar jag ett litet paket med garner från restgarnsbordet, och så har du nästan varit med på festen i alla fall! Jag har nog garn till ungefär tio små paket åtminstone (innehållet kan bli lite blandat). Blir det bra?