Hjälpstickning auf Deutsch

Nu ska jag berätta något som är lite omständligt och väldigt, väldigt roligt.

Först kom det ett så underbart litet meddelande från Ingrid på Slättmissionen igår:

Hej Anna!

Du kanske tror att jag glömt dig,men det har varit fullt upp. Jag förstår inte vad tiden tar vägen.

Jag vill först tacka för lådan med alla fina saker jag fått, tröjor, mössor, nya filtar med mera. Det blir till stor glädje.

Jag kommer snart att skicka lite bilder från Gambia. Vi hade det toppenbra. Det var så roligt att vara med när containern kom fram och att vi fick vara med och dela ut lite av det som fanns i containern. Tyvärr var det lite strul innan vi fick ut den, så först sista dagen fick vi följa efter en lastbil till Sukuta.

Jag kommer att berätta lite mer när jag har bilder också.

Kram,

Ingrid

Men igår var också Kathrins födelsedag — tyska Kathrin som var en av mina volontärvänner i Brasilien i somras. Det var hon som virkade en mössa och hon som stickade en väst tillsammans med mig, och när vi skildes åt sa hon att hon skulle prata med en grupp i sin hemstad om hjälpstickning och höra om de kanske ville vara med på något av våra projekt.

Sådär kan man ju säga av artighet, eller av tillfällig entusiasm, men när jag skrev och gratulerade Kathrin svarade hon nästan direkt att nu hade gruppen postat en låda till Sverige och hoppades att innehållet skulle bli till nytta någonstans i världen. Jag frågade vilken av adresserna de hade använt, och hon svarade Slättmissionens Hjälpande Hands.

Så när jag skrev tillbaka till Ingrid berättade jag att en tysk grupp hade stickat och skickat. Och då svarade Ingrid genast att lådan har kommit fram, full med fina saker, och att hon precis höll på med att skriva ett tackbrev.

Ibland känns världen pytteliten på ett otroligt trevligt sätt. Och nu har Kathrin skickat några bilder också. Vilken tur att hon fotograferade innan lådan for, så att vi får beundra de fina sakerna allihop!