Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Stickning på allmänna platser

Av Posted on Inga taggar 0

Pratstartare. Foto: Magnus Aronson

Egentligen hade jag tänkt skriva om pajer idag, men det kan ju vänta till en annan gång.

För i lördags på tåget upp till dopkalaset (en norsk vän påpekade att på norska betyder dopkalas knarkfest. Nå, men det var ett svenskt dopkalas jag var på — inget starkare än kaffe fanns att få!) kom en man och delade ut enkäter, och när han såg min stickning blev han så glad och sa att han hade arbetat med enkäter på tåg i fem år, och för några månader sedan hade han för första gången sett en som satt och stickade ombord på tåget, och nu såg han ofta flera om dagen, och det tyckte han var så roligt.

Och idag vid halv sju satt jag på Stockholms Central en stund, och eftersom det var för bökigt att ta upp datorn tog jag upp en stickning igen (inte samma som i lördags — jag stickar bara pyttesmå och enkla saker, så de blir fort färdiga). Då kom en man och satte sig bredvid mig och berättade att hans mamma hade stickat när han var liten. Mössor mest, och en tröja till hans pappa. Han sa att han tyckte om att titta på när hon stickade. Men han hade aldrig hunnit lära sig, för när han var kanske åtta hade hon blivit psykiskt sjuk och mycket förvirrad. Hon började försvinna hemifrån, och han tog tag i min handled för att visa hur han hade tagit tag i hennes handled när hon var på väg att resa sig och gå någonstans. Hans pappa som var läkare hade försökt ordna behandling och mediciner, men det hjälpte bara lite. När han var tio försvann mamman i flera dagar, och efter ett tag var det någon som hörde av sig och sa att hon var död.

Och allt det här hände i Somalia, där det var krig, och pappan kom från södra Somalia, och mamman från norra, så jag fick höra ganska mycket om kriget också.

Och sedan blev klockan sju och jag gick till mitt tåg.

Och tänkte: man borde sticka på allmänna platser lite oftare!

Någon annan som har stickat och plötsligt befunnit sig i ett osannolikt samtal?

P.S. Jag säger bara: Moheda bibliotek igårkväll! Fullt med underbara människor och roliga saker att prata om! Och gott fika också förstås.  En rolig detalj var att jag stod precis framför hyllan med Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap när jag pratade, och det blev lånekö på den efteråt. Tack Inga och Mimmi som hade ordnat allting så fint! D.S.