Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Kaffe och bulle i Loki

I veckan som gick öppnades en lunchrestaurang med kaffe och bullar i Loki i Kenya. Turkanakvinnorna i gruppen ANA (Kyrkkaffebloggen har tidigare rapporterat om deras tillverkning av smycken) har pluggat bokföring och gjort en meny och lärt sig att baka nästan svenska kanelbullar. Vi säger välkommen till dagens gästbloggare, missionären Birgitta Arnlund! KeA, som nämns i texten, är Birgittas man.

***

ANA-köksgruppen i Loki.

Vi har haft massor att stå i för att få klart ANA Hotel Ejokonoi. ANA är ju namnet på vår kvinnogrupp, och ejokonoi på turkana är ett ord som är välkomnande, positivt och inbjudande. Här kan ”hotell” betyda enbart att man serverar mat och inte nödvändigtvis att det också finns rum att hyra.
Vi har måst skjuta upp öppningen vid flera tillfällen eftersom jag har insett att det inte skulle gå att få allting klart. Det rör sig om en restaurang med tio arbetande kvinnor och dessutom en affär!

Kvinnorna har genomgått en matlagningskurs på två veckor, och de tre kvinnor som ska ha huvudansvaret har fått träning i enkel bokföring, inköp och behandling av kunder, bland annat.
Vi säljer också bakverk från vårt lilla bageri och smycken från vår smyckesverkstad. KeA och Oliver (vår missionärskamrat från Tyskland) har arbetat hårt för att få allt praktiskt ordnat: spisen, avlopp, uppsättningar av olika slag … Under en vecka hade vi besök av gamla kära vänner från Malmö, och de ryckte också in och hjälpte till.

Logotypen klar!

Förra lördagen var det så äntligen klart för invigningen. Något av det sista jag gjorde var att måla ANA Hotel Ejokonoi på väggen till shoppen med ett stort antal åskådare som hejade på. Ni må tro att det har blivit fint både utanpå och inuti … ja, över förväntan. 

Öppnandet av shoppen var en succé. Innan dess, på torsdagen bjöd vi in alla kvinnornas pastorer, åtta stycken från olika kyrkor, på en pre-opening session med lunch. Kvinnorna fick på detta sätt träna på riktigt, och vi fick chans att dela visionen med pastorerna och be dem nedkalla Herrens välsignelse över det hela. Det var verkligen välsignat och bra. Alla var mycket imponerade och lovade stötta verksamheten.

På lördagen kom många, men i lagom mängd, för att se, äta soppa och snacks med mera. Det var så kul, för det var alla slags människor: de coola turkanakillarna, Raya-kvinnor med sina barn, gamla turkanagubbar och kvinnor, finare kenyaner, wazungus (vitingar) … 

Servering pågår.

Tre småkillar kom leende in och beställde chai (te). De hade tydligen lyckats skrapa ihop 10 shilling (ungefär en svensk krona) var.

Allt är ju så otroligt billigt vilket gör det möjligt för många att våga sig in.

Det var rörande att se en turkanakvinna komma med sin lilla dotter, smutsigt klädd, för att låta henne få dricka en kopp chai med en kanelsnäcka till. 20 shilling kostade det. Flickan satt så andäktigt och drack och åt medan mamman satt bredvid.

Vi bjöd in Ekal, den lilla handikappade pojken som hänger i byn, på soppa med bröd.

Tyvärr blev det ju en del som fick stanna utomhus. Har man inte 10 shilling så finns det inget annat att göra. 

Kvinnorna och jag hade fullt upp, och också KeA ryckte in och diskade, till kvinnornas stora förtjusning. Han gav oss  en lektion i ”hur man diskar med minsta möjliga åtgång av vatten”.

ANA-köket.

I måndags öppnade vi så på riktigt, och under hela veckan har det kommit en hel del folk för att dricka chai, äta frukost, lunch eller fika och sitta och prata en stund. Jag har också en del böcker med bilder som folk kan få låna och titta i. Vi serverar mestadels afrikansk mat som ugali (en slags majsgröt), sukumawiki (en slags spenatröra med tomater och lök), githeri (en blandning av majs och bönor), chapatis (runda tunna bröd gjorda i stekpanna), mandazis (ett slags munkar) och så favoriten köttgryta. Vi har också dagens soppa för 50 shilling med två brödskivor. Det är olika soppor varje dag: måndag linssoppa, tisdag grönsakssoppa, onsdag köttsoppa, torsdag morotssoppa, fredag pumpasoppa, lördag tomatsoppa.

Allt fungerar bra, och det mesta av det som tillagas går åt.  Kvinnorna arbetar hårt, så det vore så roligt om det kunde gå ihop.

I affären säljs smyckena som ANA-gruppen tillverkar.

Jag måste erkänna att jag vid flera tillfällen känt att jag kanske har tagit mig vatten över huvudet. Mina arbetsdagar har varit mycket långa, och med den intensiva värme vi har just nu är det svettigt och tungt. Men på något sätt går det, och när jag är på hotellet och ser alla nöjda kunder och kvinnorna som arbetar hårt och med leenden och tacksamhet blir jag styrkt och känner inspiration och energi rinna till.

Ja, det finns massor mer att berätta, men detta var en liten glimt från vårt Loki-liv.

Ha det riktigt gott i vårvärmen och den blomstertid som inne är!

Birgitta Arnlund, Loki, Kenya