På onsdag börjar fastan, en 40-dagarsperiod före påsk när många kristna avstår från något för att kunna förbereda sig för påskfirandet (en ganska bra faktasida om fastan finns lustigt nog hos BBC). Man kan avstå från kött och äta vegetariskt om man inte är vegetarian i vanliga fall, man kan avstå från att titta på TV om man brukar göra det, man kan låta bli att använda Facebook, man kan skippa godis, man kan hoppa över pålägg på smörgåsarna.
En av tankarna med fasta är att när man tar bort något kan det bli mer utrymme, och en gammal tradition bland kristna är att under fastan spara de pengar man har låtit bli att göra av med (gärna mer förstås) och på Palmsöndagen lämna dem i kyrkan.
I Svenska kyrkan är fasteinsamlingen eller fasteaktionen ett begrepp — den har i många år resulterat i massor av pengar till olika hjälpprojekt runtom i världen. Man brukar kunna hämta en kartongbössa i sin kyrka vid fastans början.
Ett år kom det inga fastebössor till Slätthög och Mistelås, de församlingar där mina föräldrar arbetar. Hur ska man då kunna göra en bra fasteinsamling? Jo, det samlades ihop små tomma glasburkar, och en pysslig församlingsbo som heter Eljena skrev ”Fasteburken” och en rad ur en psalm på en etikett till varje burk.
Inez kom ihåg den idén till i år och har samlat sillburkar hela året. De dök upp, noggrant diskade och med silletiketterna bortskrubbade, häromdagen. Andra lämnade också in burkar. Nu har de fått fasteetiketter istället, och när en liten lapp med information om årets ändamål har lagts i varje burk ska de delas ut. Det hade nog gått att få tag på kartongbössor från Uppsala, men som Karin sa: ”Nu när vi har vant oss vid det här så är det ju mycket roligare!”
Mer om Svenska kyrkans fastekampanj, som i år heter ”Allt för att utrota hungern”, kan man läsa här.