Många talar om Kajsa Warg (och ännu fler citerar henne fel), särskilt i Libris hemstad Örebro eftersom hon bodde här, men en bok som borde ha blivit en klassiker, om så bara för sin titels skull, är Den snälla köksan. Den författades av pseudonymen Christina Lindgren någon gång mellan 1830 och 1865, om jag har förstått saken rätt, och hör här vilken säljtext:
”Enkla anvisningar huruledes tarfliga hushåll bäst skötas i städerna och på landet. Jemte bihang innehållande något om hästkött, om besparing af bränsle, om kökskärlen, deras olika användbarhet och ändamålsenligaste rengöring.”
Och lite mer om den följande upplagan:
”… anvisningar till 28 kaffesurrogater.”
Verkar mer eller mindre komplett, eller hur?
Stort tack till Daniel som hittade boken hos Runeberg! En gissning är att ordet ”snäll” här inte används i betydelsen vänlig, utan kanske mer i betydelsen snabb och effektiv.
Exakt vad Christina menar med ”tarflig” har Kyrkkafferedaktionen inte listat ut. Några teorier?
Hej!
För mig är tarflig samma ord som tarvlig. I detta sammanhang tänker jag på ett enkelt, inte helt rent och ordningsamt kök.
Ramshultsanna
Jag skulle naturligtvis ha tittat i den etymologiska ordboken lite tidigare …
”Tarva” betyder enligt Elof Hellquists svenska etymologiska ordbok (https://runeberg.org/svetym/1044.html) att behöva, avhålla sig, utbära, lida brist. ”Tarv” betyder behov, nödvändighet, nödtorft, garn, naturbehov. ”Tarvlig” kan (eller snarast kunde) användas i betydelserna behövlig/behövande, nyttig, torftig, nödtorftig — därifrån kommer användningen av ordet i betydelsen simpel och enkel, och sedan har det utvecklats till att betyda i stort sett enbart något negativt. Intressant eller hur?