I fredags blev en ny bok ordentligt firad: Kärleken blev mitt vapen, som Soheila Fors har skrivit tillsammans med journalisten Ingalill Bergensten. Festen var på Tehuset i Karlskoga, ett av snart tre tehus som Soheila har startat för att ge kvinnor en plats där de kan umgås och utvecklas.
Mina arbetskamrater Inger och Vilhelm var med på festen, och jag skickade med Inger min kamera och bad henne att fotografera lite för Kyrkkaffebloggens räkning, så här få alla som vill se lite av festen och Tehuset och läsa den bokpresentation som jag gjorde till Libris kundtidning för ett tag sedan (vi har ju lite framförhållning med sådant). Varsågoda!
***
”Det känns som om jag har levt i hundra år”
Soheila Fors om den krokiga vägen till Tehuset och arbetet mot hedersvåld
– Jag har alltid gått min egen väg, säger Soheila Fors.
Hon har vuxit upp som prinsessa, hon har varit flykting – och nu leder hon en stor och växande organisation där kvinnor från olika kulturer får komma till sin rätt.
– Framför allt, säger hon, ser jag mig som en frihetskämpe och en människa som vill göra något gott av det lidande jag gått igenom.
– Kalhor är en kurdisk stam i västra delen av Iran, på gränsen mot Irak, berättar Soheila Fors. Förra året fick jag ett dokument som var undertecknat av en iransk notarius publicus. Där intygar fyra ledare ur Kalhor-stammen att jag är deras prinsessa. Det är en cirkel som har slutit sig. Jag var emirens dotter, och så blev jag dörrmatta under en förtryckare, och nu har jag papper på vem jag är. Men framför allt ser jag mig som en frihetskämpe och en människa som vill göra något gott av det lidande jag gått igenom.
Soheila har öppnat Tehuset i Karlskoga – men föreningen Khatoons tehus är av ett ovanligt slag: i traditionella orientaliska tehus är bara män välkomna, och i Karlskogas första tehus, som öppnades för tre år sedan, är det tvärtom. Tehuset har blivit en fristad för kvinnor från många kulturer. En del har sina mäns tillstånd att gå hit bara därför att det är en miljö helt utan män.
– Jag har alltid gått min egen väg, säger Soheila. Ibland har det varit en mycket knagglig väg, full av smärta, ibland en fantastisk väg. Nu finns det tehus på tre orter i Sverige, och många fler kommuner vill ha tehus. Vi har också startat ett skyddat boende för kvinnor och män som hotas av hedersvåld och ett bageri där kvinnor från Mellanöstern har fått arbete.
Soheilas och föreningens arbete har blivit mycket uppmärksammat runtom i Sverige. Hon har blivit vald till Årets förebild i tidningen Dagen och Årets brysigomare i Värmland, och hon har blivit bjuden på kungamiddag och fått presentera sitt arbete i många sammanhang. Nu har hon skrivit berättelsen om sitt liv tillsammans med journalisten Ingalill Bergensten.
– Det känns ibland som om jag har levt i hundra år, säger hon. Och i nästan lika många liv! Jag har varit privilegierad dotter till en emir. Jag har varit en nygift kvinna, lurad, instängd hos en familj som hatade mig. Jag har arbetat som sjukvårdsbiträde i Uppsala. Jag har varit en misshandlad kvinna i Hedemora. Nu är jag entreprenör i Karlskoga och arbetar för att förbättra svenska invandrarkvinnors liv!
Vändpunkten för Soheila kom i en syn. Hon var fast i en livssituation med mycket lite hopp, men så mötte hon Jesus.
– Jag kommer alltid att minnas hans ögon, säger hon. Ur dem kom en eld som gick djupt in i mig. Det var som en operation där det som förstört din kropp och ditt liv tas bort, en totalrenovering av kropp och själ.
Efter drömmen har Soheilas eget liv förändrats, bit för bit, och hon har lyckats få andra med sig i arbetet för att stötta andra i situationer som liknar den hon befann sig i.
– Min hämnd är att göra gott, säger hon. Kärleken har blivit mitt vapen.
Soheila Fors
Fullständigt namn: Mah Doht Soheila Davodian Gilan Kalhor Fors (”mitt namn bär mitt folks och min egen historia – varje led i mitt namn har något att berätta”)
Bor: sedan 2008 i Karlskoga
Familj: maken Kjell Fors, som har varit pastor i Equmeniakyrkan och som nu arbetar i Khatoon, och fyra barn
Gör: leder arbetet i föreningen Khatoon med tehus i Karlskoga och Karlstad, flera andra verksamheter och ett skyddat boende för kvinnor och barn
Tehuset i Karlskoga
Tehuset i Karlskoga öppnades 2010, ligger två trappor upp i Nämndhuset och har blivit en miljö dit kvinnor och flickor som lever under hedersrestriktioner kan komma. I samtalen på Tehuset byggs ett socialt nätverk som återskapar relationsmönster som kvinnorna förlorade i och med flytten från hemlandet. ”Här kan man inventera hedersproblematik och utbilda för självständighet. Framför allt har vi så roligt! Här blommar kvinnorna ut. Välkommen in för att se hur drömmen om värdigt liv och upprättelse förverkligas!” hälsar Soheila.