Det kom just några bilder från påskfrukosten i Alagoinhas — staden i Bahia i Brasilien där Taizékommuniteten arbetar med ett slags stiftsgård i ett slumområde och där jag har varit och hjälpt till på ett slags fritidsgård.
Den som leder arbetet med barnen och barnfamiljerna heter broder Rudolf (han kommer från Tyskland), men i Brasilien heter han förstås Rodolfo. Han har fått ägna en hel del tid åt att förklara för mig att inget är som en europé tror i det här området — i stort sett allt som vi tar för helt självklart kan vara helt annorlunda. Till exempel är det, trots att det finns massor av kyrkor i stadsdelen och trots att många är med i dem, väldigt få som firar jul eller vet något om varför så många människor i världen firar jul.
Men nu när broder Rudolf kom tillbaka till Alagoinhas efter några månader i Europa firades det i alla fall lite påsk!
Man kan ju ha fest även om alla som kommer på festen inte förstår allt. Vem av oss förstår allt som hände under påsken i Jerusalem? Och det är faktiskt idag som de ortodoxa kyrkorna firar sin påskdag — förra året var det för en gångs skull ”ekumenisk påsk” med alla påskfirande kristna kyrkor i världen, men i år gör de olika sätten att räkna att firandena ligger en vecka isär igen.
Så efter gudstjänsten i stiftsgårdens kyrka i Alagoinhas (jag gissar att den innehöll glada påsksånger — sådana är Taizébröderna bra på att både plocka fram och sjunga) blev det fest i trädgården med barnens handdekorerade ägg åt alla, barn och vuxna. Och när det bjuds in till fest brukar det komma mycket folk!
Att dela ut handmålade ägg är ett fint sätt att göra påskfesten eller påskkyrkkaffet till något personligt och extra, tycker jag.
Man kan göra liknande saker även om man inte serverar ägg:
På en del ställen där man får tillbehören till kyrkkaffet i en liten papperspåse gör de det extra festligt ibland genom att be barnen i barngrupperna att rita på påsarna.
När jag hälsade på i en församling i Washington DC där det finns många hemlösa i innerstaden fick jag höra om att barngrupperna där också var engagerade i påsdekorerande. Några medlemmar i församlingen körde nämligen runt och delade ut kaffe och påsfrukost på lördags- och söndagsmorgnar när inget annat i stan är öppet, och inför påsken ritade barnen bilder och hälsningar på alla påsar som skulle fyllas. Många hundra påsar! Dessutom la de som packade påsarna alltid ner en liten lapp eller ett kort med en hälsning från församlingen i varje påse, och Tina som hade arbetat med de hemlösa länge och kände många av dem berättade för mig att de ofta kom och visade sådana hälsningar som hade betytt något för dem och som de hade sparat.
Fyra bilder fick jag från Alagoinhas i morse — och den sista är en av Dona Sonia och några av barnen. Dona Sonia är på plats på stiftsgården varje morgon före sju och ordnar frukost åt många barn som kommer dit och äter för att orka med sin skoldag. Gissa om alla tycker om henne. Här delas det ut påskkramar i gången upp till kyrkan!