Såhär såg det ut när vi drack kvällste i Lundby prästgård i Viby i förrgår kväll.
Och igår när jag skulle med tåget bredde Ingrid smörgåsar att ta med och frågade: ”Vad vill du ha för kanter?”
De här matfotograferingarna är nog lite udda. En som ringde mitt i alltihop och hörde att vi var igång sa: ”Ja, matfotografering är lite speciellt har jag förstått. Väldigt artificiellt och så.”
Men faktum är att alla våra kakor och bullar går att äta efter fotograferingen. De bitar som har legat framme på fat och blivit lite pillade på äter vi upp till fikat. Resten (och det blir ganska mycket när en av böckerna är en långpannebok!) packar vi ner i lådor som åker in i frysen — tur att Lundby prästgård har en stor frysbox. Förra våren, till exempel, fick församlingens pilgrimer med sig en låda långpannemandelrutor när de åkte till Vadstena. Vi får se vilka grupper det blir som får bokfika den här gången — ganska många kan man gissa …
Vi slänger faktiskt inte ens kanterna. De är ju också goda! Så i förrgår kväll tog vi några var till kvällsteet. Och sedan la Ingrid resten i ytterligare några påsar och burkar. Och på de tre tågen mellan Hallsberg och Malmö igår åt jag upp fyra alldeles lagom långa och smala kantbitar från glutenfri kladdkaka och lyxrutor med chokladbotten, mandelsmörkräm och chokladtäcke som Ingrid hade skickat med i en liten burk.
Någon som minns Britt G Hallqvists barnbok där huvudpersonen kommer till ett konditori där man kan beställa in en nyss tömd sockerkaksbunke att slicka ur? Det skulle nog bli poppis om det fanns i verkligheten. Och tänk om man kunde be att få ett litet fat med blandade kanter också …