Ibland är det extra bra att fråga! När min bror var och hälsade på mig för några veckor sedan hade han med sig ett exemplar av Kalmar Läns Tidning med ett Sticka & skicka-reportage i. Det var så fint! Och när jag skrev och frågade Karin om jag kunde få publicera det här på bloggen skickade hon både det och ett tidigare om samma grupp. Så nu får nu läsa först om hur den här gruppen i Emmaboda kom igång och sedan, nästa vecka tror jag, om hur de har arbetat vidare och skickat sin första sändning.
***
Stickorna rasslar och det går undan när tio flitiga kvinnor samlas för att sticka. De stickar för att göra babypaket till de allra mest behövande.
Text & foto: Karin Asmundsson, Kalmar Läns Tidning
Emmaboda. Eva stickar en babyfilt i rätstickning, Britta ett mönster som ser avancerat ut, men är lätt, säger hon, Margareta en randig filt i alpstickning. Knappt har de hunnit dricka upp kaffet förrän stickorna plockas fram och bordet blir belamrat av färgglada garnnystan.
Gruppen, som egentligen består av ytterligare två kvinnor, har bara funnits sedan i januari. Men högen med färdiga plagg är redan hög. Det är välstickade små koftor och mössor och sockar, det är de allra mjukaste tygblöjor och det är skjortor och byxor till nyfödda barn. Paketen skickas till Erikshjälpen.
Som sedan delar ut dem där de behövs som mest, säger Monica Karlsson.
Hon stickar också på en filt i gult och lila, det är tre smalare remsor ska sys samman.
Filtarna får se ut hur som helst,bara man håller sig till måtten 90 x 100 centimeter. De kan vara stickade, virkade eller sydda.
Genom att dela ut babypaket hoppas man att kvinnorna kommer till sjukhuset, och inte föder ute i bushen, säger Monica.
I Kongo föder många kvinnor sina barn i hemmen, ensamma och långt från medicinsk hjälp. Risken är stor att mamman, eller barnet, eller båda, inte överlever. Den kvinna som tar sig till en klinik för att föda får ett babypaket med hem. Det gör att allt fler kvinnor söker sig till klinikerna och därmed får en säkrare förlossning.
Kvinnorna känner varandra genom kyrkan, och flera är aktiva i Måndagscafét, där vem som vill kan droppa in, dricka kaffe, äta goda kakor och handarbeta. Gerd Ehrén hade läst om Erikshjälpens projekt, och började ringa.
Det finns ytterligare två sådana här grupper i stiftet. Vi fick tag i en av dem som skickade mönster, säger hon.
Kvinnorna stickar inte bara när de träffas, en del arbetar också hemma med babypaketen.
Man stickar en stund då och då, säger Gerd.
Gerd Ehrén, Margareta Johansson, Eva Andersson, Vera Karlsson, Sonja Johansson, Britta Johansson, Karis Davidsson, Monica Karlsson och Gunlög Johansson i Emmaboda gör babypaket om ska skickas till behövande mammor och barn i Kongo.
Alla kvinnorna är vana stickerskor, och flera av dem sysslar med andra hantverk.
Jag har varit och vävt innan idag, berättar Britta Johansson.
Lika viktigt som att sticka är den sociala biten.
Vi måste hinna prata och dricka kaffe, säger Gerd.
Kvinnorna är rörande överens om att det är roligt att sticka till nyfödda.
Det går snabbt, säger Monica.
Och det är till nytta, säger Gerd.
Som regel har man en annan tröja, men det har inte de här barnen, säger Monica.
Man behöver inte sticka, Gerd har med sig några skjortor hon sytt i klassisk modell, och som hon gör det allra sista arbetet på, fållar kanterna och syr i knappar.
Allt som skickas ska vara mjukt. Om man väljer att köpa babykläder måste man tvätta dem minst två gånger. Annars är babykläder ett bra sätt att använda tygrester.
Allra bäst är att använda gamla lakan, bomullsskjortor och t-shirts, säger Monica, och visar upp en sovpåse som hon sytt.
Kvinnorna har fått viss sponsring av kyrkan när det gäller att köpa garn.
Tanken är att kvinnorna ska ha fått ihop minst tio babypaket i höst.