Eftersom jag häromveckan gav mig av ut på irrfärder med en nästan urladdad kamera men utan batteriladdare har det dröjt lite med rapporteringen. Men nu har bibliotekarien Veronica Modig försett mig med de bilder som hon och hennes arbetskamrater tog, så varsågoda!
Lammhults bibliotek är inte så jättestort, så det var trevlig trängsel redan när jag kom, och sedan blev det fler och fler både på stolarna och vid utlåningsdisken där man för omväxlings skull kunde hämta kaffe och hembakade kakor (flera sorter som jag inte riktigt minns, fastän de är med i boken allihop, och så Ingeborgs snygga kokosdrömmar med chokladdekor på). Under tiden blev det alldeles mörkt ute. Jag undrar om det blir lika höstmörkt någon annanstans som det blir i Småland.
En extra trevlig sak var att Veronica och hennes arbetskamrater hade gjort iordning ett särskilt kyrkkaffeskåp mitt i biblioteket.
Där stod alla böckerna, och kaffekopp med fat och servettställ och till och med en sydd kanelbulle. Jag blev alldeles rörd. Och det bästa var att skåpet inte alls var låst, utan alla kunde gå och hämta böcker att låna. Det var försäljning också, men jag tyckte att det var oerhört sympatiskt att biblioteket fortsatte med sin utlåningsverksamhet så att ingen behövde fundera över om det var värt att ta något med sig hem.
En man bland åhörarna talade sig varm för en bok om fredagsfika på jobbet (att en sådan bok borde göras, alltså) och berättade att på hans arbetsplats hade de infört en regel om att alla måste ta med sig hembakat när det var deras tur. I hans arbetslag ingick en man som med tiden hade ”vuxit mycket” under denna press och numera bakade mycket bättre än i början. Någon annan som känner igen detta? Och vad är det bästa fredagsfikat?
(En annan intressant sak var att det blev diskussion om vad det ska vara ovanpå bullarna. ”Inte pärlsocker! Det knastrar i tänderna!” hörde jag från ett håll. ”Pärlsocker knastrar så härligt!” sa någon annan. Ack. Bullar engagerar sannerligen. De är aldrig bara vanliga bullar!)