Nästa helg händer något roligt och spännande — roligt för mig och spännande för mig, alltså, och jag hoppas att resultatet blir en vacker och annorlunda musikupplevelse för alla som kommer. Om du som läser det här tycker att Borstahusen i Landskrona ligger bra till så är du välkommen!
Det är Malena och Per som jag spelar med i Zeitgeistprojektet, och som jag har spelat mycket med i Landskrona, och så Wieska som leder orkestern där jag är med. Vi spelar mindre känd musik för den ensembleform som brukar kallas oboekvartett. Det är inte fyra oboer (det skulle det i och för sig kunna vara) utan oboe, fiol, altfiol och cello. En mycket lyckad kombination måste jag säga efter en del repertoartestande. De verk som vi har valt — tre flersatsiga kvartetter, ett kort stycke och en sats — är alldeles underbara.
Och jag är extra glad över att två av tonsättarna är kvinnor. Den ena var länge så bortglömd att ingen verkar kunna hitta hennes förnamn nu, men vi tackar Katherine Needleman som har gjort i ordning noter till hennes enda kända verk. Den andra blev den första afroamerikanska kvinnan som fick ett symfoniskt verk framfört i USA, fick sedan fortsätta kämpa, glömdes i stort sett bort efter sin död och har blivit en av de mest uppmärksammade nu. Men det var INTE en vals av henne de spelade på nyårskonserten i Wien.