*** Nu skriver jag om min egen bok, och då blir det enligt reglerna reklam. ***
Förra veckan gjorde jag något som jag inte hade gjort på flera veckor: tittade på Lyssna på henne! i Kungliga bibliotekets biblioteksdatabas Libris (som inte ska förväxlas med ett bokförlag som har samma namn). Några veckor efter att boken hade kommit ut började jag titta där, och ett tag gjorde jag det nästan varje dag och blev så glad när jag såg antalet bibliotek som hade registrerat boken öka. Nu var det ett tag sedan senast, och det hade hunnit bli 90!
(Man har inte en chans att glömma hur gammal man är, som ni ser.)
Det är så överväldigande att tänka på att barn och tonåringar i Arvidsjaur, Boden, Härnösand, Luleå, Lycksele, Östersund och Överkalix (till exempel — alla finns med på listan) kan få boken i sina händer. Det kan vara ett medvetet val av någon av dem eller av någon bibliotekarie, eller det kan vara en tillfällighet, men möjligheten finns.
Den här bilden har jag visat förut, men den passar idag också. Min bror och hans äldste son tog med mig till barnbiblioteket vid Odenplan i Stockholm, och där fick jag se den här ämnesklossen i en hylla. De förlag som hade fått se mitt manus och svarat (de flesta svarade inte ens) skrev att de inte kunde sälja boken, och en förlagschef skrev att det inte skulle gå eftersom de kompositörer jag skriver om inte är kända. Det är ju just därför jag skriver om dem! Så att den här klossen fanns, att det skulle finnas en plats på ett bibliotek för boken ifall jag gjorde klart den, gav mig lite nytt mod.
Och nu när jag ville skriva och berätta den här glada nyheten skulle jag bara se några av biblioteksnamnen, och då såg jag att det har hunnit bli 91. Hurra!