Den här boken fick jag i present av en som spelar i samma orkester som jag när han hade varit på en av Cecilias och mina Jane Austen-konserter. Den är inte ny, men han hade köpt ett alldeles nytt exemplar åt mig — att det ser slitet ut beror på att skyddsomslaget är gjort i ett papper som slits lätt och på att jag bar omkring den mycket medan jag läste den.
Vivi Edström är ju en gigant i svenska litteraturvetenskapssammanhang — hon var professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet på 1980-talet och skrev mycket om Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren. Jag läste en del av henne när jag läste litteraturvetenskap på distans för drygt tio år sedan, och en av hennes böcker om Astrid Lindgren står här i min bokhylla sedan länge.
Den bild som hon och förlaget har använt till den här bokens omslag är ”den andra” autentiska bilden av Jane Austen. Båda är målade av Janes storasyster Cassandra, men ansiktsbilden är mycket mer känd …
… och används ofta i den här inte särskilt autentiska ”1800-tals-PhotoShoppade” versionen från 1870.
Nå, det var då verkligen ett sidospår! Poängen är i alla fall att Vivi Edströms bok inte bara har ett vackert omslag utan också ett mycket relevant sådant.
Och hur är det hon skriver?
Boken kom ut 2009, och lite generaliserande kan man nog säga att det fanns mycket att läsa då — det mesta av källorna från Jane Austens egen tid bör ha varit tillgängliga även om en del har återfunnits och offentliggjort senare, till exempel ett litet brevfragment och en del av hennes musiksamling — men att otroligt mycket har skrivits sedan dess, både vetenskapliga artiklar och populärvetenskap. Dessutom, förstås, rena beundrarböcker och lite mer spekulativa böcker som den där det påstås att Jane Austen i hemlighet var mycket radikal på en rad områden!
Vivi Edström skriver i en värld där hon är en auktoritet, där hennes tolkningar ofta är självklart rätt och där det hon har snappat upp är kunskap. Stora delar av hennes bok är hennes återberättande av romanernas handling, ett slags tolkning i sig, men det kommenterar hon inte så mycket.
För den som har läst en del eller kanske lyssnat på de Jane Austen-forskare som får mycket utrymme nu framstår hon faktiskt ibland som ganska oreflekterad. Mycket av det som Jane Austens beundrare ”vet” nu, till exempel om bakgrunden till berättelserna i hennes familjehistoria, i samhällslivet och i den litteratur som hon själv läste, finns inte i Vivi Edströms tankevärld. Hon har missförstått en del familjeförhållanden i berättelserna och använder ibland fel namn på platser i dem. Hade det varit nu hade nog förlagets Austen-vänner fäktats om att få ta ansvaret för boken och kunnat hjälpa henne mycket, men kanske fanns det ingen sådan på redaktionen då.
Att jag läste och läste och läste beror nog på det som så många Austen-läsare vittnar om: att det är värt mycket bara att få vistas en stund till i hennes värld och bland hennes romangestalter. Till och med en tolkning som bygger på ett missförstånd eller en sammanfattning som inte alls lyfter fram det man själv ser som centralt kan vara en chans att stanna kvar och fundera och gå tillbaka till hennes egen text och fundera lite till. Det kan vara stimulerande att se att man kan uppfatta samma berättelse på så olika sätt och dra så olika slutsatser.
En sak som Vivi Edström inte visste och som det har skrivits väldigt lite om är att Övertalning var den första av Jane Austens böcker som översattes till svenska och att det hände så tidigt. Det upptäckte jag själv så sent som i år, och jag har skrivit om det här!