Innehållet i Stinas paket. Foto: Stina Duvenett
I förrgår berättade kvinnan som sitter och tigger vid hörnet på byggnaden där min arbetsplats ligger att hon är gravid.
Nästan varje dag sedan jag började arbeta där för snart ett år sedan har jag sett henne — med två uppehåll på ungefär en månad. Jag gissar att hon var hemma i Rumänien då, men jag vet inte, för vi kan ju inte tala något vidare med varandra.
Nu står det på hennes skylt att hon vill åka hem i helgen, och det tror jag är bra. Hon ville komma till en doktor också, så jag frågade vänner och fick reda på att Läkare i världen har en klinik på Artemisgatan i Hjorthagen. En fantastiskt proffsig och vänlig människa svarade när jag ringde dit, och vi talade en lång stund om olika möjligheter och bestämde att jag skulle föreslå kvinnan att åka dit trots att hon egentligen behöver en mödravårdscentral och trots att hon har rätt att söka mödravård varsomhelst. Det som skulle vara bra med att komma till den här kliniken var att de alltid har rumänsktalande tolkar på plats, så även om hon skulle behöva slussas vidare direkt skulle det bli en mycket bättre start än om jag försökte ordna något "vanligt".
Hur det gick? Jag tror att jag misslyckades i nästa led — alltså när jag skulle förklara för kvinnan att doktorn gärna tog emot henne samma kväll och att det är gratis att gå dit. Mer och mer tycker jag att det känns som om den viktigaste samhällsinsats vi kan göra nu är att lära oss rumänska!
Det andra jag kom på var att Stina visade mig sitt "babypaketsmateriallager" när hon bjöd hem mig tidigare i somras, så jag skrev och frågade om hon ville sätta ihop ett paket till den här familjen. Igår kväll sågs vi på Häggviks station, och nu har jag en kasse med vad som ser ut som en stickad kudde i — alla de fina kläderna på bilden, och tvålen också, är inslagna i filten. Tygblöjor finns också. De kan ju användas till allt möjligt annat än blöjor. Och en bra frottéhandduk.
Nu får vi hoppas att hemresan går bra och att kvinnan får en chans att vila lite innan vardagen börjar igen. I december kommer hennes barn — så mycket tror jag att jag har förstått.