Här är en mycket speciell bok som jag gärna vill rekommendera!
Min faster kom med den när jag låg på sjukhuset, och den är inte så tjock, så jag läste ut den de första dagarna där.
En av de saker som jag missade när jag blev sjuk var de sista veckorna av ett vikariat — på torsdagarna i april och maj var jag mattelärare när min väninna Mehrnaz var tvungen att ägna sig åt sina studier på heltid. Det var på den folkhögskola där jag har arbetat tidigare, och jag hade delar av den matematikkursen då, så det var roligt att komma tillbaka och sorgligt att missa det sista.
Så när jag insåg att det var en matematikroman jag läste tog jag en bild och skickade den till Mehrnaz. Det är därför som bakgrunden är Region Skånes randiga täcke …
Boken finns i svensk översättning också — En gåtfull vänskap heter den, och Vibeke Emond har översatt den. 2011 kom den ut.
Yoko Ogawa är en av Japans mest kända nutida författare och har skrivit ungefär 20 romaner. Det här är en av de mest spridda och översatta, och den har också filmatiserats.
Berättaren är en ung ensamstående mamma som försörjer sig och sin son genom att arbeta som hembiträde. Hon får sina uppdrag via en agentur och har ingenting att säga till om — det är bara att åka till det hem där agenturen placerar henne och göra allt för att arbetsgivaren ska bli nöjd, och närsomhelst kan uppdraget upphöra.
Att städa och laga mat hos en ensam pensionerad matematikprofessor som bor i en liten stuga på sin svägerskas tomt och aldrig träffar någon kunde ha varit tråkigt. Nu är det dessutom mycket komplicerat eftersom han många år tidigare har varit med om en trafikolycka och bara minns saker som hände innan dess och saker som har hänt den senaste timmen. Det innebär bland annat att hembiträdet måste börja om med att presentera sig varje dag när hon kommer, och att om hon går ut och handlar och är borta lite för länge vet han inte vem hon är när hon kommer tillbaka med maten.
En lång rad hembiträden har gett upp och bett att få bli förflyttade till andra arbetsgivare, men professorn är inte elak eller illvillig — det här hembiträdet upptäcker att han kan bli enormt stressad och brusa upp när han blir avbruten i sina tankar men att han också är en glad och generös lärare som verkligen vill kommunicera med sin omvärld. Så hon börjar försöka hänga med i hans resonemang, och när hennes son följer med henne till arbetet och blir god vän med professorn kan hon lyssna på deras samtal.
”Redovisa alltid hur du har gjort, och gör det snyggt” — den raden fotograferade jag åt Mehrnaz, för vi har talat en del om hur vi ska kunna övertyga eleverna på folkhögskolan om att de i själva verket hjälper sig själva genom att ta sig tid att vara noggranna och skriva ner det de gör när de räknar.
En sak som kan vara mycket uppfriskande med att läsa romaner från andra delar av världen är att de inte självklart följer de europeiska och nordamerikanska berättelsekoncepten. Den här romanen började på ett vackert och ganska förutsägbart sätt fast med många speciella detaljer. Sedan fortsatte den ungefär som man kunde vänta sig, tyckte jag. Och så plötsligt hände det saker som jag inte alls skulle ha kunnat förutse även om någon hade sagt till mig att vänta mig något oväntat. Och sedan hände det ännu mer oväntade saker, och så slutade det stillsamt och vackert men på ett sätt som jag inte alls hade trott. Inte ologiskt, bara helt annorlunda om man är van vid ”våra” berättelsemodeller.
Att göra en roman av matematiska idéer kan kanske låta lite långsökt, men så mycket mänsklig värme och glädje som Yoko Ogawa lyckas förmedla var det länge sedan jag fick i mig genom en bok. Jag skulle tro att nästan alla recensenter har kallat den ”poetisk” och att många har lagt till ”charmig”, och den är båda delarna. Sorglig , förstås, för det finns ganska mycket som vi inte kan göra något åt här i livet — men hoppfull eftersom den så tydligt visar att det kan finnas nya sätt att bygga kontakter och gemenskap och många sätt att ta hand om varandra.