Nu har jag fått den bok som Michaela översatte för några månader sedan och bad mig gå igenom! Legind är ett danskt förlag som vill ge ut böcker på svenska, så Michaela har fått ordna en redaktör på egen hand.
Jag hade sett bilder av den många gånger, men av någon anledning hade jag fått för mig att den var ganska liten.
Och det är den inte — jag har alldeles normalstora händer, så ni förstår!
Allt i boken är virkat, och här är ett par benvärmare med hålmönster och med den virkade resår som jag tycker har börjat dyka upp överallt bara det senaste året. Jag har redigerat så många beskrivningar med virkad resår i nu! Det är en struktur som man kan använda till en virkad version av Easy Peasy Beanie-mössan också, och den är extra bra på det viset att man börjar med att lägga upp luftmaskor till mössans höjd och sedan virkar tills remsan är lika lång som huvudets omkrets. Mycket enkelt att få till en mössa i rätt storlek på det viset! Den blir inte lika elastisk som den stickade versionen, men mycket mer elastisk än de flesta andra virkade strukturer.
Säg det man inte kan göra med en virknål — här är ett par pulsvärmare med flätmönster. Det skulle man förstås kunna använda till en massa andra saker också. Filt? Mössa? Sjal? Halsduk?
Är man hjälpvirkare tror jag att man kan få flera fina tips till nya filtstrukturer här och var i boken.
Troféerna med kaninhuvud och björnhuvud är både gulliga och helt makabra eller hur? Vem skulle vilja ha ett riktigt kaninhuvud på väggen — hur ärofyllt är det att ha skjutit en kanin? Men de virkade versionerna skickar väl inte riktigt ut samma signaler. Kanske kan man fästa dem på till exempel skolryggsäck eller barnvagn också?
Det finns också flera riktigt små och snabba projekt. Vi funderade en del på vad de skulle hela på svenska — pynt, hängen, dekorationer …? Det som kan dra ut på tiden med dem är nog att fästa ändarna. Smä stjärnor i reflexgarn kan vara fina att fästa på mössor och på handlovarna på vantar.
Författaren, Sascia Anna Strahhammer, är en tysk livsstilsbloggare som kallar sig Epipa och som gärna berättar om sin vardag, sin familj, sina barndomsminnen och sina släkttraditioner i anslutning till virkbeskrivningarna. Barnen på bilderna i boken är hennes egna. Kanske är benen i benvärmarna också det.
Något oväntat berättar hon hur man gör en pall — det kräver virkningskunskaper och lite snickeri och tillskuren stoppning. Men det verkar ju fungera!
Den här boken kan man beställa i närmaste bokhandel (om den inte redan står där i hyllan förstås) och på närmaste bibliotek. Hoppas att många gör det så att Legind fortsätter med handarbetsböcker och Michaela får fortsätta översätta!