När jag gick genom Lund förra fredagen kom en av de rumänska kvinnorna och ville prata med mig. Hon blev enormt besviken när jag bar hade en 50-lapp till henne — jag hade tagit med den för att ha något att ge, annars är jag som de flesta och går inte omkring med kontanter — och ville att jag skulle swisha eller att vi skulle stämma träff senare. Jag blir helt förtvivlad av de här mötena som gör båda parter olyckliga fastän problemet inte är att jag är en helt outhärdligt snål människa (det tycker jag inte riktigt att jag är) eller att hon är helt outhärdligt påstridig (hon är ju bara i ett alldeles desperat behov av pengar). Det är Europas misslyckande som hamnar på våra axlar …
Men Sam-hjälp packar lass på lass med saker som behövs i Östeuropa, och häromdagen körde två av deras chaufförer mot Rumänien. Såhär skriver de:
Julgåvan 2026! Nu går första transporten med mat- och hygienpaket till Rumänien. Ett ljus i mörkret för den som inget har. De åker först till staden Bistrita och sedan vidare till Bacau.
Det är Lars och Anders som är chaufförerna denna resa. Hjälp som når fram!
Nu vet jag inte var i Rumänien de fyra kvinnor jag brukar möta i Lund bor, men jag hoppas att hjälp kommer att nå fram till deras familjer också någon gång och att det kommer att göra deras liv lite lugnare. En av dem berättar varje gång om hur hennes barn ringer och säger att de längtar efter henne och att elektriciteten har stängts av igen och sätts på först när den betalas. Världen är verkligen orättvis. Det behövs mer ljus. Eller hur?