Igår gick jag till Lågprisvaruhuset i Kosta för att leta efter garn till ett par halvvantar.
Min brorsdotter Amanda såg ett par handstickade halvvantar på en marknad förra veckan och kom på att hon vill sticka något liknande åt sig själv. Lila ska de vara.
Det finns ganska många olika garnfabrikat på Lågprisvaruhuset numera — jag har köpt Kehräs Lauri där i flera år nu, men för ett tag sedan tog de över all garnförsäljning från Kosta Outlet, så nu har de några olika Svarta Fåret-garner, Falkgarn och lite från Eddna/Järbo/Västanå, kanske något mer av de kända, och så verkar det som om de tar in en del som inte alltid säljs i Sverige. Den här gången fanns det ett mjukt och ganska tunt akrylgarn i några få färger, hundragramsnystan, fem för 119 kronor.
Lila var det lite ont om, men jag köpte ett par olika sorter. Den som Amanda inte väljer får bli något annat såklart.
När jag tittade i Kehrä-korgen såg jag ett vinrött nystan intill ett gult och insåg att de på ett ungefär kan fungera som Gryffindor-färgerna, så jag köpte två vinröda och ett gult.
”Är det du som stickar?” frågade kassörskan.
Jag berättade om Amandas önskan och sa att jag hade fått syn på vinrött och gult ihop och kommit på att jag skulle kunna sticka något till en Harry Potter-läsare.
”Jag läste hela de två första böckerna för min dotter”, sa hon.
Vi pratade lite om hur mysigt och viktigt det är med högläsning, och när jag hade packat ner allting sa hon:
”Min dotter är arton nu, men jag frågade henne häromdagen: ’Kan jag inte få läsa högt för dig?’ Och hon sa: ’Jaaaaa!'”
De hade plockat fram Godnattsagor för rebelltjejer, som mamman hade köpt till dottern för flera år sedan, och börjat med den.
Gissa om jag var glad och inspirerad när jag gick hemåt! Och extra tacksam mot de tre garnnystanen som gjorde att jag fick höra något så upplyftande!