Egentligen hade jag tänkt göra ett lite vildare experiment med den andra satsen långpannerutor till Folkets Hus i Kosta under Valborgshelgen — alltså byta ut mer än en ingrediens, kanske kombinera smaker. Men nu är det ju så att hallon och kardemumma är en så osannolikt perfekt kombination, nästan så att man måste tro att den har funnits ”sedan jordens skapelse” (som två nunnor jag kände när jag gick i lågstadiet sa). Så det blev hallonrutor med kardemumma, eller kardemummarutor med hallon, vilket man vill. Ganska mycket kardemumma, och smeten var SÅ GOD (jag smakade bara lite, och min mamma smakade också bara lite).
När man har bär eller frukt i kakor blir ju hållbarheten lite påverkad, så så snart rutorna har kallnat är det bra om man kan frysa in dem. Ifall de inte ska ätas direkt, såklart.
en ugnsstor långpanna full (smeten räcker annars fint till till exempel två springformar, man får bara anpassa gräddningstiden)
250 g smör
7 dl havregryn
2 dl havrekli
5 dl vetemjöl
1 dl ljus sirap
5 dl strösocker
2 ägg
2 msk bakpulver
1 msk kardemumma
ovanpå:
150–200 g hallon, färska eller frysta (en mindre mängd går också bra)
Smält smöret i en ganska stor gryta och rör ner övriga ingredienser. Tryck ut smeten, som är mer som en deg, jämnt i en bakplåtspappersklädd långpanna (jag brukar spola händerna i kallt vatten för att minska klibbandet något).
Fördela hallonen jämnt över hela ytan och tryck ner större hallon i smeten lite grann.
Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme tills den har fått lite färg. Känn snabbt med en fingertopp på mitten så att det har blivit gräddningsyta där också — kanterna får ju färg snabbt och blir hårdare.
Ta ut kakan ur ugnen, och bli inte rädd när den sjunker ihop. Det är poängen! Låt den svalna lite och skär den sedan i rutor.