När jag var i Jerusalem i september bad jag bokhandlaren på Educational Book Shop om några tips.
En av de böcker han rekommenderade var Behind You Is the Sea av Susan Muaddi Darraj.
Först tvekade jag lite grann — den är skriven av en amerikansk palestinska och utspelar sig mest i USA, och jag ville läsa om det land jag var i — men så tyckte jag att den kunde vara värd ett försök.
Det var den!
Det är en samling hopflätade noveller. Flera av dem har Susan Muaddi Darraj från början skrivit på beställning från olika tidningar och tidskrifter, och att de hörde ihop var kanske inte tanken då. Andra har hon skrivit senare, när det skulle bli en bok, och möjligen är det de som binder ihop alltihop.
Tre familjer är det man får lära känna, och en familjemedlem är huvudperson i var och en av berättelserna. Resten kan vara mer eller mindre viktiga eller inte dyka upp alls — förrän i nästa eller nästnästa. Det är tonåringar, en och annan ogift medelålders gestalt, föräldrar och en äldre generation om vartannat. De studerar eller skulle ha velat studera, gör karriär eller har fastnat i familjens behov och förväntningar, bryter sig äntligen loss lite grann eller blir alldeles tvungna att göra saker de inte alls vill. Och alla är palestinier som bor i USA och som inte riktigt kan göra något annat men som också har hört om landet familjen kom från, kanske om släktingar som blev kvar, kanske om ett arv.
De första meningarna var helt obegripliga för mig, inte förrän efter ett par sidor förstod jag vad det var jag hade läst, och egentligen fortsätter berättelserna att veckla ut sig i och genom varandra ända till slutet och efter det eftersom Sudan Muaddi Darraj så konsekvent håller sig till ett perspektiv i taget. Mitt intryck är att hon sympatiserar absolut mest med två medelålders människor som har blivit tvungna att hålla ett visst avstånd till sina familjer och som längtar efter kärlek fastän de nog inte skulle formulera det så. Båda får ett slags möjlighet till en lyckligare framtid, och det kanske inte är så sannolikt, men det är inte svårt att förstå att hon vill ge dem det. En tonåring provar att säga ifrån i skolan när Mellanöstern beskrivs på ett slentrianmässigt sätt. En kvinna som städar ser igenom sin arbetsgivare och hennes man. Det är överhuvudtaget inte svårt att sympatisera med huvudpersonerna, eller: det är svårt att helt låta bli att sympatisera med huvudpersonerna, trots att en del av dem har fastnat i förväntningar eller fördomar.
En varm rekommendation!