Hur rörigt och oklart och hektiskt det än kan bli att vara redaktör för en tidskrift som ska handla om hela världen …
… så är jag så otroligt glad för många av de intervjuer jag får göra och för alla som ställer upp när jag frågar om de vill berätta!
En timme som nog blir en av årets bästa fastän det bara är februari var den med Ashley Green-Thompson som leder organisationen ACT Ubumbano i Sydafrika. Den ingår i ACT-alliansen och är ett slags systerorganisation till Act Svenska kyrkan, och att jag tog kontakt med honom berodde på att jag skulle göra ett nummer till det 150-årsjubileum som Act Svenska kyrkan firar i år.
Att stötta och hjälpa människor i andra länder är verkligen inte så enkelt, och här i Europa finns det många, många som försöker göra det alldeles rätt. Jag lägger mycket tid på att sätta mig in i vad som görs och vilka ord och begrepp man kan använda när man skriver om bistånd och stöd. Så jag önskar att många, många kunde få lyssna på Ashley när han berättar om vad vänskapen med människor och kyrkor i Sverige och andra länder kan betyda för honom och andra som arbetar för att förändra situationen i Sydafrika. Han berättade om när europeiska organisationer sa att Sydafrika inte räknades som något fattigt land längre och vad som hände då. Det var uppfriskande och utmanande och oväntat och inspirerande. Och, mitt i all den tragik som nedskräpning, sönderbrutna familjer, ekonomiska klyftor, hälsoproblem och klimatförändringar har blivit i Sydafrika, till och med roligt!
Nu går det åtminstone att läsa intervjun — det är ju en början. Här!