Igår föreläste jag för en grupp i Växjö om den här stiliga kvinnan (och lite om hennes man) — de heter Emilie och Johann Philipp, det här är deras bröllopsporträtt, och de kom till Sverige som flyktingar från Hamburg under Napoleonkrigen. Emilie har varit med i mina syföreningshistorieföreläsningar i ganska många år nu, men det här var första gången hon var huvudperson, och det har varit så spännande att läsa ännu mer om henne och försöka förstå hennes och hennes mans livssituation och de drastiska val de gjorde.
Eftersom jag har arbetat så mycket med Jane Austen de senaste åren kan jag inte låta bli att se henne i Emilie — de föddes med bara några års mellanrum, och Emilie är en ung, mörkhårig kvinna som vågar titta rakt på konstnären. Men hon träffade Johann Philipp tidigt i livet, gifte sig med honom och beskrev sitt liv tillsammans med honom som mycket lyckligt trots att de alltså blev tvungna att fly.
Emilie blev senare känd som Mormor på Herrestad (trots att hon aldrig fick några biologiska barn), och trots att hon var övertygad om att hon själv skulle dö inom några veckor när Johann Philipp hade dött fick hon ett långt liv som änka också. Hennes arbete på Herrestad blev grunden till stora delar av det som vi kallar den svenska välfärden, bland annat genom att hon startade den första svenska syföreningen hemma hos sig. Men hon startade också en verksamhet som hade samma grundtanke som det vi nuförtiden kallar Fairtrade!