”Kan du gå igenom den här lådan och se vad du vill ha kvar?” sa min mamma när jag kom hem till mina föräldrar den här gången.
Det var en grön garderobslåda eller arkivlåda, antingen en del av ett helt koncept men den enda i min ägo, och den har stått i en garderob i mitt rum hemma hos mina föräldrar så länge mitt rum fanns och sedan i en stor garderob med snedtak i det hus där de bor nu. Jag som fortfarande, tio år senare, drömmer om flyttlasset dit och om flyttstädning och annat flera gånger i veckan har inte drömt om just den lådan en enda gång.
Men här kommer ett av fynden från den!
Tre sådana här Ica-kuriren-Barbie-satsningar hade min mormor eller min mamma eller jag rivit och och sparat. Högst upp på den här står det ”Kram från momma”.
Vilken synkronicitet eller hur? Samma vecka som den stora knallrosa Barbie-filmen har premiär dyker den här påminnelsen om Barbies vardagsliv hemma hos en familj i Småland upp.
Hos oss var det såhär:
Dockor av alla möjliga ursprung inklusive sådana som hade stela, ihåliga ben av tunn plast som sprack när man försökte böja dem och håret fäst bara i benan på huvudet.
Inga äkta Ken-dockor, men en äkta Sindy-pojkvän från en av nysatsningarna, han var gulblond och hade oproportionerligt stort huvud och hette Derek, och någon från ett annat företag som också gjorde dockor av någorlunda kvalitet, och så en indianman (med flätorna och pannbandet gjutna på huvudet!) från High Chaparall. Inga äkta Skipper- eller barndockor heller, utan vi tog in alla som dök upp hos oss, folkdräktsdockor om de var i rätt storlek, pyttesmå babydockor från Konsum i Kosta, någon som kanske hörde till Holly Hobbie-imperiet …
I stort sett bara hemsydda kläder utöver sådana som dockorna hade på sig i lådorna.
Och absolut bara hembyggda möbler! Vi bodde nära Gemla där det fanns fabriksförsäljning av välputsade träbitar som inte hade blivit klossar, och dem limmade vi ihop på olika sätt tillsammans med askar och förpackningar. När Barbie Family-reklamen nådde Småland listade jag ut att jag kunde göra babysängar av Lätt och lagom-paket med två plastmuggar fästa som underrede och rosa eller ljusblå lakansväv plus billig spetsgardin rynkad runt. Det är bara ett exempel är jag rädd.
Alla bodde de i hyllorna i ett fönsterlöst rum som nog var tänkt som matkällare.
Efter lite funderande har jag kommit fram till att jag kan publicera tidningsklippen såhär eftersom man måste pyssla väldigt mycket för att platta till mönsterdelarna så pass att det går att använda dem. Men om du som läser det här arbetar med att klä på nakna dockor från second hand för att skicka dem till någon insamling och är i behov av mönster, hör av dig så skickar jag gärna några!
(Förmedlar Barbie och Sindy förvridna kvinnoideal? Ja, det tror jag, och massor av andra budskap förmedlar de också. Här är en mer normal docka, Lammily, och vill man verkligen göra en insats kan man fråga i sina närmaste leksaksaffärer efter den!)