I ett nyhetsbrev från Sverige för UNHCR fick jag syn på en länk till en intervju med Zuzan Mostafa. För några år sedan blev hon och hennes familj tvungna att fly från Aleppo i Syrien, och nu bor de i Amman i Jordanien. Det är svårt för flyktingar att hitta vettiga sätt att försörja sig där. Men Zuzan har tagit vara på alla sina hantverkskunskaper och lärt sig en del nya också, och nu har hon fått arbete!
Hazm Almouzoni, UNHCR
En av de första sakerna som hände var att Zuzans barn behövde kläder. Hon tog med dem till basaren och lät dem välja begagnade, stickade tröjor bara efter färgen på garnet. Sedan repade hon upp tröjorna och stickade nya i rätt storlekar.
I barnens skola väckte de fina tröjorna uppmärksamhet, och Zuzan fick beställningar.
Nästa projekt blev att inreda familjens hem. Zuzan och hennes man köpte begagnade möbler, och Zuzan lärde sig att klä om de stoppade stolarna och sofforna för hand. Det kan vara tungt att sy i möbeltyger, men det gick. Och det har också lett till att Zuzan har fått uppdrag av andra familjer. Dessutom, säger hon i intervjun, gjorde det att hon kunde inreda sitt hem till en mycket lägre kostnad än om hon hade bestämt sig för att allt måste vara nytt.
Sedan lärde Zuzans man, som är skomakare, upp henne i sitt yrke så att de kunde arbeta tillsammans med skoreparationer och tillverkning.
Men nu har Zuzan en arbetsgivare: IKEA! Hon gör en del av sömnadsarbetet med kuddar (och kanske dynor?) som säljs på möbelvaruhuset.
Här berättar hon själv:
Intervjun är gjord som en del av ett projekt där unga som vill bli journalister får skriva för UNHCR:s kanaler, så i den skrivna versionen är det många stora och vackra ord (”golden hands”!) och inte så många av de följdfrågor som jag skulle ha velat ställa, men en liten glimt av en företagsam kvinnas vardag får man. Läs den här! Hazm Almouzoni heter reportern.