Här kommer en liten hälsning särskilt till alla som liksom jag inte riktigt har fattat att det redan är midsommar!
Två månader har i stort sett försvunnit för mig. På flera sätt har de gått så sakta, så sakta, men plötsligt är de nästan slut, och jag vet att jag har försökt arbeta så gott jag har kunnat (tack och lov att jag kan sitta ganska stilla och arbeta) och också skickat massor av filer åt olika håll och fakturerat för en del av arbetet, men mest minns jag att jag har varit så trött och att det har varit fint med min mamma och några till som har varit så flitiga med sina avstämningssamtal (”hur har du mått idag?”) — vi har hunnit tala om mycket annat också.
Ändå blir det midsommar! Och det kan bli ganska fint! En del av oss har sådan tur att vi bara kan vara med där andra har tänkt ut det mesta. I Kosta, dit jag ska åka idag, är det bland annat musikkåren och Folkets Hus styrelse som gör att det blir som det ska vara. Och så mina syskon och deras familjer som lagar så god mat. Jag har bett att få stå för jordgubbarna för att få bidra med något.
Glad midsommar, alla trötta och pigga, alla friska och sjuka och alla ni som liksom jag befinner er någonstans däremellan! Det finns minst en halv sommar kvar i år — vi kan väl försöka ta vara på den på de sätt vi kan?