Här är en som jag upptäckte häromdagen, en vars namn jag möjligen har hört tidigare, en som jag skäms att jag inte har letat upp eller brytt mig om.
Emilie Rathou heter hon.
1862 föddes hon i Lösen i Blekinge. Hennes mamma, Anna Maria Svensdotter, var piga, och på Wikipedia står det att hennes pappa hette Albert Gustafsson och var affärsman, men på andra ställen verkar det som om hennes pappa var okänd. Anna Maria gifte sig senare med en mjölnare som alltså blev Emilies styvpappa, men han fick stora problem med skulder och begick självmord.
Emilie gjorde intryck på sina lärare (folkskolestadgan hade ju trätt i kraft tjugo år innan hon föddes) med sin studieförmåga, och på något vis lyckades hon som 16-åring komma in på lärarinneseminariet i Kalmar och genomföra den utbildningen — ingen självklarhet ens för en mycket begåvad ung kvinna, för det gällde ju också att finansiera studierna.
Sin första och, skulle det visa sig, enda lärarinnetjänst fick hon i Hed i Västmanland. Där gick hon med i en nykterhetsloge, och snart var nykterhetsrörelsen en heltidssysselsättning för henne. Hon blev alltid mycket illa berörd av att se berusade människor och insåg också snabbt att mäns alkoholmissbruk gjorde många kvinnor mycket utsatta.
Nykterhetsrörelsen leddes av män, och Emilies engagemang blev bland annat på grund av detta ett engagemang för kvinnors rättigheter i alla sammanhang, för kvinnors demokratiska medvetenhet och för kvinnlig rösträtt. Nästan alltid verkar hon ha varit en av de första som såg, försökte göra något och talade offentligt om frågorna. När hon var resetalare i nykterhetsrörelsen blev hon på många platser den första kvinnan som talade offentligt, och det hände till och med att predikstolar i kyrkor uppläts för hennes tal.
Partipolitiskt? Inte så enkelt. Hon grundade Vita bandet-rörelsen i Sverige, en nykterhetsrörelse för kvinnor, och också bland annat en kvinnoförening i Stockholm. Den hade band till arbetarrörelsen, men när den anslöts till det socialdemokratiska partiet protesterade Emilie, för hon trodde inte att männen i partiet var beredda att dela något av sitt inflytande med föreningens kvinnor. Hon blev också invald i folkriksdagen 1893, liksom från två håll, och det blev kontroversiellt och gjorde det också tydligt att hon inte hörde hemma i socialdemokratin utan för kvinnors rättigheters skull ville hålla fast vid ett vidare perspektiv.
Var kan man få reda på mer om Emilie Rathou? Riksarkivet har en ganska kort och mycket innehållsrik biografi på sin webbplats, Stockholms stad bjuder på en filmad föreläsning från 2019, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon presenterar henne såklart, på Demokrati100 finns det en artikel om Vita bandet och henne.
Och du som lyssnar på poddar kan leta upp den här halvtimmeslånga dokumentären om henne på UR.