Strax innan vi skulle säga hejdå satte sig den ganska nyblivne fyraåringen i mitt knä och ritade målmedvetet på båda mina händer. Inte någon risk att jag skulle ha glömt honom ändå, särskilt inte efter att han krävde att bli buren till och från leksaksaffären igår och sedan somnade ombord på stadsbussen på väg hem, men det är ju alldeles extra fint såhär!