För pyssliga drömmare

Törs jag gissa att åtminstone en del av er som läser den här bloggen också tycker om att läsa, och tycker om att då och då läsa någon av de stora klassikerna?

Kanske också ibland någon lite mindre känd?

Jag var tonåring när de superbilliga Wordsworth-utgåvorna gjorde sin entré i den svenska bokhandeln, och jag (det här är ju lite knasigt att erkänna, men det är alldeles sant) köpte alltid fyra i taget för att en av dem blev ”gratis” då, och alltid tjockare böcker hellre än tunnare.

Om någon ber om rekommendationer utöver Charles Dickens (min första fascination, och den kvarstår), Thomas Hardy (som jag läste nästan allt av då men som jag inte har läst på flera år nu) och Jane Austen (alla hennes böcker, tyvärr inklusive Sanditon som skrevs klart av en annan författare och som inte alls lever upp till de andras nivå, har jag läst många gånger), då säger jag gärna Elizabeth Gaskells North and South och Anthony Trollopes Barchester-serie.

Och titta nu vad jag hittade i en bokhandel i London!

Literary Yarns — Crochet Projects Inspired by Classic Books innehåller 22 olika figurer som hör hemma i 16 kända romaner och som virkdesignern och bokslukaren Cindy Wang har förvandlat till ett slags amigurumis. Åtminstone kaninen och de båda framför bokhögen känner man igen direkt, eller hur?

Här är han, betydligt mindre stressad än vanligt, kaninen som lockar med Alice ner i underjorden i Lewis Carrolls underliga barnbok.

Och här är en av litteraturhistoriens mest älskade hjältinnor, Lizzy, framför sitt vackra barndomshem som hon på grund av ett dumt testamente kommer att bli tvungen att ta farväl av så snart hennes far dör.

Visst skulle man kunna tänka sig en liten hylla med favoriterna vid den bästa läsplatsen?

Eller kanske på biblioteket?

Faran är väl att när man väl har börjat virka en så måste resten också få vara med. Lizzie-beskrivningen behöver inte förändras så mycket för att bli Jane, Mary, Lydia och Kitty, till exempel. Och hur ska man då hinna läsa? Som det stod på en sparkdräkt som min systerson fick av insiktsfulla vänner till familjen när han föddes: ”So many books, so little time …”

(Den som virkar mycket till barn ser förstås genast att det finns en bra grundmodell för leksaksfigurer här och att man kan fixa till detaljerna på mer barnsäkra sätt. Läsande föräldrar skulle sannolikt bli överlyckliga om deras nyfödda fick till exempel Anne på Grönkulla att krama och tugga på istället för en köpt leksak utan namn!)