I somras när jag var på Panduro för att köpa tvålmassa låg det två alldeles övergivna härvor lingarn i en reakorg. Tio kronor styck kostade de.
Eftersom jag har bestämt mig för att försöka använda naturmaterial mer när jag stickar var det inte så svårt att fatta beslutet att rädda dem.
Sedan skulle jag bara nysta dem.
Och då blev det ett enda trassel, och den ena härvan blev liggande på det viset i flera månader. Den andra blev liggande orörd.
Men så kom min mamma hem till mig för att sova mellan tåg och flyg, och jag var tvungen att racerarbeta, så hon satte sig med trasslet. Hon är inte den som ger upp i första taget, och efter en stund gav hon en perfekt garnboll till mig.
Den såg så pytteliten ut, men jag tänkte att eftersom jag hade två kunde jag kanske sticka en liten spädbarnsväst åtminstone.
Jag hade en idé som var att trixa med två raglanmaskor, så jag la upp 63 maskor och satte igång.
Det visade sig att min idé blev knasig men att halva min idé resulterade i ett slags fläta som jag tyckte om.
Nu har jag kommit såhär långt: en ärm är klar, och den ena härvan är slutstickad. Det borde innebära att två härvor räcker till en hel kofta.
Flätan stickar man såhär på en kofta med fem maskor breda framkanter:
V 1: *r fram till raglanmaskorna, 1 vridet omslag, sticka raglanmaskorna räta, 1 vridet omslag”, upprepa från * till * ytterligare tre gånger och sticka sedan r varvet ut
V 2: 5 r, am tills 5 återstår, 5 r
V 3: *r fram till raglanmaskorna, 1 vridet omslag, 2 r tillsammans, 2 vridna omslag*, upprepa från * till * ytterligare tre gånger och sticka sedan r varvet ut
V 4: 5 r, am tills 5 återstår, 5 r
Enkelt, eller hur? Och ändå en synlig och rolig detalj tycker jag.
Nu önskar jag bara att min mamma vore här så att den andra härvan kunde förvandlas till ett nystan utan omvägen över totalt trassel.
Hoppas kunna skriva beskrivning snart, men prova gärna lite på fri hand så länge, ni som vill!