Vet ni hur det kommer sig att vi arbetar för Sukuta i Gambia?
Det är tack vare Tina i Falun!
Såhär var det:
Värma varandra var den första hjälpstickningsboken jag gjorde. Eftersom den fick ett så varmt (!) välkomnande fick jag göra två till, Restvärme och Värma en liten. Sedan ville tidningen Dagen göra något projekt tillsammans med förlaget där jag arbetade, och jag föreslog ett stickprojekt där vi kunde arbeta för nyfödda någonstans i världen. Det blev Värma liten (ja, jag vet, knasigt att det hette bara nästan som boken och inte exakt likadant …), de nyfödda på Panzisjukhuset i DR Kongo fick massor av mössor, och jag blev helt tagen av hur många som ville vara med och hjälpa till.
Mottagning på sjukhuset i Sukuta. Foto: Ingrid Stridh
När det projektet var över hörde Tina i Falun av sig. Inte en gång, utan flera. "Vad kan vi göra nu?" frågade hon.
Det var inte meningen att vi skulle göra något mer just då, men jag kunde ju inte precis säga att det inte behövdes något mer. Det hade inte varit sant.
Något år tidigare hade jag varit i Hjo och haft ett föredrag. Ett par av dem som var där talade om något som de kallade Slättmissionen och som de hade arbetat för i många år.
Så jag letade, och hittade, och tog kontakt med Ingrid.
Hon hade just kommit hem från en ofrivillig semester i Gambia (mer om den en annan dag) och visste vad som behövdes på sjukhuset i Sukuta. Och jag hade en blogg som ganska många av Värma liten-stickarna hade fortsatt att läsa, så vi satte igång direkt, utan att vänta på att någon tidning skulle skriva om det eller vilja vara med som tredje arrangör. Jag försökte faktiskt inte ens kontakta någon — för Tina ville ju sätta igång, och tänk om vi hade fått höra att vi skulle vänta i tre månader eller så …
Min dåvarande kollega Daniel gjorde "bloggknappen" som alla som deltog i insamlingen kunde använda.
Det var den första gången som jag samarbetade med Ingrid och Slättmissionens Hjälpande Hand, och sedan dess har vi haft mycket kontakt och arbetat för barn i flera länder. Det är jag så jätteglad för. Tack ni som berättade för mig i Hjo (man lär sig ofta nya saker när man håller föredrag!), och tack Tina för att du tog initiativet!