I Södertälje finns det en kyrka som heter Hovsjö. Där har jag aldrig varit — men snart ska jag dit!
Stellan som är präst där har bett mig att komma och berätta lite på lördag (den 19:e september) klockan två. När han ringde i våras hade jag just lovat att hålla ett föredrag i Visby om boken Baka med årstiderna, och så frågade de om ett till, och då sa jag att jag kanske kunde tala om att ta vara på engagemang. Så i början av maj hade jag ett slags prototyp till trekvart om allt möjligt som kan göra att vi lyckas med något tillsammans och samtidigt gör något för andra: hjälpstickning, bakning, ljusstöpning … sådant som både är roligt för alla som gör och som kan vara det som andra behöver eller som kan resultera i pengar till det som andra behöver. Det höll på att bli mycket mer än trekvart, för det finns så många underbara initiativ!
Sedan blev min hårddisk stulen, så nu får jag börja om från början med alltihop. Kanske blir det bättre på det viset — det kan det ju bli ibland när man får en andra chans.
Men det känns också som om det är en helt annan värld nu än den jag såg framför mig i maj. Det är klart att jag hade läst en massa om Syrien, och Afghanistan har jag följt i ganska många år genom Svenska Afghanistankommitténs tidning, och trots att jag inte kan Afrikas geografi så bra är visste jag ju att många länder där har stora problem och att människor far mycket illa där — men nu syns så mycket av det här hos oss.
För ett par veckor sedan hörde jag att 40 ensamkommande flyktingbarn om dagen kommer till Malmö, och det lät som helt överväldigande mycket. Sedan någon vecka är det istället hundratals, i alla åldrar, och "ensamkommande" är inte bara tonårspojkar, det kan betyda en åttaårig eritreansk flicka som hamnar på ett boende i Lessebo.
Ordet "engagemang" har nog fått en helt ny innebörd de senaste tio dagarna. Det är inte bara underbart i största allmänhet, som vi kanske har kunnat intala oss förut — det är alldeles nödvändigt och livsuppehållande. Jag hoppas att vi kan tala lite om det på lördag och inspirera varandra att våga och orka engagera oss lite mer, och jag hoppas att jag inte blir alldeles för eldig och högstämd som jag lätt blir när … ja, när jag blir engagerad. Ha. Det är ju fortfarande så att riktigt intressant blir det oftast när det inte bara är en som pratar …
Välkomna till Hovsjö, ni som är någonstans i närheten!