Idag har Ioana berättat för mig om något helt fantastiskt som en av hennes vänner arbetar med. Men jag vill spara det tills jag kan presentera det med en hel intervju. Vad kan jag bjuda på så länge då?
Kanske en ny koftvariation?
Lilla tuffing tänkte jag att den här koftan skulle få heta, fast nu vet jag inte riktigt. Jag har stickat två, en till en nyfödd pojke och en till hans ganska stora syster som är två. Det är Två trådändars lilla kofta i ett 1970-talsgarn som jag fick av Stina, och med några nya inslag:
* hög resårkrage som kan fungera som polokrage när den är knäppt och fläkas ut över axlarna annars (den börjar inte med 59 maskor på den lilla storleken, utan med 72 … om jag minns rätt)
* rätstickade ränder på oket (hm, jag medger att det inte precis är nytt, men jag tycker om det)
* mudd nertill
* lång mudd nertill på ärmarna, och när jag virkade ihop dem virkade jag efter ett par centimeter fyra fasta maskor i bara ena kanten, så att det blev ett tumhål — ärmarna kan alltså fungera som halvvantar, och om man sätter vanliga vantar utanpå blir det inget kallt glapp mellan vante och koftärm
Framkanterna fick vara fem räta som vanligt. Hade jag inte varit så förvirrad hade jag kunnat sätta det första knapphålet eller de två första knapphålen på andra sidan, så hade det blivit fint när alla knapparna är knäppta och kragen nervikt.
Nu är nästa uppgift att sticka koftan eller koftorna en gång till och i ett Järbo-garn så att beskrivningen kan hamna på Järbos blogg. Vad säger ni — är det värt timmarna det tar? Hoppas det. Vilka storlekar behövs mest för en sådan här kofta? Polokragen gör den kanske egentligen inte helt optimal för en nyfödd.