Anne, som startade Raggsockor för Syrien när hon insåg att de syriska flyktingarna skulle få en kall vinter, har varit i flyktinglägren i Jordanien med massor av det som saknas där. Jag bad om lov att publicera hennes rapport här. Tack, Anne! Och heja alla er som har varit med och bidragit till detta!
***
Raggsockor för Syrien-gruppen tillsammans med Sami som arbetar med barn som har funktionshinder.
Nu är jag hemma efter en fantastisk vecka i Jordanien. Vi har jobbat hårt med att möta en massa människor. Syriska flyktingar, irakiska flyktingar samt fattiga jordanier plus alla de kyrkor och organisationer som är våra partners. De som har jobbat hårt för att organisera allt för att det ska vara lätt för oss att göra vårt arbete.
På måndagen hade vi förmånen att besöka ett sanatorium (ett specialsjukhus för TBC) i nordöstra Jordanien med sjukvårdsmaterial som Lindesberg sjukhus hade skänkt. Det var som rena julaftonen för personalen där.
En flicka har just fått en nalle.
Tisdagen spenderade vi på en skola i Ajloun, nordvästra Jordanien, där 300 barn fick mössor och 80 familjer fick plocka kläder. Det som är så rörande är den tacksamhet vi möter hos alla. Den är lite överväldigande, eftersom det ändå är så lite det vi gör. De ansvariga för skolan och shejken i byn bjöd oss på fantastisk lunch och en guidad tur till en plats där Jordaniens blomma växer, den svarta irisen. Ytterligare en upplevelse som inte alla får vara med om.
Onsdagen ägnade vi åt en förort till Amman. En kyrka som arbetar med syriska flyktingar hade förberett en mottagning där ungefär 50 familjer fick plocka så mycket kläder de ville ha. De kommer med sina svarta sopsäckar och fyller dem, och sedan kan man se hur de idkar byteshandel med kläder som kanske inte passar.
Vid sanatoriet.
Där mötte vi också en amerikansk läkare som har arbetat i Turkiet i många år. Kanske har en dörr öppnats så att vi kan skicka en container till de syriska flyktingarna i östra Turkiet. Vi får se. Men det var en bonusträff kan man säga.
Vi besökte också en god vän till oss, Sami, som arbetar med barn med funktionsnedsättningar. Han håller på att förbereda lokaler för att kunna ha en typ av daglig verksamhet. Det ska bli spännande att följa honom och se hur vi kan hjälpa honom.
Torsdagen blev en dag då vi träffade irakiska flyktingar som har flytt IS. Till skillnad från de syriska flyktingarna som är muslimer så är dessa irakier kristna. De har också fått lämna allt de har av pengar och ägodelar för att snabbt ta sig ut. Träffade en flicka som fick fly med sina två små syskon från Mosul. Hennes föräldrar var i Indien just då för att mamman skulle operera bröstcancer. I tre månader fick de klara sig själva, först att ta ett beslut att fly till ett främmande land, sedan vänta på föräldrarna som inget visste om vad som hade hänt. Nu har de varit tillsammans i tre månader, men äger ingenting. Det här är bara en av de många berättelser vi fått höra den här veckan.
Ett av alla spädbarn som Anne träffade.
Tack alla ni som har skänkt kläder och stickat. Flera hundra familjer har fått hjälp den här veckan. Antalet pussar ska vi inte ens tala om. Kaffe och tekoppar vi har druckit är en hel del. Erfarenheter vi bär med oss kommer att sitta i hjärtat för alltid.
Ett speciellt tack till Linus Nilsson, AnnChatrin Grundall, Linn Karlsson, Wiola Karlsson och Emanuel Wien för all hjälp, tålamod, kartläsning, glädje, generositet, vishet och kunskap och allt annat vi har delat den här veckan! Jag är så glad och stolt över er!
Skoutdelning förberedd. Två av varje ska det vara!
Framtiden ser ut som så att vi planerar en container till hösten. Den kommer att innehålla allt som behövs inför vintern. Det som gick åt mest den här veckan var filtar och täcken samt barnkläder.
De stickade plaggen och små bebiskläderna gick åt först. Så fortsätt att sticka! Fortsätt med bebisstickat men också upp till fem år.
Raggsockor och sjalar går i alla storlekar, liksom mössor.
Är ni sugna, så kan ni sticka färdiga bebispaket, alltså tröja, mössa, sockor och en filt och lägga i ett gosedjur. Vi hade några sådana, och de gick åt som smör i solsken.
Varken Emanuel och jag har plats att lagra större mängder, så det är bra om ni sparar hemma tills vi säger att det är OK att skicka.
Som det ser ut nu så är det början på augusti som gäller men vi återkommer om det.
Det blev en lång rapport, men då har ni fått vara med om en fantastisk resa på det här sättet. Kom ihåg! Utan er alla skulle detta inte vara möjligt. De som vi har hunnit prata med så har vi berättat om er och de skickar hälsningar och tack till er alla!
Kram från en tacksam och trött
Anne