Vårvantar

 

Dags för vårvantar?

Åtminstone i Skåne!

Det här är en idé som jag har haft nästan lika länge som den att sy mjuka barnkläder av kasserade T-shirts. När jag häromveckan berättade för min bror vad jag tänkte göra sa han: ”Men har du sparat DEN? Det är ju flera år sedan jag tvättade den!” — Och jag var tvungen att erkänna att det hade jag. Har man en idé så!

Grundmaterialet är nämligen en ylletröja som har gjort ett ofrivilligt besök i tvättmaskinen och filtat sig. Har man aldrig gjort ett sådant misstag kan man kanske fråga vänner och bekanta — eller fråga om någon har en tröja som inte är värd att laga, så att man kan köra den i tvättmaskinen med gott samvete.

Jag har sett flera som gör vantar på det här sättet, men jag tycker att tummen verkar vara lite svår att få till. Maja och Jessica har provat en modell där man delar handflatan mitt på (så tycker jag att det ser ut i alla fall). Jessica har hjälpt mig att hitta fler modeller: den här, och den här, och den här. Men så såg jag en virkad vante som Soili hade hittat, där varje vante består av ett enda långt och platt stycke, och det tyckte jag verkade smart.

Det här paret är en prototyp och lämnar verkligen utrymme för allehanda förbättringar. Och då har ni ändå inte sett den första vanten, den som jag provade att sy på maskin utan att ha listat ut hur man lättar på pressarfotens tryck …

Men i alla fall:

Material: en ylletröja som har krympt i tvätten och filtat ihop sig * lite tunnare yllegarn (jag använde ett sockgarn som skiftar färg — det hade nog varit bättre med ett enfärgat)

Hjälpmedel: lagom stor vante * vass sax * garnnål med udd

Lägg vanten på tröjan — till det första paret föreslår jag att man utnyttjar tröjans nederkant som vantens nederkant och klipper ut en vante på tröjans framsida och en på tröjans baksida.

Räkna med kanske två millimeters sömsmån (vanten kommer inte att vändas, men langettstygnen tar ju lite utrymme i anspråk).

Klipp först uppåt utmed vantens långsida och över toppen. Vänd vanten så att den ligger bredvid den form som är klippt, och klipp en spegelvänd topp. Sedan är det dags för tummens ”yttre” halva, det knepigaste — titta på bilden och klipp.

När stycket är utklippt, vik och mät och klipp formen på tummens ”inre” halva så att formen och längden stämmer med den yttre.

Klipp en vante till — den ska vara en spegelbild av den första.

Brodera om du vill. Jag kom att tänka på den här sången (och på filmen Tigern och snön):

(Att brodera efter att vanten är hopsydd är nämligen väldigt mycket krångligare.)

Sy ihop vanten (vantarna på bilden är broderade med en tråd och hopsydda med en dubbel): börja på handens utsida, sy ner till tumvecket, lägg ihop tummens delar, sy ihop dem och fortsätt sedan ner till vantens nederkant. En enda söm! Klart!

Jag gjorde ett sprund längst ner för att det skulle bli fint att vika upp en bit. Det blev inte SÅ fint. Så sy gärna ihop hela vägen ner.

Några saker att tänka på: * mät noga (de här vantarna blev onödigt breda) * klipp noga (det går inte att rädda en för smal tumme …) * langettstygnen är ganska lika på framsida och baksida, men lättare att få jämna på framsidan när man syr såhär genom två lager * smart att sy ihop med så lång garnbit man orkar, för det är svårt att fästa och börja om med nytt garn utan att det syns * brodera citat med korta ord, och disponera utrymmet noga i förväg (jag trodde faktiskt att jag gjorde det, hm)

Ha så kul! Och skicka gärna en bild av resultatet om ni ger er på något liknande.