Tack för helgen, Örtagården!

Idébordet -- ett populärt ställe.
Idébordet — ett populärt ställe.

Vilket fint hjälpstickningsdygn det blev på Örtagården!

Gunilla och Asta och Ingegerd och Dorkas döttrar (ett slags ganska nystartad syförening med folk från Uddevalla och Ljungskile) hade planerat mat och bakat och tog emot oss allihop.

Vi blev drygt 40 stycken tror jag — fler ryms inte i gårdens gästrum, men ett par extra kunde vara med eftersom de bodde nära och sov hemma.

På fredagen berättade jag syföreningshistoria med hjälp av Kärlek, nål och tråd (det är alltid roligast med högläsning ur rapporterna om den allra första syföreningen), och på lördagen hann jag med ungefär hälften av det jag hade planerat att berätta om hjälpstickning. Tänk att det här ämnet knappt fanns för sisådär tre år sedan! Och nu är det hur mycket som helst som jag skulle vilja dela med mig av.

Garner! En av Dorkas döttrar har blivit tvungen att sluta väva men stickar upp sitt förråd istället.
Garner! En av Dorkas döttrar har blivit tvungen att sluta väva men stickar upp sitt förråd istället.

Nästan hela tiden var det helt tillåtet att handarbeta, och jag tror att en av de stora behållningarna var att se vad alla höll på med. Carol hade stickat många par tofflor och satt igång med ett par muddar till en kollega, Åsa hade börjat på en ny blöjbyxmodell, flera höll på med benvärmare, en hade återupptagit arbetet med en stor och mycket randig sjal som hade blivit liggande i femton år, en provade för första gången en Treochenhalvtimmesväst, Sigrid stickade sin tredje  (eller var det fjärde eller femte?) specialfilt med flikar, Ingrid och Annie berättade för mig att de egentligen tycker allra bäst om att brodera …

På lördagsförmiddagen berättade Gunilla om kvinnor i Gamla testamentet och gjorde nog alla extra glada när hon påminde om att Hanna varje år levererade en ny hemtillverkad mantel till sin son Samuel som bodde långt hemifrån.

Alla berättar. Och stickar samtidigt såklart.
Alla berättar. Och stickar samtidigt såklart.

Precis innan vi skulle åka hem satte sig alla i en stor ring för att berätta om vad som händer hemma och dela med sig av bra idéer.

Gruppen från Årjäng (sju stycken som hade hittat till Örtagården tack vare Kyrkkaffebloggen — roligt!) berättade om missionsförsamlingens omåttligt populära julbord med bara skänkta rätter.

De som kom från Solberga (flera av dem hade jag träffat förut, nämligen när jag var där och berättade en gång — Åsa Löf var en av dem) gjorde nog flera av oss helt förbluffade när de berättade om engagemanget för hjälpsändningar i den församlingen. Volontärer sorterar och packar kläder och annat som sedan körs med lastbilar till länder i det tidigare östblocket i Nordisk Östmissions regi. Flera som var med på Örtagården hade varit på sådana resor.

Carol berättade om Stolpvarvet och AFFC. Annie från Jörlanda berättade om hur hon sätter sticklingar av ovanliga växter i god tid före försäljningar och om hur bra det går att sälja dem. Genast blev det en bokönskan: ”Stickling och stickning” …?

Tack alla som var med, och tack Gunilla och ni andra som ordnade det så fint!

1 reaktion på ”Tack för helgen, Örtagården!”

  1. Carol Thuresson

    Det var verkligen helt underbart!! Jag sällar mej till Anna och tackar för ALLT som andades så mycket omsorg (från tulpanen och chokladbiten på rummet till det dignande kaffekalasbordet.)
    Och framför allt att ni gjorde så det blev av. Detta dygn var min julklapp till mej själv – och jag blev SÅ glad när jag äntligen fick öppna den! 🙂
    Gud välsigne er alla Dorkas Döttrar – och alla fina quinnor som var med!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.