Det blir inte precis något hejdundrande firande av Kyrkkaffe, men tio år är ändå tio år, så här kommer en liten lista med saker som inte så många vet om boken:
* Människorna på omslaget kommer från samma ställe allihop: Hidingsta baptistförsamling en bit från Örebro. Tidningen Dagen skickade dit mig och fotografen Anders Hällzon för att göra ett gudstjänstreportage medan jag höll på med boken, och de hade en så god tårta till kyrkkaffet, så jag bad om lov att skriva om det i boken, och på det viset fick formgivar-Maria bilderna och placerade dem på omslaget också. (Den som vill kan läsa tidningsreportaget här, fast alla styckeindelningar verkar ha försvunnit …)
* Uppropet skickades ut hösten 2002. Det skickades med post till folk och församlingar, och som pressmeddelande ,och med e-post till dem vars e-postadresser vi kunde hitta — när jag tänker på det förstår jag hur mycket som har hänt under de här tio åren!
Här är uppropet:
Upprop
Bokförlaget Libris gör
Kyrkkaffe – bullar, böner och berättelser
En annorlunda receptbok med det godaste ur en livsnödvändig tradition
Kaffe. Bulle. Kaka.
Att något så enkelt kan bli så viktigt!
Men kyrkkaffet när det är som bäst är så mycket mer: en plats där engagemang får ta sig praktiskt uttryck, ett ställe där alla åldrar kan mötas efter söndagens gudstjänst, en nästan utomjordisk njutning av det alltmer sällsynta hembakade, tid att prata runt ett bord …
Kyrkkaffets sakrament kallas det ibland. Det är inte så fel.
Nu börjar arbetet med Kyrkkaffe – bullar, böner och berättelser, en bok där kyrkkaffet äntligen får stå i centrum. Här samlas de bästa recepten på bullar och kakor som räcker till många, här ska berättelser och minnen, tips och råd och tankar få plats. Här finns också berättelsen om det rättvisemärkta kaffet från Sackeus, Kyrkkaffe, ett varumärke som på senare år lyft fram världen och vårt ansvar för den på våra kaffebord. Vi berättar om kyrkkaffets väg i texter och bilder – på många sätt.
Kyrkkaffe blir boken där de som kanske inte alltid hörs och syns får visa sig. Vi vill hylla ”kyrktanterna” och alla andra frivilliga krafter som fått bakandets nådegåva och fyller frysar, kaffetermosar och diskställ för gemenskapens skull.
Nu efterlyser vi era bästa minnen, idéer, tankar och – förstås – recept. Vill ni hjälpa oss genom att sprida detta upprop är vi mycket tacksamma!
* Det var ju första gången med precis allt som vi gjorde, och jag bakade nästan inget själv, utan vi bad en superbakerska som heter Marita att baka så att vi kunde fotografera. Inte min kollega, utan en annan Marita. Jag tror att hon höll på hela nätterna.
* De flesta receptbilderna i boken är tagna uppe på ett slags balkong som fanns i Libris lagerlokal, den så kallade entresolen. Där hade vi ett bord och stora blixtaarrangemang, och när något var färdigfotograferat bar jag ner det till personalrummet där det stod tillsammans med burkar och plastpåsar så att alla som ville kunde ta med sig något hem. Allt gick åt!
* En idé som jag hade var att det inte fick bli en finbakbok som ingen använder. Det är därför som vi har strött ut havregryn, kakao, strössel och ganska mycket annat på sidorna. Det var ett ganska udda fotograferingsprojekt, det också.
* En av de mest oväntade sakerna som hände när boken hade kommit ut var att Johan Hakelius skrev en krönika om den i Aftonbladet — det mest oväntade var ju förstås att han kopplade ihop den med David Beckham.
* Under åren som har gått sedan boken kom ut har jag träffat en del av dem som skickade in bidrag. En text som jag har läst högt i stort sett överallt där jag har talat om kyrkkaffet är Sonja Martinssons. Hon är med i Hjortensbergskyrkan i Nyköping. För ett par år sedan var jag inbjuden till kringelkalas i Slätthög i Småland, och då var hon där! Hon har sommarstuga i de trakterna, nämligen. Den gången fick hon läsa upp sin text själv!