Medan tidningsrubriker och TV:s nyhetsinslag handlar om regeringskris händer det fantastiska saker här och där i Sverige. En sådan är stickcaféet i Kroksbäck i Malmö. Det måste ni ju få läsa om, så jag bad Kerstin att berätta. Här:
Vi var tre stycken i Hyllie Parkkyrkan, Birgitta, Linda och jag, som pratade om att det skulle vara trevligt att ha ett stickcafé där vi kunde hjälpsticka tillsammans och samla ihop våra alster innan de skulle skickas iväg.
Våren 2013 gjorde vi babypaket som vi körde upp till Holsbybrunn där Erikshjälpen har sitt huvudkontor.
Hösten före hade Hemmets Journal haft sitt första Sticka & skicka-projekt, och det var det som hade inspirerat mig att sätta igång med hjälpstickning.
Så roligt att kunna förena nytta med nöje! Vi hade så trevligt på våra träffar! Stickning, prat, skratt och fika.
Allt var så bra — men vi ville bli lite fler och kunna nå kvinnor från andra håll i världen.
På Kroksbäcksskolan i Malmö bedriver Hyllie Parks Folkhögskola modersmålsbaserad svenskundervisning, och där finns många kvinnor.
Vi insåg att det skulle vara svårt för dem att komma till kyrkan. Det var lättare för oss att flytta dit vårt café.
Eftersom skolan ändå är öppen några kvällar för kvällsundervisning så var vi så välkomna dit.
I höst har vi träffats varannan torsdag 15–18.30.
Vi pratar och skrattar mycket. Nya ord skriver vi upp på "vita tavlan". Som väl är så är skrattet internationellt! När vi börjar är flera kvinnor redan på plats. Alla är så ivriga att lära sig! Det brukar vara ungefär 20 av svenskundervisningens elever som deltar varje gång. De är från bland annat Kina, Syrien, Turkiet, Libanon, Irak och Somalia.
I början hade vi som kunde sticka flera stycken runt omkring oss som vi visade. Vi har fått garner från folk vi känner. Stickor och en del garn har vi köpt på Erikshjälpen. Så köper vi även nytt garn, och då bidrar Diakonirådet i Hyllie Parkkyrkan.
De flesta av kvinnorna har aldrig stickat förut, så de lär sig sticka på vårt sätt. Vi stickar raka rätstickade bitar som sys ihop till filtar eller halskragar och någon mössa. Vill de, så får de behålla sina alster. Det mesta vi stickat har nu gått iväg till PMU i Vårgårda.
Vi brukar fika varje gång. Vi hade sista cafeét för terminen i torsdags, och en av kvinnorna hade lagat mat som hon bjöd på. Sedan orkade vi knappt våra lussekatter som SFI bjöd på!
Vid 16.30 försvinner flera av kvinnorna hem. De har lång väg hem och väntande familjer. Vi andra stannar kvar och fortsätter.
I vår ska vi träffas varannan måndag mellan 15 och 18. Ni som läser detta och bor i eller i närheten av Malmö eller råkar vara där: ni är mycket välkomna att vara med!
Vill man starta något själv kan man höra med någon SFI-verksamhet om de är intresserade. Jag har några gånger suttit och stickat på vårt bibliotek, och då kommer alltid folk fram och är intresserade. Jag har också funderat på att ha en stickhörna i Erikshjälpens butik och visa på allt som kan stickas och virkas för andra människor. Detta har jag inte gjort än …